Onsdag 28/3

Vårsolskenet håller i sig och det gör mitt goda humör också. Idag har jag dessutom lyckats ta mig till frisören och gjort iordning håret. klippt och slingat och NEJ jag ska aldrig mer komma på tanken att färga håret själv. Jag är mycket nöjd med dagens resultat faktiskt.
Sen beställde jag tid till balfrisyr och smink. Nu är det nära känns det som. Guuud vad spännande, vill att det ska vara dags nu, nästan. Om det inte vore för att ångesten kryper in och jag får panik för vad som ska hända i framtiden. Men jag försöker förtränga det och se det roliga och det positiva med studenten. Vilket verkligen överväger det negativa just nu =) åh, studentdagen kom till oss NU.

Igår kollade jag på småbrudarna när dem lirade (89 stadslaget). Och surtebrudar, jag är riktigt stolt över er, ni visar vart skåpet ska stå, ni gör laget liksom. Och LILLA pettson fyller snart 18, då ska det firas. haha. ojojoj! men först ska ni försöka ta några poäng i sundsvall, det blir nog en tuff utmaning, men jag ska hålla tummarna för er =)

Imorgon ska jag till naprapaten och greja ryggen. Hoppas jag ska bli av med mina besvär nu, hade vart som en dröm unjefär.

Varför? bloggar jag när jag egentligen borde plugga. Det kanske är som jag läste idag... att man är beroende av att alltid skjuta upp på pluggandet, att man är beroende att ha massa att göra INNAN man tar tag i att plugga. måste vara så i mitt fall. Jag måste ta tag i mig själv.. genast, omgående, NU! 

Vaknade upp i morse, från en dröm jag hade. Drömde om dig, att du var där hos mig. Vill ha dig nära varje sekund. Kom och håll om mig nu, och lova att aldrig släppa taget!

Söndag 25/3

Jaa, gud vad helgerna går långsamt när det inte är någon innebandy på schemat! Men det är faktiskt ganska så skönt. Äntligen har man tid att göra allt det där som man inte annars har tid med! Men det är tomt, utan laget, utan matcher, utan klubba och boll. Man saknar det så fort man är ifrån det, men ett uppehåll vet jag att jag behöver efter all denna säsongens innebandy. 

Fredagen var lyckad, eller ganska iaf, jag hade trevligt =) Ute me brudarna och sedan några av dem gammla grabbarna, och nåra av dem nya bekantskaperna. 
Fredagen satte sig i huvudet och under lördagen har jag vart rätt trött, sov bort halva dagen innan jag åkte för att kolla på film med grabbarna. sjukt mysigt! Jag klev ur bilen lycklig och jaa.. vem vet vad som komma skall liksom.
Så nu sitter jag här och funderar över helgens två första dagar och försöker motivera mig själv till att gå och lägga mig för att senare gå upp och plugga under söndagen, hur ska detta sluta?...kanske med att jag aldrig går och lägger mig? haha. 

Ibland så undrar jag vad som händer samtidigt som jag funderar väldigt mycket på vad det är som gör att det blir såhär. Det är sjukt konstigt. Någonstanns tror jag att vi båda är rädda och ängsliga för att upptäcka någonting annat. Vi vill hålla kvar vid det gamla bara för att det är bekvämt. Men... vi kanske egentligen, även om jag inte vill skriva eller läsa eller förstå det, blir lyckligare på annat håll. Det är ju iof svårt att veta om man inte testar någonting annat. Men man kan ju inte bara köra på liksom, det krävs eftertanke. yeahyeah.. Its time to go to bed. 

Natti.

Onsdag 22/3

När man vaknar och tittar ut genom fönstret en sån här dag kan man inte bli annat än lycklig. Strålande solsken och blå himel, jag steg upp ur sängen med ett leende på läpparna. Och för en gång skull slapp jag springa ner till bussen, jag tog till och med en buss för tidigt. När hände det senast?
Och vad har hänt med den slappa Linda? helt plötsligt får jag VG hit och VG dit, ja, jag är lycklig. Mitt liv har tagit sin vändning, kan man hoppas. Kanske är det våren som gör det....eller någonting helt annat!

Jag har en teori som handlar om att jag har börjat prioritera. Jag är ganska stolt att jag klarar av det! Jag klarar av att säga nej till dig helt plötsligt. Vissa gånger tar det emot, för att göra dig eller någon annan ledsen är det värsta jag vet. Mitt lilla hjärta klarar inte trycket av att veta att någon är ledsen. Kanske det är det som gör att jag ofta går med på saker som jag egentligen inte vill? Hur ofta har jag inte fått höra, LINDA, gör ingenting som du inte vill! Min mamma har sagt det så många gånger nu, att hon förmodligen tröttnat. Det biter i mitt huvud när jag gör någonting jag inte vill, men ändå gör jag det. Bara för att inte såra eller göra någon ledsen.

Johanna, vilken dröm det var att få prata med dig idag igen. Jag utan dig är som en Linda utan armar typ, eller, kanske inte.. jaja. Imorgon är det utgång och det är tur, för jag klarar inte en dag till utan dig! (L)

Vad händer med surtes bus trio? Våran älskade trio (pettson, jag och johanna) en av oss försvinner och kvar blir jag och Pettson, vi har helt plötsligt en busduo, men det ska vi klara av =)
Pettson me like you, världens skönaste brud är vad du är! LOVE.

Ikväll ska Linda kolla OC, plugga och ta en joggingtur, kanske med mamma? vi får se vad min lilla mor är kapabel till idag. haha.

kösss


Måndag 20/3

Ja, tillbaka här efter en minst sagt hård helg! Pappa, syskon, lagfest, lagjobb, match, plugg?, kompisar... ja det är väl vad jag hunnit med den här helgen. Jag är hemskt nöjd med allt jag hunnit med, men jag är inte lika nöjd med tröttheten som finns kvar och kommer bita sig kvar i mitt huvud ännu en vecka.

På fredagen åkte jag ut till Kärna för att umgås med pappa, syskon och farmor.

Underbart att få träffa pappa igen, han är så saknad, man tänker inte på det när man inte har honom vid sin sida. Men när han äntligen är där förstår man hur mycket han egentligen betyder för en och vilken underbar människa han verkligen är och hur mycket jag verkligen förstår mig på honom, LÄSKIGT!
Syskonen, urs, jag blir bara ledsen när jag tänker på det, varför får inte jag ta del av eran uppväxt? varför får inte jag finnas där? åh, jag vill så mycket! Tur att jag har min käraste Sofie, trots alla bråk, tycker jag att du är en underbar människa!
Farmor... ibland undrar jag hur hon tänker. Vadå bögar har en sjukdom? Vi diskuterade villt och hon kunde inte förstå att vi tyckte att det var okej, hon tyckte att det var en sjukdom. urs, vad arg jag var. Dessutom kunde hon inte låta oss prata utan vägrade acceptera någonting annat än sina egna tankar. hmm... jag förstår att hon växt upp under andra omständigheter än mig, men jag tycker ändå att det är konstigt att man inte kan acceptera att vissa människor är på ett visst sätt... Ja, vi disskuterade villt och det slutade med att jag var så arg att jag var tvungen att gå därifrån, annars kanske jag hade hoppat på någon eller nått.
Jag har en mycket speciel farmor, men hon är omtyckt ändå, jag vet att hon inte förstår bättre och att hennes uppväxt inte är samma som min.

Lördagen började tidigt av att mina härliga syskon väckte mig klockan sju. Därefter åkte vi in till stan, jag rusade runt för att köpa present till papps, sen skyndade jag hem för att duscha och göra mig iordning.
Kvällen präglades av sång, dans och lekar. Och jag har bara en sak att säga. SURTE IS vilket gäng. Brudar jag tycker om er varenda en :D Tack för en störtskön kväll.

Söndag, klev upp tidigt för att åka ut till Kärna och fira pappa. Kom dit och somnade genast på soffan, blev väckt vid lunchtid för att käka mat och tårta. Sen bar det av för att spela match (2-2) , efter det väntade dios jobb.

Måndag, har aldrig varit tröttare tror jag. urs vad det tog emot att gå upp på morgonen trots detta kravlade jag mig upp ur sängen för att åka till dios och jobba tio timmar. Efter det var det träningsdax, då jag egentligen velat vara med och hämtat mamma men inte då. när jag en gång skull ber om att få ledigt får jag inte det. Ibland undrar jag varför jag inte kan sätta mig i samma respekt som alla andra. vad gör jag för fel? :S

Mamma (L) äntligen hemma igen. Jag grät floder och sa till henne att aldrig mer åka bort utan mig. Urs vad hemskt! Hur ska jag någonsin klara av att flytta ifrån henne? Finns ingenting som betyder mer!

Solig dag idag, stanna i stan och mysa runt? JA. sjukt lockande! VÅRVÅRVÅR!

Have a nice day!

Onsdag 14/3

Vår, ännu en dag, men den kan ta slut idag.... den kan ta slut imorgon... eller hålla på föralltid! 
Imorgon är det skola igen och ett härligt prov, det längtar jag inte efter om jag får säga det själv. Boken ligger här brevid mig, väntar på att bli öppnad, men jag vill helst slänga den all världens väg faktiskt. Får ryckningar i handen!
Fredag väntar matte c prov och det är ännu värre. Jag vet inte vad jag ska ta mig till faktiskt!

Är promenad rätta botemedlet? jag ger det ett försök...=)


Jag vill inte luras in i ditt falska spel IGEN! Det måste vara tillräkligt nu för jag orkar inte mer. Jag kryper på mina knän och hoppas men jag ser ingen utväg längre. Detta kanske måste få sitt slut nu!


Tisdag 13/3

Vart tog våren och mitt underbara humör vägen? det måste sprungit sin väg under natten för i morse när jag vaknade var allt försvunnet, grådiset låg över Surte och genast föll mina mungipor minst två centimeter. Men utan någinting att välja på fick jag kämpa mig upp ur sängen för att åka till jobbet. På jobbet stog jag i koma tills det äntligen blev frukost och vipps så blev linda pigg. Jag fick massa ork och dagen gick därefter ganska så fort.
Jag skyndade hem för att hinna in till stan med min kära och älskade Johanna (vad skulle jag ta mig till utan dig?) du och jag förevigt och förälltid liksom. Haha. Vi åt iallafall en go sallad för att avsluta i en biosalong med en härlig påse godis. Bra dag, trots det gråa vädret! :D
Johanna, du är det lilla extra i mitt liv, du och jag är ett (L)

Så har vi du, den där, ja, vad jag än ska kalla dig... Varför funderar jag ens? varför låter jag det inte bara bli som det blir? Jag börjar tillochmed tröttna på mig själv. Å nej. Men du har en så stor del av mitt hjärta och på något sätt måste jag få tillbaka den, om du tänker försvinna. Jag vill inte att du ska ha den kvar, fast det har du. ÅH...

Im down on my knees,  i dont know what to do, please, can you tell me?!

VÅR VÅR VÅR!

Mörkret är borta, ljuset och solen kommer tillbaka efter en lång kall vinter. VÅREN ÄR TILLBAKA!
Den bästa dagen på länge, jag gick upp, kollade ut genom fönstret och resten av dagen har jag haft ett stort leende på läpparna. Livet blir så mycket lättare med lite solsken, jag får helt plötsligt motivation till att göra massa grejor. Så underbart!

Jag har gjort en hel del, fast egentligen väldigt lite idag! Jag var i skolan ett par timmar, sen bestämde jag mig för att hoppa av i brunsparken och gå genom staden till centralstationen för att njuta av solen. Och det verkade som om att resten av göteborg haft liknande planer, gud, vad mycket folk det var. Och alla såg så glada ut. Ja, sen stannade jag till på HM och köpte en ny hårspray eftersom den andra lyckades komma bort i fredags och jag har kännt mig helt handikappad sedan dess! Efter det åkte jag buss hem. solen värmde mig genom rutan så att jag nästan blev FÖR varm, men inte klagade jag, jag satt där och sken som en sol.

Sen kom jag äntligen hem och då åt jag lite mat innan jag slängde mig på studsmattan i trädgården och åt min första glass i vårsolen, det var skönt! Sen gick jag in för att plugga, men vände snabbt när jag kom på att jag absolut inte kunde sitta inne när en stor sol lockade mig till att gå ut och gå på utsidan av huset. Så det blev en snabb promenad innan jag slutligen åkte iväg för att träna :) och ja, nu sitter jag här!

Mamma åkte iväg idag. Jag saknar henne redan. Jag är halv utan henne i min närhet, det är tillochmed jättejobbigt. Hur ska jag någonsin kunna flytta hemifrån? och om jag någonsin kommer göra det, vem ska då ta hand om mig? Åh, mamma kom hem!

Iblnad undrar jag vart du vill komma... Ena dagen är jag allt och lite till nästa dag är jag ingenting. Vad ska jag tro? Kommer vi komma längre än såhär? Jag vet egentligen inte varför jag går runt och hoppas, kanske för att jag vet att det KAN bli så bra, men bara om vi båda ger det en ärlig chans och är medvetna om att det inte bara kommer att bli bra. Vi kanske måste offra lite och är vi beredda att göra det? Återstår att se...

Mamma och DU..
Jag vill ha er runt om kring, Ni gör mitt liv värt att leva!


Vart tog alla vägen?

Festen i fredags.... 100 pers skulle släppas in, 60 på listan och det var endast 50 talet betalande när festen var slut! vad hände där? :-) Men otroligt kul hade vi trots denna händelse! Massa dans och kramandes, så skönt att träffa alla igen. Alla gamla högstadiekompisar, sådan skön känsla att träffa dem igen. Man ångrar att man inte gör det oftare, samtidigt kommer man på hur lite tid man har över och förstår varför man inte gör det. Men det är tur att sånt här händer ibland så man inte glömmer varandra :D 
Synd att vissa människor bara är ute efter att förstöra också. Vissa kunde inte komma in pågrund av att dem inte hade råd att betala inträdet. Någon alldeles för snäll jävel släpper in dem, och vad gör idioterna? Snor grejer, va fan är det för stil liksom. åh, jag blir så irriterad, faktiskt! men men..

Lördagen startade tidigt! Gick upp strax efter åtta för att övningsköra till Kinna med mamma och mormor. Och vad skulle vi där och göra? ja, det undrar jag med nu i efterhand. Meningen var att vi skulle köpa tyg till min balklänning, men vi kom väl hem med allt annat än tyg till balklänning. Jag undrar om jag någonsin kommer hitta tyg till den där himlans klänningen, jag vet precis vilken färg jag vill ha, men den färgen värkar inte finnas. haha. Ljusgrön, fast inte bejbygrön, utan en matt ljusgrön.
Men jag fick ju iallafall övningskört och det gick riktigt bra, trots mitt tunga och trötta huvud. Efter våran tripp till Kinna åkte vi till mataffären och jag å mamma gick mest runt och skrattade åt varandra eftersom att vi var så otroligt trötta. Men tillslut fick vi väl handlat en del vettiga saker, kanske. haha.
Vi avslutade dagen med att äta en god middag sen var det melodifestivaldags med massor av godis. Jag lyckades stoppa i mig lite godis, sen somnade jag på soffan innan melodifestivalen ens hade börjat, bra jobbat. Vid elva gick jag och la mig i min säng :)

Söndagen startade även den tidigt! Idag bar det av till kvibergsmarknad för att leta tyg. Ingen napp där heller. Men jag kan säga att mitt stackars hjärta mådde väldigt dåligt efter att ha gått runt där. Vilken kulturkrock det blev och vilka fördommar jag har. ursurs! Jag vill inte att dem ska finnas där, men det gör dem. Vill bli av med dem, hur gör man? Jag greps av panik när jag gick där och såg alla dem där stånden med alla utländska människor som försökte sälja allt dem hade unjefär. Mitt hjärta tyckte synd om alla och jag ville bara springa därifrån och blunda för det jag sett. Men nu har man sett det med och det var nog uppriktigttalat bara bra för mig, faktiskt.
Sen har jag vart ute och gått med min underbara mamma. Vad skulle jag ta mig till utan henne? Hon är den mest underbara människan som finns i mitt liv och imorgon åker hon utomlands, en vecka, hur ska detta gå? :)

Framtiden..

Vad kommer att hända efter skolan? vad händer om man inte kommer in på den utbildningen man vill in på? vad händer om man inte får något jobb? Alla dessa svåra frågor utan svar... Tänk om man bara slapp dem, om man bara kunde glömma, men nej, dem finns där, hela tiden, dem gnager i huvudet på en. Dem har knäckt mig, massa gånger, redan, och jag har inte ens slutat skolan än. Egentligen är det ingenting som jag kan styra över, det enda jag kan göra är att söka till den högskolan jag vill in på och sedan lösa situationen som uppstår. Men jag vill veta, jag hatar att inte veta, det är så påfrestande för huvudet, tyvärr. Det är meningen att man ska längta efter studenten och i skolan går dem och räknar dagarna, det är inte meningen att man ska vara orolig, är det ingen annan som är det? Hur kan dem se fram emot någonting som dem egentligen inte vet vad det är? Fast balen, studenten, att slippa gå tillbaka till skolan som vi så många gånger sagt att vi hatar, det måste vara en obeskrivlig kännsla. På ett sätt längtar jag och på ett sätt vill jag skuta fram dagen så långt som möjligt. Jag vill gå i trean med mina underbara klasskompisar runt omkring mig resten av mitt liv... tror jag! Egentligen kan jag inte veta förrns jag har fått uppleva någonting annat!

Alla helger...Vad ska vi nu göra på helgerna. Ingen innebandy och inga matcher, helgerna kommer bli jättelånga och tråkiga utan innebandyn! Hur ska vi klara oss ända till september när det drar igång igen? Jag kommer bli jätterastlös utav att inte få spela varenda helg. Men framförallt, jag kommer sakna alla brudar, lagkännslan och alla härliga stunder vi har tillsammans. Jaja, det kommer trots allt igen i september :-)
Skönt att vi hängde kvar, annars hade jag haft ännu ett osäkert kort, vad skulle jag gjort innebandymässigt? Men nu har jag iallafall någonting att känna trygghet i och det är i världens underbaraste innebandygäng.

Ikväll... Fest med alla gamla goa klasskompisar och lite nytt folk och tjaaa, det kommer bli ball! Jag är dock inte supersugen på att festa än efter tidigare bravader, men det kanske kommer! 

Ha en trevlig fredagsafton :D