Ja, det kan man säga. Det har ju inte hänt avsevärt mycket idag. Steg upp, gick till jobbet och kom hem. Wiiihooooo!
Så kvällen innebär en del studier samt en löprunda sen blir det sömn för att orka morgondagen där det återigen står jobb på schemat. Vankas eventuellt provjobbning på torsdag vilket innebär en lugn valborg för min del. Men skönt är väl det, känns som om att jag har upp över öronen för mycket att tänka på i skrivande stund. Kanske borde ta och göra mig av med en del av "to do" sakerna idag?! Orka. Hade helst av allt befunnit mig på utsidan i vårvärmen som tagit sverige med storm. Är det bara jag eller känns allting mycket lättare när solen skiner... Känns som om att jag har hur mycket som helst att göra, massa att oroa mig över m.m. Men just nu funderar jag inte så mycket över vad som händer i mitt liv utan jag låter det bara hända och det känns så himla bra. Jag har lärt mig att man ska ta vara på varje dag man har tillsammans, för en dag kan vara den sista och den dagen kanske kommer snart?! Nej, jag vill inte bli nerstämd nu, bort med alla dem negativa tankar och in med dem positiva. Nej om man skulle ta och unna sig att se klart på en film? =)

Solen i Surte är bäst tycker jag!

Jag är sååååå taggad.

Fy sjutton!

Ja, så har man spenderat denna helgen i Skövde med världens finaste pojk. Lite trångt att sova annars helt underbart. I fredags käkade vi lite mat och hängde tydligen med några skövde bor till en grillfest som vi snabbt lämnade för att gå hem och kolla på film som somvanligt slutade med att jag somnade. Stackars David.

Gårdagen skulle stjärnan spela match och jag bestämde mig för att gå ner på "stan" och försöka spendera lite pengar. Och visst, allting som är snyggt och billigt finns tydligen kvar här i skövde. Antingen har dem ingen smak för kläder eller så är staden alldeles för liten för att alla dem fina sakerna ska ta slut. Fick köpt mig en jeansklänning och en svart klänning samt. ett par svarta söta skor. I Like. Sen promenerade jag till Willys för att handla mat som jag tänkte att jag skulle göra innan David kom hem. Väl hemma utanför lägenheten upptäcker jag till min förtvivlan att nycklarna ligger i hans ficka. Så efter två timmars väntan var vi båda på plats i lägenheten igen, utsvultna. Lagade lite mat för att sedan somna gott på david framför en film (återigen).

Vaknade tidigt idag, får se vart dagen slutar. Tyvärr är hemresan ett faktum idag då jag ska pallra mig till jobbet imorgon. Typiskt.

Laterlater

Ja, nu sitter jag här med mössan i håret och väntar på att färgen ska sätta sig. Spännande, kommer inte ens ihåg hur jag såg ut när jag var blond längre, om det nu blir blont... kanske blir typ grönt eller orange färgat istället. Uh, hemska tanke. Men man ska aldrig säga aldrig!

Idag har jag för tredje gången denna veckan överlevt milen i fontin och ja, det börjar kännas bra faktiskt. Fram tills att jag efter tre kilometer idag sträckte mig rumpan. Det small till, men vem bryr sig? Inte kunde väl jag veta att det var en sträckning. Så nu haltar jag runt med en mössa på huvudet, ja ni kan ju själva förstå hur jag ser ut. Men vad gör man inte för att bli fin? Springer (beach 2008) och färgar håret (tydligen).

Annars har jag tagit mig igenom dagen med en del jobb. Sedan har jag lyckats inhandla två par skor, jag vet jag är duktig. Jag behövde faktiskt =) Sedan har jag inte gjort mycket alls. Borde slänga ner lite grejor i väskan eftersom att det bär av till Davie imorgon efter jobbet. Gud så jag längtar.

Inväntar resultat

Så går ännu en strålande dag över till kväll och lugnet infinner sig på Herrgårdsvägen. Hela min dag har dock varit väldigt lugn, harmonisk och underbar. Började med att klockan ringde imorse, jag bestämde mig för att jag var värd en vilodag från skolan och sussade vidare. Väcks av ett sms från min kära david som är påväg hem mot Göteborg. Försöker ägna lite tid åt mina studier men bestämmer mig istället för att göra en mysig frukost och lägga mig framför tv:n en stund innan duschen väntade. Sedan bar det av med buss in mot stan där jag fick avnjuta en härlig lunch med min vackra pojkvänn. Efter lite tacos och pizza begav vi oss mot centralen, köpte glass och gick ut i solen. Sedan blev det ett farväl, och som alltid, urs och fy. Men på fredag sätter jag mig på tåget till Skövde, det gjorde dagens hejdå något enklare. Men det är alltid en plåga, att se någon man älskar försvinna, även om det inte är föralltid eller förevigt så är det jobbigt. Så jobbigt att man tydligen inte kan sova på nätterna. Nej utan min David sover jag inte många timmar! <3

När jag kom hem slängde jag mig i en solstol på baksidan och tog mig igenom ett par sidor i en engelsk bok, blev ganska många tillslut, men gud så skönt det var. Om det skulle bli sommar nu istället för vår kanske? Sedan begav jag mig upp till Fontinskogarna och avverkade återigen en mil. Och jag kan väl inte säg att det gick helt smärtfritt, men betydligt mindre smärtfritt än i måndags. Tur är väl det, jag menar, det går ju åt rätt håll iallafall =) Imorgon väntar ett nytt pass och massa jobb.

Du är luften jag andas!

Ja, tydligen har jag sprungit en mil idag. En förtrollad och vacker vårskog med blomstrande vitsippor och härligt fågelkvitter. Ja, tänk om jag ändå hade kunnat njuta av det när jag efter 4.5 km kommer till en backe som går typ rätt upp i 90 grader. Mjölksyran var där ett faktum och den enda gången jag njöt av vårskogen var när jag tog sista löpsteget efter ytterligare 5.5 km och visste att jag var i mål. Underbar känsla! Och just nu, känner jag mig väldigt duktig. Såhär ska jag fortsätta. Imorgon blir det ny löprunda, funderar dock på att ta en kortare löpstrecka imorgon.

Imorgon väntar även jobb och tidig uppgång. Därav borde jag inom kort studsa i säng, slå en pling till min david och somna!



Natti!

Å sesådär så var man på plats hemma igen. Helgen har varit superskön. Vi har strosat fram längst gatorna i stockholm, kollat på innebandy, festat och umgåtts. Och jag kan bara säga, tack för helgen tjejer den var nästan lite magisk! Vilket väder vi hade och vilken final det blev. Var nästan så att jag fick gå ut på utsidan tillslut.

Väl hemma igen blev det ett efterlängtat återförenande. David, som jag har saknat som jag har längtat. Att allting kan kännas så tomt, kallt och värdelöst utan en människa är ett rent under. Men hur allting kan kännas så underbart, fantastiskt och sagolikt tillsammans med en människa är ännumer magiskt. Aldrig mer ska jag tvivla på dig och det vi har. Nu och föralltid, jag säger då det! Tråkigt nog blev det ett kortare avsked imorse igen. Min lilla pojk är tvungen att åka och fixa tänderna hos tandläkaren i skåne, men återkommer förhoppningsvis imorgon eller på onsdag. Eller så kanske jag tar mig en tripp till skåne. Varför inte?

Idag består kvällen av en löprunda och en hel del pluggande, suck. Jag vill bara vara fri och ledig. Men så länge man pluggar blir man aldrig fri och ledig. För man har alltid någonting som ligger och gnager i bakhuvudet. Mja, skulle väl vara det såkallade sommarlovet då! Men då bör man ju jobba om man vill ha lite cash att leva för. Men så länge det är kul så klagar jag inte!

Home sweet home!

Yes, here we are.

Bilresan upp gick galant, okej den tog ett par timmar och vi hade ett par pissepauser, men vi hade ju inte bråttom fram. När vi kom in i själva stan greps vi alla av panik och ljudnivån steg avsevärt i bilen. Parkeringsbristen var ett faktum. Men efter att utforskat diverse gator i huvudstaden hittade vi en lämplig parkering ett par tvärgator bort. Vi tog vårt bagage och började traska bort mot lägenheten. Lite problem med nycklar och diverse galler gjorde att vi tillslut nästan fick bryta oss in i lägenheten, men icke, den var sjukt inbrottssäker. Tillslut kom vi på hur nycklarna och låsen skulle hanteras och vi steg in i en välstädad(?) lägenhet =)

Jag bestämde mig för att ha hemmakväll och vila upp mig inför denna dag. Dem andra traskade ner till medborgarplatsen för att dricka lite öl, men dök upp efter lite drygt två timmar och vi somnade efter lite snack.

Och ja, allting känns så bra nu. David, jag är lycklig med DIG <3

dags att göra stan

Ja, nu börjar nervositeten krypa närmare och närmare. Har precis bestämt mig för att avsluta pluggandet och målat naglarna. För hur kul är det egentligen att skriva ett köpavtal där man tar hänsyn till lagtextsamlingen, hm, inte det roligaste jag har gjort, men lärorikt som allt annat. Tänk, jag lär mig någonting nytt varje dag nästan.

Så snart ska jag bege mig in till stan, ska bara vänta på att naglarna ska torka och bestämma lämplig klädsel. Förhoppningsvis hinner jag in på hm en sväng för att köpa slingmedel. För nu ska jag bli blond igen, ska ta nån av mina systrar till hjälp ikväll tänkte jag. Me like. Sommarblond.

Sthlm på fredag och gud vad jag längtar!

Ett långt samtal igår som fick mig att inse både ett och annat. Men tyvärr så finns det många obesvarade frågor kvar. Men jag vet att det kommer lösa sig. Det är du och jag mot världen och det kan ingen ändra på!

Så, innan jag kletar ner hela tangentbordet med nagellack, bye for now.

Min dag idag? Hoppas

Så, imorgon kommer en dag jag länge väntat på. En vardag då jag ska vara ledig. Faktum är att jag iallafall inte ska gå upp halvsex för att åka och jobba. Nej, jag ska sova till runt klockan åtta. Då ska jag kliva ur min säng och i mina löparskor. Efter en löprunda ska jag trycka i mig lite frukost och sätta mig framför datorn för att studera fram tills klockan blir tillräkligt mycket för att behöva göra sig iordning för en arbetsintervju som tydligen ska vara i fyra timmar(?) what, vad hände där? Sedan när är en arbetsintervju fyra timmar lång? Ringde en snubbe idag och frågade om jag kunde komma på arbetsintervju fyra imorgon och jag tackade tacksamt ja utan en tanke på att det skulle kunna hålla på till klockan åtta på kvällen. Well, det var min sista innebandyträning för den här säsongen, skit, jag som var så motiverad. Längtat enda sedan i onsdags på att denna onsdagen skulle komma. Jaja, inget att haka upp sig på, jag går upp i tid och springer imorgon, sedan hoppas jag på ett mirakel så att arbetsintervjun går på typ två timmar istället så jag kan befinna mig i ale gymnasium imorgon kväll. Ja, oavsett vad så tittar jag upp så får jag väl skåda sista innebandyträningen för den här säsongen från läktaren en stund, SNYFT! Men som sagt en jobbintervju innebär ju förhoppningsvis ett jobb också, och det här känns riktigt lovande, jag tror det kan vara rätt grej för mig. Så imorgon runt fyra, håll era tummar gott folk.

NU, ska jag krypa ner under täcket och kolla på en smaskig kärleksfilm.

Honey, I Love You!

Jag vet det är andra gången jag bloggar idag och jag har inget liv, men kom och tänka på en sak som jag gärna ville klargöra. Jag ville bara berätta att:

Jag misstänker att det angående mitt förrförra inlägg finns många nyfikna själar där ute. Och ni som gärna vill veta vad som rör sig i mitt huvud. Var inte rädda för att fråga, för att jag mår bra av att prata om det. Sen är det ingenting som jag vill offentliggöra här, men det kommer ni förstå när ni vet vad det handlar om. Så ni som undrar, kom till mig och prata så ska jag berätta. Sen att ni kanske inte mår bättre av att veta är en annan femma. Jag önskar bara att allting var som förut, innan det var som det är nu. Men som sagt ni som bryr er är värda att veta den skrämmande sanningen. Så om ni vill veta, låt mig veta!

enough for now!

Ja, som den trogna surtetös jag är skriver jag på för två år till och inleder till hösten min tolften säsong. Och ja, det känns så himla himla bra. Förra säsongen? pff, vad är det? Ett mellan år där allting handlade om att bli vuxen och mogna, ja, så kan man samanfatta det. Jag längtar tills dess att nästa säsong inleds. Jag har motivation igen och jag älskar mitt lag och allting som har med innebandyn att göra känns så himla himla bra. Såhär ska det fortsätta. Känner att jag vill ut i spåret och springa nu, blir nog en runda ikväll. Haha, behöver springa av mig lite tankar och kanske inse att det är LITE jobbigt att springa, att jag kanske inte borde längta SÅ mycket! =)

Surte IS for life!

Just nu vill jag bara bort, långt bort! Jag vet att jag inte borde vilja det, jag har roligare än någonsin och jag har många som bryr sig om mig. Men det finns så mycket som många inte vet, som gnager hål i huvudet på mig. En ständig oro som aldrig försvinner.

För tillfället känner jag bara att jag är så lycklig att jag har alla eldsjälar i laget. Även om inte ens hälften av er vet vad jag går runt och oroar mig för finns ni där som en stor sol. Ni får mig att tänka på annat och ni får mig att se ljuset när allting annat är nattsvart. Hur jag kan se ett ljus, det är ett rent under. Utan er vid min sida hade jag gått in i väggen vid det här laget. Ville bara säga att jag är hemskt glad att ni finns allihopa!

Life is hard!

Tack för en underbar kväll flickor, inte minst Carro som stod för förfesten. Hur kan man ha tråkigt med Surte IS damlag? Finns inte en chans att det händer. Att dessutom en kär vänn dök upp satte guldkant på tillvaron. Jag kan inte vara annat än nöjd när jag slår upp ögonen på morgonen efter en sådan lyckad kväll.

Sen att jag skällde på taxi chauffören hem det är bara en av dem smaskiga detaljerna från igår. Haha. Men det verkar som om att vem som helst kan gå och bli taxichaufför idag, tydligen. Det var under all kritik. Körde "hårt" och körde mitt i vägen, jag och mammi var lite skrajsna i baksätet, så tillslut tog jag mod till mig och sa ifrån. Då bad mamma mig vara tyst och sa att hon ville ha kvar sitt hus. Haha. Hemskt kul!

Så idag har jag äntligen fått sova ut. Vaknade klockan ett och kände mig som en helt annan person. Har varit som en zombie sen vi kom hem från sälen, men hej, nu är jag tillbaka utvilad och pigg.

Ikväll är det tjejmiddag hos jennifer som står på schemat.

I dont wanna live without you!

Ja, nu har jag rosa prinsessnaglar och det var ju enkelt fixat, resten är big problems. Har inga lämpliga kläder, ohh nonono. Vad gör man liksom? Underkläder? Är det okej outfit för kvällen? Ah, tänk vad lätt det hade varit, då hade man strosat förbi vakterna i ett naffs =) eller? haha.
Mamma ska tydligen med också, hemskt spännande att se henne släppa loss inne på dansgolvet, oh yeah.

Nej, om man skulle ta tag i sina klädproblem?

Minst sagt, vaknar imorse av att en syster yster kommer in och frågar om jag inte ska till skolan. Tittar lite sömndrucket på klockan och inser att det är en kvart kvar till bussen går. Har aldrig varit så snabb i hela min livshistoria, men jag hann bannemej i tid till skolan. Efter att jag tagit mig igenom 3 timmar juridik, älsklar lagböcker, begav jag mig mot staden utan att veta varför. Jag fick ett ryck och gick in på panache och klippte mig, väl behövligt, sen tog jag första bästa buss hem. Sedan jag kommit hem har jag hunnit med att plugga och träna.

Längsedan jag kände sådan längtan efter att få spela innebandy och träna. Jag tror det är påväg tillbaka. Och gud vad jag älskar denna känslan. Träningen idag var fantastiskt rolig. Ny tränare nya tag, men jag tycker ändå att det är otroligt sorgsligt att Tommi och Stefan inte är kvar som tränare. Kommer ta ett tag att vänja sig. Pratade med mamma och kom fram till att jag till hösten kommer att påbörja min tolfte säsong i Surte IS. Kan bara konstatera att jag börjar bli hemskt gammal. Och jag kan också konstatera att Tommi och Stefan har vart damlagstränare för Surte så länge jag kan minnas.

well, innan jag fäller en tår beger jag mig ner under täcket.....

Suck, jag orkar inte mer. Jag behöver sömn =) Men sova kan man ju göra när man bli pensionär så jag kör på utav bara farten(?) vilken fart?

Bion och maten idag blev till en fika på condeco. Jo för att bion som vi ville se (27 dresses) visades bara på bergakungen. Vi kände inte att buss/spårvagn dit lockade och tog oss en promenad längs avenyn. Stannade till på condeco någon timma eller två och tjattrade. För det kan vi ju tydligen.

Imorgon väntar träning, och inte vilken träning som helst. Hmm.. spännande!

Nej, om man skulle ta och sova en skvätt. Skola imorgon, juridik, lagtext, vadå låter det inte intressant? Det är ju hur kul som helst. Nej, men det är tro det eller ej hemskt lärorikt. Så vad gör man inte för att trycka in lite mer i den stackars hjärnan?! Föreläsning, here we gooo....

Saknad, längtan, saknad, längtan...

Suck, så slås man tillbaka till den hårda verkligheten. Ligger för närvarande i sängen med laptopen helt utslagen. Jobbat halva dagen idag för att sedan åka till skolan (?) trodde jag tills jag påvägen fick höra att det var inställt. Då styrde jag in mot stan istället och mötte upp mamma, för lite shopping. Tro det eller ej, jag kom hem utan att ha gjort av med en krona. Imorgon väntar full arbetsdag för att sedan pallra sig in till stan och möta upp Amelie för lite mat och bio, mys. JA tack, ta mig tillbaka till Tandådalen med brudarna det gick alldeles för fort!

Jag börjar bli gammal känner jag. Förkyld och ont i kroppen. Gångfärden från afterskin och hem gick inte helt smärtfritt i pjäxor. Och nu går jag ännu mindre smärtfritt. Men lite träningsverk har aldrig skadat! Jag älskar ju den känslan.

Våra namn står skrivna i stjärnorna, tillsammans!

Surte goes Sälen, minst sagt. Nu är vi hemma i stan igen! Och vilken underbar resa och vilket underbart gäng. Finns så mycket att säga, men jag sätter punkt här. Bilder säger mer än tusen ord och bilderna kommer inom kort =)

Surte is ibk

Snart bär det av, Tandådalen here we goo again. Och ja, jag gillar det. Just nu väldigt mycket faktiskt. Packningen är så gott som klar, ska bara plocka fram skidorna, lyfta ut ett säte ur bilen och lägga ner det sista i bagen så ska jag vara färdig för avresa. Lär ju ha glömt hälften, men jag håller tummarna för att det är saker som i annat fall bara skulle vara överflödiga. Jag har underställ och skidjacka/byxor, mössa, vantar, antar att jag klarar mig då. Sen får man INTE glömma osten, gräddfilen och cdspelaren. Mp3sladden är inte på plats än, men jag låter min kompanjon malin aka. Pettson lösa den biten. Hon är ju ändå stor och mogen nu, nästan lika stor och mogen som mig.

Imorse bar det av till skolan. Och det som jag fruktat så länge var ett faktum, tentaresultatet från ekonomin hade lagts upp på internet. Tur, att jag var tvungen att vänta ända till efter jag kalasat med att få det troligtvis trista beskedet tänkte jag. Eller, var det ens någon idé att titta på betyget? Lika bra att åka hem och sätta sig och plugga. well thats life tänkte jag och var glad att jag hade en hel dag till innan jag var tvungen att kolla efter. Jag åkte till jobbet och tog mig igenom 4 timmar. Efter jobbet bar det av på kalas hos min pettis. Och visst, det var alldeles, himlans jättemysigt och tro det eller ej det var gott med smörgåstårta. JA, jag har lärt mig! Kom hem och helt plötsligt kom verkligheten ikapp, fuck, jag var tvungen att logga in och titta på tenta resultatet. Som en bäbis när den tar sitt första steg och som en fågels leende (om den haft nått) när den precis lärt sig flyga sken jag. 23 poäng var ett faktum och jag klarade ekonomitentan med tre poäng. Suck, vilken lättnad! skål för det imorgon brudar.
Dessutom klarade jag min företagsledningstenta smärtfritt. Well, jag är väl ett geni trots allt!

saknad, ja jag vet mycket väl vad det är vid det här laget. Men varje gång blir man lika förvånad över att det faktiskt är såhär jobbigt. Vi har hela livet framför oss, jag vet. Men ändå, varje sekund utan dig är en förlorad sekund.

Nej, nu ska jag ta mig igenom lite plugg. Sen nana kudden, för imorgon ska det köras bil och lyssnas på schlager!

Se upp i backen, annars får ni tusen hål i nacken, för här kommer Surte atacken! =)

ja, minst sagt, såhär blir det så fort du har åkt! Jag kan sova i timmar på dagarna, men så fort det vankas natt är att sova en omöjlighet. Ligger och vrider och vänder och skulle jag lyckas somna så vaknar jag kort därefter igen med en såndär panik kännsla. Stressad? Och nu är det inte så att jag sover middag varje dag och att det är det som är det egentliga problemet, utan från början gjorde jag inte det och kunde ändå inte sova på nätterna. Men nu har jag helt enkelt svårt att orka om jag inte får nån timmas sömn under eftermiddagen. Men so what? nu sitter jag här, sådär halv trött och ska snart göra migiordning för att ta mig till skolan.

Och idag är det faktiskt ingen vanlig dag, utan en alledeles speciell dag för en alldeles speciell person. Lilla Pettson fyller 19. Så idag ska Linda på kalas och sjunga, haha. Yes, jag har saknat dig vännen. Congrats! hipp hurra hurra hurra hurrrrrrraaaaaaaa =)

Och imorgon är det också en alldeles speciell dag, som vi har längtat efter sen långt tillbaka. Det bär av till Tandådalen med laget och gud så kul vi ska ha. En stor eloge till Jonna och Gävert som har dragit ett tungt lass som reseledare! Jag försökte packa igår, men fuck, hur ska jag få plats med allt? Jag sollar och tänker, men ärs, jag vet inte hur jag ska få ihop det. Men det ska gå, jag ska klara det =) promice!

I wisch you were here!

För ett år sedan hade jag ingen aning om att det gågna året skulle bli ett av dem mest fantastiska jag någonsin upplevt. Inte nog med att det vid denna tid förra året vankades student och annat som bara fick en att gå in i ett otroligt lyckorus. Utan vid denna tid förra året träffade jag en person som skulle ge mitt liv en vändning. När jag var mitt i krisen över vad som skulle hända efter sommaren dök en solstråle upp och fick mig att se livet från ett annat håll. Plötsligt var allting som innan känts så himla jobbigt, tungt och fel, så himla rätt och lätt. Du har gett mig en mening med livet, någonting att se fram emot, någonting att längta efter. För riktig saknad det är någonting jag har lärt mig vad det är det senaste året. Det finns ingen jag kan sakna så som jag saknar dig. Du har givit mig ett år av lycka, kärlek och förtroende. Du är otrolig som har orkat stanna när jag har varit som värst, som har orkat att alltid finnas där och lyssna på allt jag har att berätta. För ett år sedan trodde jag att jag aldrig mer skulle kunna lita på en kille, men hur skulle jag inte kunna lita på dig? Du trotsade alla mina fördommar och visade att det finns killar som är helt undebara och fantastiska som dig. Tyvärr så verkar det inte finnas så många av den varan, men jag har en och det är jag otroligt tacksam över. Du hjälpte mig att bygga upp mitt självförtroende från noll och du är och kommer alltid vara en förebild för mig. Som du alltid ställt upp, funnits där, lyssnat och tröstat. Under ett år har jag lärt känna dig snabbare än vad jag någonsin lärt känna någon annan. Efter fyra månader åkte vi till Los Angeles och det kändes inte ens lite konstigt, redan då visste jag att detta skulle bli någonting jag sent skull glömma. Att det skulle bli såhär bra, hade jag inte ens kunnat drömma om.

Du är du och du kommer alltid att vara den enda för mig. Med ett leende som får mig att smälta och med ett inre som får mitt hjärta att slå hårdare och hårdare för var dag. Jag hoppas att det alltid ska få vara såhär, för det är såhär jag vill ha det. Kan inte med ord förklara mina känslor, men jag hoppas att du känner dem. Nu har ett år gått och jag hoppas, tror och vill att det kommer bli många många fler. Jag vill upptäcka världen tillsammans med dig!

Tack för ett helt underbart år, tack för allt du ger mig, tack för att du finns och är den du är.

Jag älskar dig!