Jadu, i en lägenhet centralt benägen, vid Götgatan för att vara mer precis missar man inget. Jag hör varenda kotte som strosar förbi, jag hör grannarnas musik dåna genom väggarna och jag hör nattlivet som pågår precis nedanför mig. Hur ska jag kunna sova i allt detta, jag som knappt kan sova till tystnaden numera. Ne ingen vila ingen ro och för närvarande känner jag bara att min kropp går på reserverna, undrar hur länge dem håller. Önskar att jag kunde få somna in till dina andetag och din närhet igen, men det kanske förblir just en önskan. Jag vill bara lyfta telefonen och slå ditt nummer, men jag vågar inte.

Förbaskade känslor!

Thats Me!

Ja, jag har arbetat lite idag. Sedan sprang jag ner på stan ytterligare en gång. Tänkte att jag skulle inhandla båda de två "outfittarna" jag spanat in. Men när jag kilar in och är påväg mot provrummet för att prova ytterligare en gång drar jag med mig en jeanskjol och ett linne. Jag tänkte att testa kan man ju alltid göra. Till min förtvivlan sitter jeanskjolen och linnet som ett smäck och faller mig precis i smaken, fan. Så det slutade med att jag hängde undan alltihopa till imorgon så att jag kan tänka över saken ytterligare en gång, suck.

Sedan har jag tagit mig igenom lite jobb, lyssnat på musik, fått i mig lite mat och bara myst runt. Vad gör man när man är alldeles ensam i den stora huvudstaden? Pappa har redan hunnit ringa tre gånger för att kolla så att allt går bra. Tror att någon är lite orolig, gulligt. Tur att söta fröken, fräken, syster, soffie kommer och lyser med sin närvaro imorgon, någon att prata lite skit med skadar aldrig.

Och nu då?

Yes, jag besökte Ginatricot och fick beslutsångest som bara den. Hittade två kjolar som ser nästan likadana ut, men ändå inte. Vet inte om jag kan med att köpa båda. Till den rosa kjolen var min tanke att ha en vit body och till den blåa en ljusblåochvitrandig body. Vad tycker ni? Måste springa ner och köpa det innan dem stänger 20.00 idag.

Då befinner jag mig på pappas kontor/lägenhet. Sitter och arbetar med excel, bokföring och sånt.
Min chef (pappa) har lämnat mig för en tripp till Halmstad och det tar jag som att jag får bestämma fritt när jag arbetar bara det som ska bli gjort blir gjort. Så funderar på att trippa ner på stan snart och råda bot på min shoppingabstinens.

Tomhet!

Söndag kväll och jag har tro det eller ej precis kommit hem från ett ordentligt träningspass med pappa. Sprang backintervaller tills det svartnade för ögonen på mig, sedan återhämtade jag mig snabbt och körde vidare. Pappa är en hård tränare han och inte blir det bättre av att vi tävlar mot varandra och att ingen viker sig, neh. Men det känns ju skönt såhär efteråt. Även om det känns i kroppen att man varken fått tillräkligt med sömn eller mat den senaste veckan.


Forsa Linda!

Den ena dagen mer uppochner än den andra.

Nyss hemkommen från en tur med båten. Har legat och stekt på klipporna ute i stockholms skärgård och det har varit alldeles fantastiskt. Under en smskonversation med min älskade vänn Pettson kändes allt för en stund bra. Jag var glad för en stund tills jag påminns om att det inte är bra utan dig. Ne, hur kan det vara bra utan dig? - Det går inte. Varför går jag och hoppas och förväntar mig massor?

Nu ska vi packa ihop och åka in emot Huddinge där vi ska tillbringa natten. Imorgon bär det av till Götgatan där jag ska tillbringa natten i pappas lägenhet, alldeles ensam. Att vara ensam i detta läge, vet inte hur jag kommer ta det. Men det är väl nyttigt för mig.

Två veckor kvar.

På dagens schema stod konfirmation överst. Så vi pallrade oss iväg till kyrkan och tog oss igenom en gudtjänst. Någonting som jag trodde skulle bli en pina. Men i just detta läget, där jag befinner mig nu, var det faktiskt väldigt väldigt skönt att bara kunna slå sig ner och lyssna på sång och se på lite teater. Detta var bra för mig, mycket bra. Efter kyrkan bar det av på "efterfest", mycket mysigt. Vi tryckte i oss mat så det sprutade ur öronen samtidigt som vi fick njuta av bedårande musik då det befann sig en musikant från Miami på plats. Me Love Guitarr Music. Väl hemma satte tröttheten stopp och jag har nu krypit ner under täcket, men bara för en kort stund, tror jag. Blir lite ensamt.



Min outfit idag!

Det känns inte som om att någonting kan vara BRA just nu, men det kan däremot vara bra. Fredagen har spenderats i solen på papps veranda. Jag stal åt mig lite sol och bättrade på min bränna som var påväg att tina bort samtidigt som jag arbetade flitigt, mycket flitigt mina vänner. När jag var färdig med dagens arbetsuppgifter bänkade jag mig framför tv:en och till min förtjusning såg jag att filmen Blood diamond med Leonardo Dicaprio precis dragit igång. Den har jag ju aldrig sett. Känns svårt att bedömma om en sådann film är bra eller dålig. Kan bara konstatera att jag nu i efterhand fortfarande är väldigt tagen och det måste ju vara ett gott tecken. Kvällen har spenderats med grillad mat, filtar och mygg på verandan. Vi har hunnit diskutera många av livets stora frågor.

.... och nu känns allting bara DÅLIGT! :'( Suck!

Dagen övergår till kväll och kvällen övergår till natt. Varför är det alltid då det känns som värst? När jag ligger här själv i sängen det är då jag börjar fundera. Sluta tänk säger jag till mig själv, men till ingen nytta. Ständigt dyker nya frågor utan svar upp. Jag undrar så mycket, jag längtar så mycket och jag älskar dig så mycket. Du skriver att du saknar och att du fortfarande älskar, det måste betyda någonting. Frågan är bara om det fortfarande betyder samma sak för dig som det gör för mig. Snälla du, ge mig ett svar och ett tecken på vad du verkligen vill. Tårarna flödar och jag vet inte vad jag ska tro eller hoppas på längre. Vad ska man tro och hoppas på när allt som man trott på plötsligt försvinner? Jag vill bara att du ska tillhöra mig!

Ge mig ett samtal.

07.30 jag väcks av ett sms, det var du och jag piggnar genast till. Tittar ut genom fönstret och inser att himlen är alldeles blå och att vädret även idag kommer bli helt underbart. Varför ska jag behöva njuta av detta själv, när det kunde varit du och jag? Jag försöker trycka undan alla känslor för att göra det lättare för mig själv. Men det blir inte lättare, känslorna bubblar över och det gör även tårarna så fort jag blir ensam. Linda, dags att börja inse att livet inte alltid kan vara som en förtrollad värld.



Nu är det dags för en löprunda i morgonsolen innan jag ska inta plats på altanen och sätta igång med diverse jobb! Tänk att kunna sitta på altanen oc h jobba, det jobbet skulle man ha när jag blir stor. "När jag blir stor, då vill jag sitta på altanen och jobba". haha.

Baby, you are the music in me and now i cant feel the rythm!

Landade på Arlanda och tog Arlanda Express till Sthlm centralstation där papi plockade upp mig och vi begav oss ut till skärgården. Jag slängde in min väska i mitt tillfälliga hus. (Ja, jag har ett alladeles eget hus för mig själv). Sedan sprang jag över till pappas hus och inväntade lite mat. Sedan var det fotboll och Fernando Torres som gällde. Spanien vann men tyvärr blev han ju utbytt. Fast egentligen finns det bara en snygg fotbollsspelare i mina ögon och det är min alldeles egen stjärna. Snyggast och bäst, tänk om du bara hade velat vara min föralltid. Påtal om dig så drömde jag en dröm inatt, jag var tillbaka i sagan igen. Den sagan som precis tog slut. Du ringde mig och sa att du var påväg hem för att du inte orkade vara borta från mig längre. Det var en fin dröm det.



Natten kryper in!

Ännu ett avsked. Har blivit två för mycket den senaste veckan. Denna gången tog jag farväl av min älskade vänn Malin. Jag vet ju att vi ses igen och jag vet ju att du fortfarande finns kvar vid min sida. Tur det. För vad skulle jag göra utan dig vännen. Pettson & Kalle. Tur att man har sin bästa vänn.

För närvarande sitter jag på Landvetter flygplats dit Pettson snällt körde mig. Efter lite krångel i tullen, som vanligt, är det förhoppningsvis snart dags för ombordstigning. Tänk om man kunde få åka till ett varmt land. Men näh, jag får nöja mig med huvudstaden. Inte så pjåkigt det heller kanske. Känns skönt att komma bort, lämna allt där hemma och bara fly. Kanske är jag feg som bara drar när allt är jobbigt, kanske inte. Men jag lovar att känslorna och tankarna för följer mig och dem kommer finnas med mig hela mitt liv om inte detta får ett lyckligt slut. För utan dig... vill jag inte vara jag.

Nu blir det jobb i Stockholm två veckor framöver, sedan åker jag hem för lite jobb under Gothia. Efter det hoppas jag på ett butiksjobb, och man kan väl säga att det ser ganska så lovande ut. Någonting positivt i allt annat.

Just nu säger jag bara som barbados eller magnus svensson eller vem det nu är:

Kom hem, vi börjar om igen!

Där fick jag för att jag tänkte vara duktig och springa coopers idag. Nej, det gick bara inte. En ömmande fot och en hals som svullnat upp och gör ont, till minne av dig. För det är ju trots allt förmodligen dina baciller, skönt att veta att jag har någonting som är ditt kvar. Att bara några ord från dig kan betyda så mycket. Du betyder mer än vad jag själv någonsin kommer att förstå och just nu känns det ganska så jobbigt. Ge mig allt tillbaka.

Annars har jag målat mitt nattbord idag och George har blivit klar med min fondvägg. Imorgon ska jag försöka hinna flytta in innan det bär av mot stockholmo och papi för lite jobb. Jag längtar faktiskt efter att få börja jobba. Ha någonting att göra på dagarna mer än att bara gå runt och fundera, sakna och tänka.

Tyskland - Turkland

Big NO. Vaknar och känner hur halsen under dem senaste timmarnas sömn svält upp. Nej, jag orkar inte vara mer sjuk nu. Coopers test idag med som jag förvisso gärna hade sluppit men som jag faktiskt anser viktigt att göra. Typiskt. Hoppas att halsen kurerar sig själv under dagen.

Åter en natts drömmande om dig. Är det verkligen såhär det ska vara? Inte mycket till sömn man får.

Nej, om jag skulle pallra mig ner och hjälpa George med att tapetsera och spika lister. Eventuellt måla min stol också så mitt rum kan bli klart idag. Det hade vart skönt. Annars står det inte mycket på schemat. Men det dyker väl upp saker allt eftersom förhoppningsvis.


Att någonting som alltid kännts så självklart plötsligt kan kännas så osäkert.

Bara för att jag inte har något bättre för mig på dagarna än att ta bilder på mig själv =)

Så var ännu en dag till ända. De senaste dagarna har gått så otroligt långsamt. Det finns väl en bakgrund till det, men jag förstår inte hur hela ens liv kan vändas uppochner så fort. Så lider ännu en dag mot sitt slut. Dagen övergår mot kväll och det är då jag drabbas av tankevågen. Jag orkar inte, jag vill inte men den bara sköljer över mig. Gah, jag vill bara få sova i lugn och ro i ett liv tillsammans med dig.

Idag har jag målat, målat och målat. Jag har även inhandlat ännumer saker till mitt rum, nu är snart den stora frågan hur jag ska få plats därinne. Men jag bara längtar tills jag får gå där inne och pyssla runt. Vika in mina kläder i min nya garderob och bädda min säng med mina nya lakan och påslakan. Känns bra. Något nytt liksom.

come to me

Jiiiihoo... sista tenta resultatet ramlade in på mailen idag. Jag klarade även marknadsföring II galant. Trodde aldrig att jag skulle klara högskolan på det sättet som jag har gjort. Nu har jag alla poäng som jag ska ha efter ett år och det känns otroligt skönt. Ett år kvar, sen är det finito med detta programmet. Men jag har redan funderingar på att läsa lite mera. Näe, jag får inte nog av skolan, tycker att det är såååå himla kul! Eller nått.

Hur ska jag fira? En shoppingrunda på stan kanske? =)

Något positivt i allt negativt!

Jag har redan hunnit plocka fram penslarna och målat diverse vattenrör och annat på rummet. George har färdigställt taket, samt givit väggarna ett lager färg till. Så nu är det ytterligare ett lager färg till på väggarna som ska penslas på sedan ska vi tapetsera och måla lister. Kan det inte bara få bli klart nu? Jag behöver mitt rum nu ju! För tillfället känns det inte som om att jag har någon koll alls på några av mina saker. Allting är överallt. Ska bli skönt när allting är klart, få samla sig och kunna stänga dörren om sig igen.

Bränder i Californien, känns ju tryggt när du idag åker iväg till andra sidan jorden.
Längtar, kan inte tiden bara få gå fort nu. Fast egentligen vet jag inte om jag verkligen vill att tiden ska gå fort.
Tänk om det inte blir som vi tror och vill. Jag är rädd men jag hoppas.

Mittemellan allt målande idag hann jag med en tripp till hemtex och alla inköp som ska göras inför färdigställandet av rummet börjar bli klara. Har fortfarande några småsaker att göra, men dem tar jag allt eftersom... bättre så, när jag ser hur det blir liksom. Det kommer bli bra.

Har även hunnit med en träning nu under kvällen. Fastän att energin är i botten just nu känns det bra att få träffa alla kompisar och trötta ut sig ordentligt. Nu är det bara att hoppas på att jag är tillräkligt trött för att kunna få sova några timmar innan jag väcks av oron igen, men jag börjar vänja mig nu. Och såhär kommer det väl vara åtminstonne fram tills det blir dags att ses igen...

Men som sagt, detta får mig att inse att jag ska uppskatta det jag har. Att jag ska ta vara på varje dag av lycka. Jag börjar få ett perspektiv på det hela.

Tur att man har sina vänner och sin familj när allt annat brister. Vad hade jag gjort annars? Vem skulle jag ha pratat med annars? Vem skulle tagit emot mig med öppna armar? Vem skulle ha låtit mig gråta till söms i deras famn kväll efter kväll om inte ni?

Du är allt!

Nu har jag precis lagt ifrån mig penseln. Taket är kirrat och klart. Men resten då? Jorå det finns en hel del kvar som ska göras. Tre väggar ska målas, en ska tapetseras, div lister och annat krimskrams ska målas.

Men just nu klagar jag inte, är glad att jag har någonting att göra. Någonting att fly till där jag har nått annat att tänka på när allt annat är som det är. Förvisso hinner jag tänka ganska mycket även när jag målar. Men jag är väl en funderare, hur lite jag än vill tänka så gör jag det ändå. Tänk om jag hade kunnat stänga en dörr in till mitt huvud och mitt hjärta och lämnat alla problem och sorger utanför den dörren. Innanför dörren hade jag skyddat min hjärna och mitt hjärta. Men saken är den att jag vill att du ska vakta mitt hjärta, att du ska rå om det och att du ska ta hand om det. Men nu vet jag inte vad som kommer hända längre. Ah, hur kan man orka sånt här. Det finns ingen trygghet och ingen ro i mitt hjärta nu.



Kom och ta mig långt härifrån!

Jag vaknade till och kände mig aningen lättad, fram tills jag förstod att allting var en dröm. En dum jävla dröm. Skit också. Jag orkar inte mer. Dem få timmarna jag slumrar kan jag ändå inte få komma ifrån. Du finns överallt, precis överallt. Ta mig tillbaka till det som var. Jag vill inte se frammåt i en framtid utan dig.

Många hjälpande ord, många som vill stötta. Men det är svårt att hjälpa någon som inte vill gå vidare, jag vet.

Jag trodde att det skulle bli bättre och bättre för varje dag. Men jag vet inte. Ju längre tiden går desto mer saknar jag, desto mer inser jag, desto mer vill jag bara ha dig. Jag hoppas, tror och vill att vi ska hitta tillbaka. Men det är upp till oss båda att gå in i oss själva och fundera ut vad vi vill med våra liv, inte bara vad vi vill med kärleken. Den enda jag vill prata med är dig. Jag behöver prata med dig, men jag får inte.

Jag hatar mig själv för att jag fortfarande hoppas, men det är väl naturligt?

Snälla hjälp.

Så var jag hemma igen. Tapeten är införskaffad och jag fick även tag på hårfärg och lite annat krimskrams. Allt för att få tiden att gå, allt för att ha annat att tänka på. Så snart bär det av till skatås för att springa av sig. Tänk om jag kunde ha energi till det också. Men jag kan ju lika gärna göra av med det sista jag har så kanske jag kan få någon timmas sömn inatt. Suck. Kvällen och natten är värst. Detta känns så fel, så otroligt fel utan dig. Men jag försöker fortsätta kämpa.

Hur kan någonting vara så vårt.

På något sätt börjar jag förstå att det finns en mening med allt. Är det meningen att det ska vara VI så blir det förmodligen så sen. Men detta måste få ta tid, DU behöver din tid att tänka och JAG behöver min tid. Vi kanske måste få vara du och jag ett tag för att kunna finna varandra igen, eller så kanske vi inser någonting annat. Just nu känner jag bara, låt tiden föra oss samman igen. Du är bra och du är vettig.

För lite sömn och för lite mat de senaste dygnet gör att jag mår ännu sämre. Men samtidigt, det är väl såhär det ska vara. Jag måste försöka hitta tillbaka till vardagen, men det måste få ta tid och man måste få vara ledsen.

Snart ska jag och mamma iväg och inhandla lite saker så vi kan göra klart mitt rum. Bland annat en tapet, för här ska det göras fondvägg. En vit fondvägg i ett vitt rum, ah. Kommer bli bra detta. Så fort rummet är klart åker jag till stockholm och låter min pappa ta hand om mig lite, jobbar och försöker hitta tillbaka.

Det finns en mening med allt

Hur kan någonting som är så svårt för en av oss verka så lätt för den andra?
Hur kan man bara stänga ute allting och sluta bry sig över en dag?

Många frågor håller mig vaken. Jag undrar och åter igen undrar. Vart ska jag finna ett svar på mina frågor? Det är ju egentligen bara du som kan svara på dem. Men du har valt att gå nu. Jag vill så mycket, men det spelar ingen roll vad jag vill längre, eller? Jag önskar att du bara kunde veta vad du känner nu. Att vi ska behöva slippa plågas. För jag hoppas att det är jobbigt för dig också, även om du försöker att bara glömma och tränga bort allt. Men jag vill att det ska vara jobbigt, det är ett bevis på att det vi känner är äkta. 04.30 på natten och jag är sådär hysteriskt trött. Men varje gång jag sluter mina ögon ser jag bilder av dig susa förbi. Jag påminns om att jag just förlorat den enda människan i mitt liv som någonsin kommer att kunna förstå mig. Nu vill du inte ens prata med mig. På samma sätt som du fick mig att känna mig älskad får du mig att känna raka motsattsen nu.

Jag måste vara sjuk

Så var den sagan slut. Nu står jag här. Känns som om att någon har dargit undan en matta under fötterna på mig. Någonting som VAR mitt har försvunnit ur mitt liv. Jag trodde fel, jag trodde det skulle vara för evigt. Men ingenting här i livet är väl evigt. Det är tomt, redan. Jag förstår själv inte hur jag ska klara av att gå igenom dethär. Det senaste året har vi gjort allt tillsammans, det var du och jag mot världen. Nu står jag själv mot världen. Utan någon att hålla i handen. Du har vart den som jag har kunnat prata med i vått och tort, du har vart den som alltid funnits, du har vart kärleken i mitt liv. Det kanske låter tragiskt, jag kanske ÄR tragisk, men du ÄR kärleken i mitt liv och jag vägrar tro nått annat. Jag vill inte ha någon annan. Jag vill inte att någon annan ska ta i mig, röra vid mig eller vara i min närhet så som du har fått...

Jag har blivit sårad, ännu en gång. När ska jag lära mig att vara känslokall och hård?

Men ibland räcker man inte till tydligen. Jag känner hur mitt självförtroende bara går ur mig. Allt det som du har hjälpt mig att bygga upp försvinner långsamt igen. Du byggde upp det, sedan drog du undan det igen, tog det tillbaka på något sätt. Som om att ett år inte har betytt någonting för dig. Det har vart ett underbart år, det bästa året i mitt liv. Men nu tar lyckan slut!

Det är så mycket tankar, det är så mycket känslor. Ingenting kan förklaras med ord och ingenting kan ersätta detta, INGEN JÄVLA TING. Du var allt, allt, allt. Du visade mig livet. Nu vill jag inte se livet. Nu vill jag inte leva livet. Men jag ska fortsätta kämpa. Jag gör det för min mamma. Hon kämpar, då ska jag också göra det!

Sätter stopp och samlar mig nu!

Vad jag gör vaken? - Fråga mig inte!

Någonting håller mig vaken, någonting biter och gnager i min hjärna. Tanken på att förlora det man älskar högst. Tanken på att mista den man vill vara med resten av livet. Tanken på att inte få gå hand i hand genom livet med dig. Jag har aldrig tänkt tanken, jag vill inte göra det heller, så låt mig inte behöva göra det! Det finns bara en person i den här världen som är rätt för mig, det är en magkänsla jag har. Låt oss få vara lyckliga tillsammans!

Du och Jag

Jahaja, så var Sverige ute ur EM. Inte mycket att säga om den saken. Ryssarna var helt enkelt hetare idag, det tror jag ingen kan sticka under stolen med. Sedan vad de svenska spelarna funderade på det låter jag vara osagt. Jag menar, hallå, sååå dåliga är vi ju inte, inte som vi var idag. Man kan skylla på mycket och det fanns många tankar kring varför Sverige spelade dåligt i sällskapet idag! Men jag låter dem stå oskrivna tillsvidare. En ensam vit hittade vi i sällskapet idag, det är väl bara att gratulera till vinsten och önska lycka till mot Holland!

Vi tog oss med slitna och ömmande muskler upp till Skatås idag och tog oss gemensamt med förfärliga smärtor igenom dagens träning. Träningsverken var ett faktum och inte ens en halvtimmes uppvärmning hjälpte för våra stackars muskler, näe. Men men, säg vad vi inte klarar. Lite upphopp och spänst på denna träningsvärk och jag vill inte ens tänka på morgondagen längre. Tur att jag har sommarlov =)

Efter träning vankades fotboll. Vi duschade i Skatås och begav oss till Sofia där köttbullar och spagetti väntade innan matchen blåste igång. Där sätter vi punkt för nu.



Tack för en fin kväll!

Snart ska jag gå ner och sätta händerna i arbete, snart. Det är slipning som står på schemat idag igen, trist. Men det kommer blir fint, himlans fint och då är det ju värt all mödan och allt slit, eller?

Gårdagskvällen spenderades med Amelie på Condeco Avenyn. Och det är alltid lika mysigt att få en pratstund med dig vännen. Synd att det inte kan bli oftare bara, för du är en vänn som förgyller min vardag. Efter vår korta fika tog jag mig över bron och älven till min älskade David. Jag kröp i säng och läste några sidor av min bok innan jag slumrade. Tidig uppgång idag för att åka hem och hjälpa George att slipa och spackla. Att vakna bredvid den man älskar, känna värmen och känna pulsen är en underbar känsla. Men den underbara känslan liksom rycks ifrån en när man är tvungen att ta sitt förnuft till fånga och kliva upp. Kvar ligger en underbar David och ser allmänt mysig ut. Bara att springa ut ur rummet innan man drabbas av ett hastigt återfall att krypa ner under täcket igen.

Egentligen skulle jag behöva åka till stan och införskaffa en outfit för midsommar som ska spenderas med David och co. Får se om jag får lite tid över för det idag, annars får det vänta till imorgon.

Till mitt tillfälliga arbete!

Okej, har stått med slipmaskinen i högsta hugg unde förmiddagen. Det var roligt i början, men George fick ganska fort ta över. Det blev för jobbigt helt enkelt. Lite mer slipning och lite mer spackel så kanske det blir dags att sätta igång med det roliga snart, MÅLA. För inte trodde jag att man skulle behöva dra ner alla tapeter, slipa och spackla innan man kunde måla. Näe, hur vore det att bara skvätta upp färgen på väggen liksom? - Lätt som en plätt. Men varför skulle någonting vara lätt? Ärs jag har ju ändå inget bättre för mig liksom, så kan ju lika gärna gifta mig med slipmaskinen.

Sedan har jag och George vart en tur till cykelaffären samt IKEA och Bauhaus för att inhandla spackel och hämta min garderob. Så så snart rummet är färdigmålat ska det bli ordning och reda på mig. Troligvis behövs ytterligare en tur till IKEA att göras för att inhandla diverse tavlor, gardniner och annat småkraffs men det blir när det blir.

Lite sommarläsning står på schemat sedan en sväng till staden framåt kvällen för ett möte med Amelie. Sedan hem till min sjukling och bädda ner honom <3

För nu känns allting bra!

Är inne i en lite positiv kurva känner jag, eller betydligt mer positiv än vad den har vart på ett bra tag iaf. Träningen börjar kännas rolig igen, jag har iof inget jobb men för närvarande har jag ett annat projekt att var upptagen med ett par dagar framöver och solen skiner (lite iallafall).

Tänkte ta och ladda upp lite kort på hur mitt rum för närvarande ser ut. Klart jag dokumenterar liksom. Men sladden som skulle få bilderna från kameran till datorn ligger nerpackad med mina tusen prylar i någon av mina tusen papperskassar som befinner sig överallt i huset. Ja, för närvarande hör jag liksom inte hemma någonstans. Lite i garaget och lite i hallen sen sover jag hos min David. Men det kommer bli så bra när allting är klart.

Träningen i Skatås idag var ROLIG, otroligt jobbig, men ROLIG. När kändes det så senast när benen bara ville vika sig? På något sätt är det vad jag har saknat. Idag kände jag det igen och gud vad skönt. Jag har haft viljan, jag har haft motivationen och nu kom det där roliga tillbaka igen. Yes, NU KÖR JAG!

Ser det inte ljusare ut på jobbfronten efter denna veckan tar jag mitt pick och pack och släpar mig upp till huvudstaden för ett tag. Jag tror det kan bli bra, riktigt bra!

Nu till min tillfälliga säng på andra sidan älven!

Idag sov jag bort halva dagen innan mammsen kom ner och började stöka på mitt rum. Rullgardinen skulle upp men påvägen upp gick den sönder. Happ, det var ju synd. Då kom hon på att vi var tvugna att åka till IKEA. Yes, på med kläder och in i bilen. Min gardinstång har fått agera garderob det senaste halvåret så idag var det minsann dags att göra slag i saken och införskaffa en garderob. Sedan drogs spektaklet igång. Nu står mitt rum tomt och ommålning är på G imorgon. Så drog vi igång det projektet liksom. Men det har länge hängt i luften, mitt flickrum behöver följa med mig i utvecklingen och förberedas för ett framtida gästrum(?) 

Intog soffan med en kebabrulle och en påsegodis runt femsnåret igår. Då mamma och George befann sig i Tyskland och systrarna var iväg på annat håll fick jag själv stötta Sverige i vår soffa. Kanske därför det gick som det gick. Direkt efter matchen slumrade jag till och sov en timme eller två på soffan innan jag bestämde mig för att snöra på mig skorna och ta en lång promenad genom Surte. Intog sängen när jag kom hem och tog mig igenom några sidor av min nyinköpta bok av anne holt "Det som tillhör mig" innan jag slumrade igen.



Synd att det inte bar hela vägen den här gången. Nu blir det avgörande på onsdag mot Ryssland. Eventuell kvartsfinal mot Holland. Man ska väl aldrig säga aldrig men det kommer bli tufft.

Skit

Förnärvarande har jag så lite att göra att jag bli rastlös. Går runt i cirklar och undrar vad som ska hända här näst. Men jag har pratat med min far igen idag och vi bestämde att om det inte ser ljusare ut efter nästa vecka så drar jag måndag efter midsommar, astalavista baby, Stockholm här kommer jag liksom. Medan jag frenetiskt satt och sökte jobb idag blinkade det till nere på datorskärmen och en gammal klasskompis hörde av sig. Plötsligt öppnades en ny dörr upp och det ser eventuellt ganska ljust ut på arbetsfronten inför hösten. Men inte bara det, du underbara människa. Saknar min gamla klass, saknar dem där tiderna då ens största bekymer var om man skulle göra läxan eller åka och träna, saknar mina gamla lärare och jag saknar gymnasietiden. Ja, vissa dagar vill jag tillbaka, vissa inte. Kanske är tur att man bara mins det av gymnasiet som var positivt, för nog var det en hel del negativa saker med. Men det förträngde jag i samband med vårterminen i trean, som var en dans på röda rosor.

Förövrigt slog jag runt lite på stan med min mor för att få tiden att gå lite fortare. Kan det inte bara bli kväll så att det kan bli morgon så att skolan, innebandyn och vardagen snart kan sätta igång igen. Jag har haft sommarlov så det räcker nu, ja!



Rastlös.NU

Tillslut blev det havet och rörtången iaf för min och Pettsons del. Vi kom ut och klipporna var liksom helt tomma och himlen var liksom alldeles blå. Det var bara vi som hade fattat att det var på rörtången man skulle vara idag. Dem första två timmarna var riktigt behagliga, hann tillochmed bada två gånger. Men jag vill absolut inte påstå att vi låg där ute och svettades, näe. När vi skulle börja äta våran medhavda pasta sallad vände vinden in mot land och vi gav ganska snart upp och styrde hemmåt. Men ett par timmar fick vi steka iaf. Tack för ännu en fantastisk dag min vänn <3



Under kvällen har jag även genomlidit ytterligare ett brottarpass. Så jobbigt men ack så skönt när det är över. Och tänk så vältränad man blir, eller?

Sol imorgon med? =)

Idag känner jag mig oruttinerad. Har gått och väntat på fint väder för att kunna styra bilen ut mot havet igen. Vaknar idag och upptäcker att idag är dagen med stort d, dags att bege sig ut mot klipporna. Men jag har ju bokat in en träff med Amelie som jag verkligen inte vill missa. Därav får jag styra stegen mot bussen och åka åt fel håll istället, in mot staden. Well well, kanske hinner pressa en stund efteråt. Annars förväntar jag mig solsken imorgon igen! Snälla?

Solen&Jag

Blåst och moln, vem vill ha det när det är sommarlov? - näe, inte jag iallafall.

Kanske blir det ändå så att jag drar till huvudstaden för att jobba. Ett jobb som assistent för min käre far känns hemskt lockande. Huvudstaden känns inte lika lockande då jag missar en hel del här hemma. Dessutom kommer jag behöva vara ifrån kärleken, laget och kompisarna i en månad typ. Men kariärsmässigt är det en superchans till att få in en fot och skaffa sig ett kontaktnät i branschen där jag senare vill befinna mig. Så just nu funderar jag så att det knakar. - Hur ska jag göra?

Sommaren är tydligen kort.

Och idag är det extra skönt att vara svensk och befinna sig på Herrgårdsvägen. Detta var inte bara en kamp mellan Sverige och Grekland utan även mellan familjen och George. En liten del av mitt hjärta lider med George men nu hoppas jag att han tar sitt förnuft till fånga och köper sig en svensk tröja istället. Jag finner inga ord, det är bara glädje. Tack zlatan, tack Sverige!


Nu kan jag sova gott!

Jag ber till gudarna om fint väder imorgon så att jag kan få njuta av sol och värme en dag till. En liten dag till? Sen kanske jag kan vara nöjd. Kanske rent utav går loss här hemma och börjar dansa soldansen, hur den nu ser ut. Det ni...
Annars är det bara att ladda inför Sverige-Grekland imorgon. Matchen ska ses at daves place med grabbarna, kan bli ett himla liv kan jag tänka mig. Men det är väl så det ska vara när det är EM, folkfest är ordet. Innan det ska jag träffa en gammal klasskompis, min Amelie.



Sol, vind och vatten är det bästa som jag vet!

Jag ber till gudarna om fint väder imorgon så att jag kan få njuta av sol och värme en dag till. En liten dag till? Sen kanske jag kan vara nöjd. Kanske rent utav går loss här hemma och börjar dansa soldansen, hur den nu ser ut. Det ni...
Annars är det bara att ladda inför Sverige-Grekland imorgon. Matchen ska ses at daves place med grabbarna, kan bli ett himla liv kan jag tänka mig. Men det är väl så det ska vara när det är EM, folkfest är ordet. Innan det ska jag träffa en gammal klasskompis, min Amelie.



Sol, vind och vatten är det bästa som jag vet!

Ja, det känns nästan som om att ha sommarlov när man var liten. Skillnaden är bara att nu får man packa matsäcken själv och köra till och från havet, typiskt. Det var bättre förr! Nu har man ingen som tar hand om en och säger till en att man måste äta, nu måste man ha full koll själv. När man var liten hade man inga måsten och det största bekymret var typ vem som skulle ta krabban från krabbspöt till hinken, för det vågade jag ju inte göra själv. Nu har man bekymer vart man än vrider och vänder känns det som. Hur blir man av med dem? När man känner att allting är frid och fröjd dyker det såklart upp någonting nytt.

Dagen har spenderats med Martin och David ute vid havsklipporna i Näset. Trevligt ställe det där, lite blåsigt men det hindrar inte mig från att slänga av mig alla kläder och sola. Så nu är jag återigen stekt. Ikväll väntar träning 3x2.5km i Skatås och ska jag vara helt ärlig hade jag hellre simmat motströms i älven... eller kanske inte!

Så en kall dusch och en sväng under täcket innan det blir dags att svettas med brudsen i spåret kanske är en bra plan för att orka härda ut dagens intervaller?!

Allt för nu!

Ja nu är jag minst sagt stekt utav solen och ett par nyanser brunare. Nu börjar det faktiskt synas att det är sommar igen. Lite grill nu under kvällen och snart bär det av mot david. Pastasalladen och frysväskan är fixad för ytterligare en dag ute vid havet imorgon. Åh, kan jag få leva såhär hela sommaren, UNDERBART!

Och även fast jag inte har någonting att göra känns det som om att jag har fullt upp. Köra mormor hem och sedan mot backa för att mysa med david och grabbarna framför fotbollen, en ultimat kväll!

På språng

För jag är tydligen ledig och jag har tydligen ingenting att göra... så idag bär det av till havet för att steka min bleka hy lite. Det börjar bli dags nu. Aldrig förr har jag vart såhär blek vid den här tiden på året. Men nu är jag ledig fram till åtminstonne onsdag så nu får det bli ändring på det. Kanske rent ut av räcker med idag. Det brukar ju faktiskt gå ganska fort.

Annars har det varit si och så med nattens sömn. Har man en pojkvänn som är ute och ränner så får man tydligen räkna med ett X antal sms och ett och annat samtal. Men hellre det än ingenting =) Det är ju trots allt bara ett tecken på att han bryr sig och det är jag tacksam för.



Ut och sno lite sol

Studenten är över för både sofia och pettson och nu kan jag andas ut. Knoppade i säng vid fyrasnåret inatt efter att ha hängt på kajskjul 8a med alla studenterna, några gamla vänner och min kära David och hans friends. Ganska omtumlande kväll men summa sumarum ganska lyckad. Så dagen har spenderats åt att sova ruset av sig och sedan har jag och min kära intagit solstolarna på baksidan och fått oss lite färg. Nu funderar jag på att ta en lite eftermiddagslur bara för att jag liksom faktiskt kan och bara för att jag liksom inte har någonting att stressa upp mig för just nu.

Ikväll står en löprunda och grillning på tur. Minstingen i familjen fyller 15, shit vad jag börjar bli gammal. Kändes som om att det var igår jag fyllde. Typiskt!

... men jag kommer ihåg alla dagar med dig!

Även om jag inte känner att den är så ljuv just nu längtar jag nog nästan mer än vad min syster gör tills tiden är inne för henne att springa ut från den där skolan. Hulebäck, jag vet så väl hur allting ska gå till, precis där har jag vart själv. Ah, jag är full av avund just idag. Men imorgon är jag full av lycka för att det inte var jag som tog studenten föregående dag. För det året som har passerat har givit mig otroligt mycket och jag ångrar ingenting. Men idag är det dags för syster sofia att bli stor, springa ut i det verkliga livet och bli arbetslös ;) Snart bär det av in mot stan för att dumpa henne på diverse champanje frukost. Nu håller jag bara tummarna för att hon ska överleva den här dagen och väntar på att hon ska bli klar, så jag kan få komma hem och sova igen! =D

Sjung om studentens lyckliga dar..

En snabb vända här innan städningen och andra aktiviteter fortsätter... För just nu har jag egentligen inte en minut över. Men jag kände att jag behövde en skrivpause. Har precis städat ur rummet inför morgondagens studentfirande.

Bröllopet blev en lyckad historia där jag mer eller mindre grinade till varenda tal. Det var liksom helt sagolikt vackert, som en dröm och som någonting man aldrig tror ska hända en själv. Att se sin pappa sitta där och gråta av lycka är en känsla som jag skulle vilja återuppleva om och om igen. Tredje gången gillt heter det och jag tror att det är ett par sanna ord vad det gäller just min pappa. För detta känns bra, detta känns på riktigt. Förövrigt var det underbart att få träffa alla gamla fagerdalabor som man mer eller mindre växt upp med under sommarmånaderna då man var liten. I övrigt var det många ansikten som man inte kände igen men alltid finns det någonting att prata om och jag tycker att vi lyckades riktigt bra. Min hjälte dök efter många om och men upp fram emot kvällskvisten och gjorde att den redan lyckade dagen övergick i en underbar kväll och natt. Tänk om vi kunde stoppa tiden där! Bilder dyker upp så småning om.

Nu borde jag kila i säng då jag faktiskt ska upp och vara storasysterlig nog att köra sis till champanjfrukost imorgon samt. hämta bilen som hon ska färdas i hem från stora staden. Och jag vet precis hur hon känner sig just nu. Och jag känner att jag mer än gärna hade haft den där pirriga känslan och alla dem där förväntningarna en gång till. Men nehe då, gammal var det ja. Men jag är absolut inte bitter.

pausen är över