En helg som har präglats av 20årsfirande. Gårdagen var det kalas med laget och idag hade vi ett härligt släktkalas. Egentligen så vill jag bara säga TACK till alla som har gjort denna helgen så lyckad och som gjorde att gårdagen blev en kväll att minnas.

Tack

Städa, damma, laga mat osvosv. Egentligen finns det ingen tid att sitta här. Men jag var tvungen att få en pause i allt fix. Vi har värmt upp såväl singstaret som högtalarna. Vid uppvärmningen av högtalarna blev jag så sanslöst taggad för matchen. Vill spela nu på direkten. Men vill ju inte vara övertaggad så kanske är bra att det är ett par timmar kvar så jag hinner coola ner lite. Damsugaren och ugnen går på högvarv och just nu vill jag bara krypa ner i sängen en stund igen. Hur ska jag orka hela dagen/natten? Vill ju njuta av varje sekund.

Igår var min älskade Johanna här och hjälpte mig att fixa och trixa lite med mitt hår. Skulle ju behöva besöka frissören för att bli klippt innan kvällen, men det är ju en omöjlighet så jag får väl göra det bästa utav rishögen sen. Blir säkert bra.

Nej, nu är det dags att återgå till "arbetet"

Tagga

Inleder morgonen med ett telefonsamtal med en människa som gör mig allt annat än olycklig samtidigt som jag ligger kvar och drar mig i sängen. Bra start på den här dagen. Ligger fortfarande kvar i sängen och gör allt för att slippa kliva ur den. Men när det här inlägget lider mot sitt slut tvingas jag väl upp för att möta kylan utanför täcket. Hemskt.

Vad jag bör göra innan det blir dags att trippa till skolan är att ta damsugaren i höger hand och vrida volymen på stereon till max. Har ett helt hus att städa inför lördag och någonstans måste jag ju börja. Mitt mål är att ha damsugat huset innan skoltime. Sedan när jag kommer hem är det dags att börja förbereda lite mat och dyligt. Det är en del att göra inser jag ju ganska fort. Men... vilket kalas det kommer att bli!

Det börjar närma sig sitt slut. Suck!

Slut

Så var det redan onsdag och man har varit 20 i lite drygt ett dygn. Och jag känner mig inte speciellt mycket större än vad jag gjorde för två dygn sen. Eventuellt märker jag en viss skillnad när jag kan traska in på systemet själv. Men jag har inte vågat mig hela vägen dit än. Bör ju besöka det innan helgen dock.

Dagen har jag spenderat på Dios och större delen av dagen har även spenderats med Lindis. Lite gamla minnen och annat snicksnack får lätt dagens timmar att gå lite fortare. Men knappt det hjälpte idag. Lindorna gäspade ikapp och arbetade hårt.

Synd att alekuriren ligger inne på en av dem bästa bilderna på mig nu när jag äntligen har börjat få ett litet kontaktnät i den här kommunen.

Ibland blir man besviken på folk man tror att man kan lita på. Folk som man anförtror sig till. Man tror inte att dem ska gå bakom ryggen på en och plötsligt har dem gjort det. Synd. Jag trodde det var bra nu.

Det är inte lätt att fylla 20 år. Mobilen går i ett och människor som inte har hört av sig på år och dagar hör plötsligt av sig. Hemskt roligt men min mobil går på högvarv och jag är rädd att den snart ska strejka.

Har vart en sväng i skolan för en intervju med en butikschef, sedan åkte jag in till stan för att fixa till min underbara guldklocka som jag fick på sängen imorse. Min mamma vet vad jag vill ha kan man säga. Sen åkte jag hem. Nu har jag precis ätit och ska strax traska ner till bussen igen för att åka in till stan med min kära Caroline. Lite fika och eventuell shopping står på schemat.

Later

Min första födelsedagspresent, en dag i förskott, inget mer jobb på Bianco. Hm, både lättnad och besvikelse. Men jag ska inte låta detta förstöra någonting. Världen väntar på mig och det finns massa annat att upptäcka. Och jag har ju ändåså skor så det räcker och blir över nu, klädaffär nästa tror jag. Hihi. Så nu ska jag börja komma in i vardagslunken igen kanske. Söka lite jobb och njuta av livet utan stress. Låter som någonting som jag verkligen behöver. Jag började på direkten. En spontan lunch med en person som verkligen dök upp och sällskapade mig när jag behövde det som mest. Att någonting kan vara så lätt men ändå så svårt.

My life is still wonderful

Jeans - Tiger of sweden, Blus - Rut mfl, Stövlar - Bianco

Mössa, vantar och dunjacka på och jag är redo att möta snön utanför dörren. In till stan för möte och eventuellt lite shopping.

Det var igår Södradals tur att stå för motståndet. Helt klart återigen ett steg i rätt riktning. Vi bryter ihop och kör över rävarna nästa helg.

Så var det onsdag igen. Onsdag är en mellis dag mellan helg och helg. Men nu är det ju bara halva veckan kvar. Stort plus. Jobb torsdag, fredag, bortamatch lördag och jobb söndag. Full rulle.

Jag har spenderat dagen på Dios med mig själv, mina löss och alla dessa kartonger. Dagen gick dock förvånansvärt fort och det känns ju bra såhär i efterhand att man har gjort någonting vettigt med sin dag faktiskt. Resten av dagen tänkte jag spendera i alegymnasium med tjejerna. När jag kommer hem är väl tanken att plugga. Visst var det så att det var tanken som räknas? ;-)

babybaby

Tittade ut genom fönstret och såg hur regnet öste ner. Bestämde mig ganska fort för att inte låta det förstöra min dag. Men hur lätt är det. När man ska ta på sig kläder så måste man planera in rätt jacka och rätt skor för att slippa bli dyngsur. Ah, vädret förstörde lätt min dag ändå tillslut. Förbannad var vad jag var när jag väl satt på bussen påväg till skolan. Men som tur var kom min solstråle Caroline på bussen och lyste upp tillvaron i det blöta lite. Vi tog oss igenom föreläsning ett och intog en restaurang. Sedan var det dags för juridik. Men som vanligt fungerade inte tekniken helt hundra och vi ägnade istället kommande timmar åt en gruppuppgift.

Efter skolan traskade jag till vaccinationskliniken och där sprutade dem in lite twinrix i mig. Hej, nu är jag skyddad i 25 år. Slipper jag tänka på det framöver. Skönt. Sedan hoppade jag på bussen in emot stan för att inhandla ett par skor och en väska. Såklart från mitt kära Bianco. Senaste timmen har jag ägnat åt min telefon. Långa telefonsamtal med goda vänner tackar jag aldrig nej till. Om man skulle ta och göra nått vettigt? =)

Fint

Och ja, det var mysigt och ja, jag gillade det. Mycketmycketmycket. Jag gillar nog julen tror jag. Den är himla mysig faktiskt. Fast efter själva julafton då får julen gärna ta slut så fort som möjligt. Okej, vi får INTE glömma nyår när alla måste ha någonting vettigt att göra. Förra nyår var vi på plats i Tandådalen. Och det är inte för inte som man längtar tillbaka en gnutta. Vilken underbar resa det var. Och att slippa nyårshysterin och ändå veta att man fick vara med några av dem som fanns närmast om hjärtat. Underbart kallar jag det.

I år beger jag mig till Thailand och firar med sis, bröderna, papps och Lena. Det lär ju med bli ganska svårslaget. Glitterklänningar, bara ben, barfota, paraplydrinkar, värme och dans. Det tycker jag låter som en saga. En saga jag så snart ska förverkliga. Kanske dyker även lite överraskningar upp där nere. Inte mig emot nä.

Tillbaka till julpyntande och omskyltning. Det var himlans skoj och det blev efter lite förflyttningar på varor i butiken hemskt bra. Nöjd är vad jag är med denna dagen nu. Trots det har jag på tok för svårt för att sova. Mitt stackars lilla hjärta har fått sig en knuff åt andra hållet kanske. Eller inte, nä.

give it to me.

Klackskor = ömmande fötter.

Jag har precis gjort någonting som jag borde göra mycket oftare. Nämnligen fotbad. Mina stackars små fötter som bär mig genom livet var inte allt för nöjda efter gårdagens galej. Ömmande trampdynor och lite skav härochvar. Men nu så. Efter ett fotbad så tror jag att dem är ganska så nöjda igen.

När jag vaknade imorse rörde jag försiktigt på mig. Diverse skridskohopp och annat brukar ge träningsvärk efterföljande dag. Men till min förtjusning kändes kroppen helt i sitt skick. Jag stoppade ett ben utan för täcket och när jag skulle resa mig upp kände jag plötsligt lite känningar i rumpan. Sjutton också. Fast det var inte i närheten av så farligt som jag hade förväntat mig. Så + i kanten till mig som har gjort lite utfallssteg och annat hemma efter mina löprundor, verkar ge ett litet resultat, mindre träningsvärk.

Sedan slog jag upp datorn och gjorde slag i saken. Den där avskyvärda kurslitteraturen var dags att beställa. Jag har gått och dragit på det i några dagar, men insåg att det nu var dags om jag skulle hinna med i övriga gruppens tempo. Men hur kul är det liksom? Lägga ut massa tusenlappar på kurslitteratur? Fy och blä. Men gud vad mycket jag lär mig, får se det så.

Med två marmeladmackor och en kopp kaffe i magen tänkte jag snart skutta in i duschen och göra mig redo för dagens äventyr på Bianco. Ingen dag är den andra lik, charmigt tycker jag. Förhoppningsvis så orkar jag springa en sväng när jag väl är hemma från jobbet och dessutom så är väl planen att skriva klart min lilla kompletteringsuppgift under kvällen också.

Later

What a day. Det bästa är när man ska göra någonting och kommer till ett ställe helt utan förväntningar. Idag skulle jag på kurs var det sagt. På Gothia towers med Yamina närmare bestämt. Kurs, hur kul låter det liksom? Försäljningskurs. Eftersom att det enda jag har vart på i dethär spåret tidigare är föreläsningar kan ni ju förstå att förväntningarna inte var så höga. Jag måste vara en väldigt "lätt" kursdeltagare. Inte speciellt svårt att överträffa mina förväntningar liksom. Jag gör det lätt för dem. Vilken dag det blev... Otroligt lärorik, massa nya möten med främmande människor, nya kontakter och ny kunskap. Och detta är ingenting jag bara säger utan jag verkligen ÄR imponerad. Fick lära mig saker som jag inte bara kan använda i arbetslivet utan även i vardagslivet och i privatlivet. Jag tror faktiskt att jag fick en gnutta ny livsglädje. Lite inspiration kan man säga. Precis vad jag behövde i mitt liv just nu! Tänka sig...

Direkt från kursen stormade jag till bussen. Jag nästan bad busschauffören köra fortare för att hinna upp till Aleg. för att vara på plats när halltiden startade och visst var jag på plats när halltiden satte igång. Missade lite teori, men man kan inte vara överallt på samma gång. Och hade jag mått dåligt för en sån sak, så hade jag haft magsår för längesen. Skönt att få köra lite innebandy igen. Nu har man ett bra sista minne och en go känsla från innebandyplanen inför lördagens drabbning. Nya klubban fick även göra entre idag och jag måste nog säga att jag tyckte att den skötte sig fint. Såpass den kanske får vara med på lördag.

Dreaming

Skulle precis sätta mig ner och göra en kompletteringsuppgift som jag har kvar att göra pågrund av frånvaro vid en redovisning/seminarie. Jag var inte jättepeppad. Visst glädjen över att slippa behöva ta ett steg utanför dörren tills det är dags för träning gör det ju aningen lättare. Men plugg är alltid plugg och just idag hade jag hellre kollat tv och bara myst. Men jag vet ju att jag mår bättre när studierna är avklarade. Så jag slog mig ner och skulle bara kika in på firstclass (våran studiecentral på nätet) och se om någonting nytt hade dimpt ner på mailen och visst. "tentaresultat" var rubriken. Det är alltid lika jobbigt att klicka upp mailet när man inte vet vad man ska mötas utav. G. Lycka, lycka och återigen lycka.

Genast fick jag lite motivation till att få den här himlans kompletterings uppgiften ur världen.

Vissa har fördelen att ha två fantastiska pappor. Jag är en av dem. En biologisk far i storstaden och en "halvpappa" i Surte. Jag gillar inte riktigt ordet "halvpappa" för han är ju liksom inte halv. Han är alldeles hel och alldeles jättebra. Så jag kallar honom George för det är ju det han heter. Jag fattar nog inte hur bra jag har det. Stormtrivs med såväl min biologiska pappa som med min George. Önskar att min pappa hade kunnat vara några mil närmare ibland. Men man kan ju inte få allt. Lite extra omtanke till papporna idag iallafall

<3

En sjukt uppskattad sovmorgon. Ställde klockan på tio och vaknade utvilad och pigg. Pallrade mig upp och drog på mig löparkläder och springskor. Tog mig en runda runt surte och var helt matt när jag kom hem. Att springa innan frukost gör mig verkligen sådär härligt utmattad. Det finns inte en gnutta energi kvar i kroppen efteråt liksom. Så efteråt krävdes det snabb energi påfyllning. Gjorde mig lite omelett som jag precis har mättat magen med så nu ska kroppen snart vara full med energi igen. När den energin börjar verka tänkte jag svepa damsugaren över golvet innan jag börjar fixa mig för stan och jobb.

Egentid är någonting som jag underskattar sjukt mycket. Men det är nog för att jag bara klarar av det i små doser innan jag blir som ett rastlöst litet barn. Hallå, det måste hända någonting juuuu =)

IBLAND känns livet lätt.

Det är den 5 november år 2008 och det är numera endast 20 dagar kvar tills min 20 årsdag är ett faktum. Hur ska detta gå? Ska jag typ bli vuxen över en natt eller vad begär min omgivning av mig? haha. Nä, vuxen, vad är det?

Knatade iväg till skolan imorse. Väl i skolan var det redovisningsdags av ett arbete som vi glatt tagit emot ett Godkänt på. Med det gladde oss ännu mer att det var totalt 24 skrivna arbeten, fyra av dem var godkända, vi hade skapat ett utav mästerverken. Vi betade av redovisningen och intog läget koma. I det läget tog vi oss igenom resterande tre timmar. Vi pustade högljutt när det äntligen var klar och där hade vi ytterligare två kurser överstökade. Skönt.

Jag tog mig hem för att äta lite och packa innebandybagen. Sedan kilade jag till bussen igen och åkte in till stan. Jag hade ett shopping begär att stilla, men jag fick inte stillat det =( Hittade ingenting att sätta klorna i. Kanske var jag för trött. Gör eventuellt ett nytt försök imorgon. Jag ger aldrig upp. Efter min misslyckade shoppingrunda tog jag rulltrappan upp på kompassens övre plan och letade mig fram till Bianco. Spenderade ett par timmar där innan jag blev upplockad av min älskade mor för att åka på träning.

Våga chansa?

Varför slösar man sin tid på någon som inte är värd den? Varför går man och lägger ner massa energi på någonting som inte är värt det? Jag vet om det så väl men ändå låter jag mig själv lägga ner både tid och energi. Jag försöker komma ifrån det och jag tror att jag har funnit en utväg. Låt den bara gå vägen.

Varför ska jag dras till det som är spännande istället för till det som är självklart. För det gör jag verkligen. Jag tror att det är ett syndrom som vi människor har ända från barnsben. Det som vi vet att vi inte får göra, blir genast mycket roligare och genast mer attraktivt. Min syster och min mamma idiotförklarar mig när jag talar om detta. Lägg någonting framför mig å säg "här ta det" sedan tar du någonting annat i handen och säger "men det här får du inte" så är det klart att jag vill ha det som jag inte får. För det har jag ju inte. Någonstans tror jag att alla människor fungerar på det här sättet. Eller har jag fel?

Försöker komma till insikt

Åh, vad jag älskar måndagar. Speciellt när man kliver upp ur sängen och vet att vi plockade hem tre poäng igår. Uppmuntrande sådär på måndagsmorgonen. Men sedan kommer verkligheten ikapp. Man vet att man ska mötas av frosten utanför om bara en timme innan man slutligen landar på jobbet i värmen. Den där biten mellan hemmet och jobbet är inte alltid den mest uppskattade. Men tiden på jobbet den rullar iväg och jag har plötsligt avnjutit ännu en dag med skor i min närmaste omgivning. Dagen till ära invigde jag min långa dunjacka för iår. Kände att det var dags nu när minusgraderna lyser med sin närvaro och jag slapp faktiskt frysa. Plockade även på mig mina nyinförskaffade mysiga pälsskor från Bianco det ångrade jag inte en sekund. Nu kilar jag på träning.

Vansinnigt