30 Januari 1991
För 19 år sedan föddes hon. Mitt yrväder, min bästa kompis och min alldeles egen syster. Tillsammans genom livet vandrar vi. Nu har vi vandrat tillsammans i 19 år. Love you untill the end off time honey! Föralltid vi. Många Grattis!
Friday baby!
It´s friday baby.
Planen var att städa och sedan bege sig till min egna lilla pärla några gator ner. Men jag får ge vika. En fredag kväll efter 40 timmars jobb, då är jag trött. Kom precis ut från en varm dusch. Har smörjt in mig i lite body butter och ser fram emot att krypa ner mellan nytvättade lakan. Bättre laddning för morgondagens måstematch går väl ändå inte att få? Surte - Linköping 15.45 Aleg.
Man ska aldrig säga aldrig.
Jag minns den dagen jag tog studenten. Jag minns att jag sa "nu ska jag aldrig mera plugga". Jag var en skoltrött tjej som hade klarat gymnasiet utan att anstränga mig allt för mycket. Jag levde för min innebandy och skolan var mest en trygghet, ett ställe dit man alltid kom och ett ställe där man i princip var tvungen att vara på. Typ. Synd att jag inte var tillräkligt mogen i huvudet på den tiden för att förstå att jag aldrig skulle tjäna en krona på min innebandy och satsa på skolan istället. Men jag hade ju kul, det var det viktigaste eller?
När hösten kom sommaren efter jag hade tagit studenten satt jag i den där förbannade skolbänken igen. Då ville jag vara där. Jag hade bestämt mig, jag skulle bli butikschef. Tacka gudarna för att programmet var brett. Kanske var detta mest ett sätt att fördriva tiden. När någon frågade mig vad jag gjorde kunde jag iallafall svara "jag pluggar" istället för att svara "jag är arbetslös". Nej, jag är inte den som är arbetslös. NEJ! När sista tentan var skriven minns jag att jag sa "nu ska jag aldrig mera plugga igen".
Vet ni vad? Idag ringde jag till Komvux. Dags att ta tag i mitt Matte C betyg som jag slarvade bort under gymnasietiden. Inte för att jag egentligen vill läsa Matte C. Mer för att råda bot på ett litet misslyckande och för att någon framöver, kanske till hösten, kunna börja studera till det jag verkligen vill bli. Jag vet att min mor slarvade bort en talang hon hade. Jag tänker inte göra samma misstag och ångra mig resten av livet! Dags att ta tag i sitt liv. Tur att man har blivit gammal och klok. ELLER? Synd att det låter så förbannat tråkigt.
Lättmjölk
Förutom att jag faktiskt kan göra massa fina trick med mjölken. Så som att spruta ut den genom näsan svälja den med öppen mun osv. Ja, förutom det, så kan jag faktiskt dricka den också. Kall lättmjölk är någonting av det bästa jag vet. Nu undrar ni vart jag vill komma...
Jag fick ingen mjölk idag till frukost. Det fanns inte någon mjölk i kylskåpet. Det stod ett tomt mjölkpaket på diskbänken. Jag ville lägga mig ner och skrika, banka i golvet som ett barn och stampa med fötterna också. Men jag antar att jag mer hade riskerat att hamna på ett psykhem än att få det lilla glas kall mjölk som jag ville ha. Så jag gjorde inte det!
Dagen kan bara bli bättre!
B-lagsmatchläge!
Surte - Guldheden. Go go go!
Finns en hel del frustration från matchen i lördags inom mig.
Tänkte bli av med den idag!
Ge mig sol och värme!
Igår satt jag och min finaste Sara och laddade för vår resa till Kos som går av stapeln den 14 juli och en vecka framåt. Vi såg "min stora feta gerkiska semester" och proppade i oss diverse godis. Nu i efterhand ångrar jag godismölandet. Vad händer med beach 2010? Former ska man ha har jag hört. Det är så jag jobbar tror jag! Några svettiga pass på gymmet så är saken biff, eller är det jag som är biff? HA HA.
När jag såg i tidningen idag att det är ett nytt snöoväder påväg in över västsverige var jag nära tårar. Men jag fortsätter kämpa, för att jag vet att jag ska få se solen, om ett halvår. Och bara för att protestera mot kyla, snö och massa minusgrader beställde jag nya sandler och en ny bikini från H&M idag. Lite inspiration som gör att jag inte deppar ihop. Det var mitt solsken denna måndag!
Sunday!
Hej deppslappmyssöndag!
Eftersom att det står innebandynörd i pannan på mig hoppade jag av glädje när jag imorse skulle åka och skåda min fantastiskt duktiga kusin i Munkegärdehallen. Mamma belönade mig med en semla när vi kom hem. Och genast kom ångesten, därav följde en löptur på Surtes snötäckta gator. Efter det släpade jag med mig lite godis och en film ner till min Sara som fick råda bot på dagens deprimerade Linda. När allting käns lite tugnt, då är Sara rätt medicin. När sedan Råbin dök upp var mina problem som bortblåsta för en stund. Fast ja. Inte bokstavligtalat. En ganska deppig men mysig söndag. Får ni ihop det? Det fick jag.
3 Poäng är alltid 3 Poäng
Tre poäng igår. Mer lättad än glad över det. Jag gjorde årets sämsta match och är grymt besviken på mig själv. Men det var tre viktiga poäng och nu har vi allt i våra egna händer. Bara att ladda om. I övrigt var dagen igår en mysig historia. Shopping, sallad och innebandy med härliga flickor. Så mycket kärlek!
Underbara lördag.
Innebandy, fina vänner och mys is the shit!
Detta kommer bli en kanondag. Jag känner det i hela mig!
Go go go go!
Hur svårt kan det va?
När man känner att man har sagt samma sak flera gånger till en person och personen fortfarande inte förstår. Det är då hoppet om att personen någonsin ska förstå budskapet rinner ifrån en!
Barnasinne.
Jobbisjobbisjobbis.
Kan en jobbvecka avslutas bättre än i en bubbelpool? Efter att ha hört reklamen angående vattenpalatset i Lerum på radio ett antal gånger i veckan bestämde vi oss för att styra upp en badkväll i veckoslutet. Så idag efter jobbet tog Soffsen, Terre, Carro, Daniel och jag oss till Lerum och plumsade i bubbelpoolen, tävlade i vatten ruschkanan, badade ångbastu, bastade och tog en simtur utomhus. Jag har hört att det blev svallvågor till Gävle när vi klev i poolen. Förlåt då, bara för att jag är en tjockis ;-)
Och om ni ville veta så vann jag vattenruschkaneträvlingen och vi har helt klart vårt barnasinne kvar! Lovely!
Flooooooorball
Mina brudar ska slå klackarna i taket ikväll. Eller bara ta några glas på PC. Men jag, jag ska spela innebandy. Bara för att jag är en innebandynörd och gillar att spela b-lagsmatcher mot floda, borta, klockan kvart i nio på torsdagskvällar. Kulis.
Hata.
Gör aldrig så igen.
Ingen rör det jag har kärt!
My one and only!
Go crazy!
Jag känner att jag behöver släppa loss. Ordentligt. Glömma alla tankar. Köra gärnet med bästa vännerna helt enkelt. Inväntar helgen vecka fem. Jag har hört att det är dags då! Den som väntar på nått gott...
Bam bam!
Livet är som en lek när man får vara med dem man tycker om.
När man dessutom har fina planer för veckoslutet att se fram emot.
Ja, då känns livet bra mycket lättare.
Jobb, lunch på IKEA, jobb och gym.
Tisdag - avklarad.
My team!
Tomma ord är inte vad vi behöver.
Det handlar om att verkställa och plocka fram.
Gå in i sig själv och göra det man är bra på.
Vi måste börja på träningen för att ta med oss det på match.
Var och en ska ta ansvar och plocka fram Surtehjärtat.
Kämpa och slit. Jag tänker aldrig sluta tro på oss!
Träääääääna!
Efter en dags hårt arbete är det snart dags att snöra på sig skorna och lira lite boll, igen. My life!
Yesterday
Matchen igår är ett minne blott. Förlust med 2-7, inte mycket att säga om saken. Jag kan tycka att vi släppte ett par för mycket. Men vi var inte värda tre poäng. Dem var starkare, bättre tränade och spelskickligare. Jag var trött, tröttare, TRÖTTAST efter matchen! Somnade halv nio på soffan en lördag kväll. Jag kramade ut var enda gnutta energi på matchen och sov förbannat skönt. Bryt ihop och gå vidare. Ny match nästa helg.
Sedan att Elizabeth är väldigt arg på oss nuförtiden. Det har vi ju sett stora tecken på. Att fälla mig med 15 sekunder kvar av matchen, när det inte är en jävel i närheten, det var ju bara omoget.
Saknar!
Jag och Elizabeth saknar alla brudarna tillsammans. Vinkväll och mys snarast!
Det var fööööör längesen vi rastade såväl Elizabeth som oss själva. Ändring på det tack!
Gameday
I vanlig ordning vaknar jag tidigt.
Lite frukost och sedan är det dags att börja laddningen.
Toppform idag hade vart tacksamt!
Go Surte, GO!
Den försvunna dottern...
-Mamma när jag hoppar in i bilen efter jobbet: Nämen är det min försvunna dotter.
-Pappa när jag ringer idag efter jobbet: Hej, min försvunna dotter!
Nej, jag är inte försvunnen. Jag har bara jobbat och tränat väldigt mycket den senaste veckan. Datorn och telefonen har jag mest lagt åt sidan för att orka. Min vana för ett heltidsjobb är väl inte där den ska. Därav en sjuklig trötthet som är allt annat än okej. Vart tog mina lugna mornar med en kaffe i handen vägen? Dags att börja studera igen till hösten kanske. Why not.
Vackert!
The most beautiful girl in the world. Thats my sis!
<3
God Morgon!
Tidigt.
Trötta Linda Karlsson.
Men lite kaffe så är jag människa snart.
Dags att bege sig iväg mot jobb.
Goa brudar i spettsen idag igen. Detta löser vi.
Tagga!
Jobbis?
En hel del upptagen känns det som. När jag jobbade på distans kunde jag gå hemma i mina pälstofflor med en kaffe i handen hela dagarna. Läsa min mail, göra beställningar och arbeta hårt, men på mitt eget vis. Nu ringer klockan alldeles för tidigt och man måste ut i kylan innan man ska in i en betongbyggnad. Jag klagar inte, för jag är otroligt tacksam för att jag har ett jobb. Men, jag har nog haft det lite för bra! Back to reality.
Dags att ställa klockan och sova!
Göteborg <3
När man bara älskar livet hur mycket som helst! Pussis
Efter mycket tankar, många funderingar och en del tårar tog jag ett beslut. Idag känns resultatet av beslutet som en saga. Beslutet om att stanna kvar i Göteborg ytterligare en tid resulterade i att jag verkligen har förståt vilken fin familj jag har. Jag är så himla glad att jag har fått träffa alla dem människor som jag idag kallar min familj. Jag har en stor familj och det känns fantastiskt bra. Pappa, Lena, Mamma, George, Sofie, Sofia, Anna, Johan, David, Conrad, Nicolina, Ruben och Edvina. Hoppas att jag inte glömde någon nu.
Under den här prövotiden i Stockholm har funderingarna gått mycket fram och tillbaka. När vi började leta lägenhet brast det. Mitt liv är just nu i Göteborg. Om ett par år kanske jag känner nått annat. Möjligheterna finns kvar i Stockholm och det är jag innerligt glad för! Just precis nu är inte ett bra jobb det viktigaste för mig, utan det viktigaste är att njuta och ta vara på varje sekund av livet. Jag är lyckligare än någonsin i Göteborg nu och det är jag inte beredd att lämna för ett liv som kanske blir ännu bättre i Stockholm men ett liv som också kan bli tufft och ett liv där jag inte är fullt lika lycklig som här. Jag kan inte se ett liv där jag inte har mina kompisar ett stenkast bort utan ett telefonsamtal bort. Just nu är mitt liv här och här ska det förbli en tid framöver.
Kanske är jag feg. Men jag tror helt enkelt inte att jag är mogen nog, ÄN. Lite mer kött på benen, lite mer erfarenhet och ett par år senare. Vem vet hur mitt liv ser ut då? Detta var ett stort och jobbigt beslut. Men det har gett mig otroligt mycket!
Lite oklart.
Jag spenderar kvällen med min älskade familj på Herrgårdsvägen i mina rosa mjukisar och min randiga myströja. I brist på någon att mysa med tog jag min mors björnfilt och entrade soffan. Men jag är en rastlös själ. Så nu slår jag kullerbyttor i min säng. Tjoho. Dags att göra natt snart känner jag. Match imorgon. Viktigt.
Helg, eller?
Efter jobbet idag plockade Johan upp mig och vi begav oss till gymmet. Ett träningspass med mammsen och sedan hem till ett dukat bord. Man har det för bra ändå. Har precis hällt i mig lite kaffe så någon sömn kommer det väl inte bli på ett tag, men det är ju bara kul. Filmläge? Jag tror så.
En börda har lämnat mina axlar. Jag har tagit ett beslut och jag hoppas att på att människor runt omkring mig kan förstå mitt val. Fast det viktigaste är egentligen att jag känner att det är rätt. Men jag är som jag är... Bryr mig en del för mycket kan man säga. Nu gör jag helg och inväntar svar.
Minus 16
- - - - - - - - - - - - - - - - = 16
Borde betyda att man får ligga hemma och sova hela dagen enligt mig. Kanske spendera ett par timmar med tösabiten nere på Dalvägen och syster. En bra film och lite choklad. Kvalitetstid? Jag drömmer vidare. Dags att ta på sig alla varma kläder som finns på Herrgårdsvägen och ta sig ann en ny dag på jobbet. Men det är fredag, det grejar vi utan problem. Med Carro Björkner, Lisa och Therese i spettsen gör vi denna dagen till en bra dag!
Kramis / Linda Elizabeth Karlsson
"Var det inte så du hetter i andra namn?" - Citat från en grabb som jag råkar känna.
Där dog jag kan man säga.
Gå i ide?
Spontant kan jag bara känna att det hade vart rackarns skönt.
Krypa ner under täcket med den man tycker om mest och bara sova.
Gå i ide liksom, till värmen är här igen.
Fast när jag tänker ett steg längre...
Jag lever mina bästa år, dem vill jag ta till vara på,
tillsammans med dem jag tycker om och älskar.
Jag har funderat mycket över min framtid det senaste
och det känns kämpigt, men samtidigt spännande.
Livet ska vara kämpigt. Annars hade det vart tråkigt.
Så att jag är fortfarande positiv.
Still going strong!
Fest eller?
Min dag i bilder.
1. Jobb - Underhållande som vanligt.
2. Träning - Japp, jag letade fram mitt gamla hårband med hjärtan.
Kvällen kunde ha spenderats på stan. Men fröknarna på Dalvägen och Herrgårdsvägen kasstade in handduken, sa ifrån till Elizabeth, och stannade på hemmaplan ikväll när alla andra är ute och svänger sina lurviga i snön. Det var dags att vi satte Elizabeth på plats och visade att vi också kan bestämma när vi vill. Får ta igen det med en vinkväll snarast. Ikväll festar jag bara i drömmen. Som min kära syster brukar göra. När man vaknar av att ens syster skäller på en om garberoben och kön på krogen (i sömnen) då känner jag att det har gått för långt. Kramis och Godnatt!
Fullt ös.
Träning? Vem sa att jag var på en sånn? Ringrostigt - check. Men imorgon blire andra bullar. Sova sött, jobba lugnt, biffa på gymmet och sedan lira innebandy. Fullspäckat ska det vara när innebandyn är igång igen!
Damma av.
Dags att damma av klubban, knyta på pumisarna och entra Aleg igen. Det var inte igår man träffade brudarna och lirade boll. Jag har såntdär jätteinnebandysug och det var inte heller igår. Men bara för att jag inte har träffat brudarna och lirat boll på länge så har jag faktiskt inte legat på latsidan. Träningsvärk är bara förnamnet på det jag hade dagen efter nyår, dagen efter det och dagen efter det. Hujeda mig vad ont det gjorde. Men jag har hört att jag är vältränad, eller?
Framtiden...
Years ago.
Livet är för kort för att slösas bort på nått man kanske egentligen inte vill.
Nu handlar det om att känna efter och följa sina egna känslor.
Jag är sämst på det. Hatar att se era besvikna ansikten.
Men detta handlar om min framtid och mitt liv.
Love of life
Min familj kan vara det finaste jag vet. Igår traskade jag, mamma, George och syster ner till mormor. Vi fikade lite och pratade lite innan vi traskade vidare till den nyöppnade thairestaurangen som finns i Surte. Trots ett och annat besök i thailand och trots att maten aldrig kan smaka som den gör där så fick den godkänt från samtliga i familjen. Syster anna hade förstårs föredragit en kebbabtallrik, men ingen är förvånad. Promenaden hem slutade i snöbollskrig och ett och annat skutt i diket. Så mogna är vi i våran familj.
På kvällen hade vi styrt upp en match i bowling. Kan bara säga som fröken EriKsson: jag kanske inte kan spela innebandy, men bowla, det kan jag! Slutar aldrig förvånas över mina talanger. Avslutade dagen, helt utmattad, med film och allt som hör där till med fina flickor och goa grabbar!
BAM!
Kvällen inleddes med trerätters middag med fyra favoriter!
Jennifers place, fördrink, laxspett, vin, potatisgratäng och oxfile, mera vin
hallonpannacotta, mera vin, spel, ännu mera vin, chips och sing it.
Ett par minuter och en vägbeskrivning senare var vi på plats i Harestad.
Där firade vi tolvslaget med fina killar. Sedan åkte jag hem och sov.
Idag är jag väldigt väldigt stolt över det beslutet.
Tack för en fantastiskt fin nyårsafton! 
På tolvslaget pussades jag med dessa underbara flickor.
Tack flickor för ett underbart 2009.
Nu tar vi 2010 med storm!
Love U.