Farväl

Ja då var det väl dags.. Dags för den där tråkiga, sorgsliga men ändå förväntansfulla hejdåkramen! Mamma, (och alla andra) nu åker jag till andra sidan jorden =) Men jag kommer tillbaka. Urs hatar att ta farväl, även om jag vet att vi kommer ses igen är det lika jobbigt varenda gång. Tio dagar utan alla här hemma.. wellwell, jag ska inte gnälla.

Idag har jag hunnit med att umgås med min kära vänn Johanna. Vi åt thaimat och jag hällde vatten i hela johannas mat. (moget va?) NU var det ju inte så att det var med meningen utan jag råkade välta två glas vatten över hennes tallrik och det var vatten ÖVERALLT. Men johanna fick ny mat och allting gick bra tillslut som tur var. Och det var väldigt gott också må jag säga.. Efter detta lyckades jag, återigen, shoppa... och göra av med pengar, inte vad min ekonomi behövde men vad gör man inte när man verkligen hittar någonting man vill ha =) Sen tog vi farväl och jag lovade johanna att komma tillbaka hel. Gumman, Jag Älskar Dig!

Igår kväll tog jag farväl av Pettson. och ja, vad kan jag säga? Hur lyckades vi välja den filmen, bara på måfå av typ 200 stycken? Vi lyckades välja en bra, rolig och speciell film. BRA GJORT. haha. Du lyser upp min värld hjärtat, är så glad att du finns. Du betyder (L)

Grattis CARRO på 25årsdagen! hoppas du får en fin dag.

Hejdå, farväl och hejdå. På återseende, kanske från andra sidan allt vatten? =)

Vänskap

Vad vore livet utan vänner?

Det finns mycket jag faktiskt skulle kunna klara mig utan. Men jag tvivlar på om jag verkligen skulle klara mig utan er, alla mina underbara vänner. För som många andra sagt förr Personer, Kärleken, Saker, kommer och går men vänskapen består. Ni formar mig, får mig att skratta, stöttar mig, tröstar mig, finns där, gör mig lycklig... Ja listan hade kunnat skrivas lång...

Hoppas ni förstår hur mycket jag uppskattar er. Trots att det blir mer och mer sällan tänker jag inte på er mindre och jag tycker absolut inte om er mindre. Jag saknar er varje minut utan er. 
Behövde bara få tala om hur underbara ni, alla mina tjejer är. Tack för att ni finns runt omkring mig!

Friendship, forever and ever! 

Regn?

Jag smakar på ett reeegn som faller ner natt som dag, jag smakar på et reeegn som faller ner över stan. Eller är det inte så du säger Per Gessle?

Well well, återigen en lång dag på jobbet... men som tur är led denna dagen också mot sitt slut och jag fick gå hem klockan 18. Innan det kom Jonas med den brilljanta idén att vi skulle köpa glass för all våran dricks och det var sjukt gott vid den tiden på dygnet och den gav mig absolut lite extra krafter för att orka dem sista timmarna på jobbet. Ibland får man ha det bra.

"krockat"    Vad tänker man när man får ett sånt sms av sin pojkvänn? oja, mitt hjärta gick i 120 tror jag. Gud vad jag var rädd. När man dessutom ringer och han "inte har tid och lust" att prata ja då höll jag på att få hjärtsnurr. Men jag fick ett hatigt "Jag mår bra, en turk har kört in i mig och stuckit, jag är arg, men allt är bra". Jag lugnade mig genast och kunde fortsätta mitt arbete i lugn och ro. Det är i sånna ögonblick man fattar hur mycket en person betyder! (L)
 
3 dagar kvar tills det bär av och jag börjar få resfeber. Men det är mycket kvar som ska göras än! Jobba och banken imorgon på lunchen, sen ska jag träffa min pettson. Hur ska detta gå? Hur ska jag någonsin kunna lämna dig imorgon? Inte för att jag inte tror att vi kommer klara oss, men saknaden, ojoj. Torsdag ska jag jobba och packa det sista, sen ska jag träffa min Johanna för ett sorgsligt litet avsked för nio dagar... Haha, det känns lite patetiskt ändå, jag kommer ju trots allt tillbaka. Men det känns så konstigt att ni inte ska följa med brudar. Vi brukar ju göra allt tillsammans liksom och nu ska jag klara mig själv, nästan iallafall.

Nu ska jag roa mig med en promenad i regnet tror jag. För jag älskar ju regn och är ingen soldyrkare.

Kanske är jag bara en i mängden när allting kommer omkring?

Verkligheten kom ikapp.

Å nej, idag kom den där dumma verkligheten ikapp mig.. 07.00 ringde klockan och det var återigen dax för jobb. Trots att det var motigt pallrade jag mig upp, men med tankarna på helt annat håll... Los Angeles. Nu räknar jag dagarna, 4 dagar kvar till avresa. Men samtidigt växer paniken... Grej efter grej som måste göras dyker upp, varför nu? Jag hinner inte, så enkelt är det! Måste till banken och betala diverse flygbiljetter och kåravgifter?! Well, well, livet som student har inte ens börjat och nu kommer alla utgifter. Fick en lista på kursböcker som ska inhandlas också. Men alltså, det är värt allt och lite till, för nu ska det satsas på plugget.

Tre dagar kvar på jobbet, sen bär det av. Det ska bli bra skönt.. nio dagar, utan telefon, internet och regn. Tillsammans med min kärlek. Me like! Men vad jag kommer sakna er här hemma, familjen och brudarna. Det faller nästan en tår, men jag lovar jag ska tänka på er!

Sis är i sthlm och det är nu det märks vilket tomrum hon lämnar. Även om hon kan vara pain in the ass ibland är hon en helt fantastisk människa och lillasyster. Hoppas du har det bra gumman. Jag tänker på dig lite.

Over the hills and far away..?

Gessle..

Dagen startade med lunch (nudlar) hemma hos sara. Jag, sara och Pettson, senare dök även våran lilla Johanna upp. Vi blandade "nyttiga" drinkar, och vi tappade det ganska fort. Sen bar det av mot stan, träffade terre och jennie vid busshållsplatsen och drog oss till jensens. Där käkade vi och hade det mysigt innan vi promenerade bort till storan för att senare ta spårvagnen till slottskogsvallen.
Himlen sprack upp och jag såg inte ett enda moln när Per Gessle intog scenen, vilken konsert. Helt underbart! Denna händiga mann, han kan, vilken stäming och vilket liv... Det är sådanna här ögonblick man önskar kunde vara förevigt. Vänner, sol och Per Gessle, det säger mig bara en sak, SOMMAR!

Efteråt var jag sjukt taggad för att gå ut tills jag helt plötsligt upptäckte att jag var ensam kvar med lilla Malin och hennes kompisar. Japp, vart tog mitt gäng vägen? Meningen var att vi skulle hålla ihop. Men det blev väl lite missförstånd och annat... Jag klandrar ingen, detta är sånt som kan hända. Detta i följd av att jag fick huvudvärk ledde till att mitt partyhumör försvann och jag bestämde mig för att åka hemmåt. Innan min hemfärd hann jag med att träffa Filip, och guuuuud vad det var skönt! Och gud vad jag tycker om dig mycket, när jag som bäst behövde dig liksom, då bara uppenbarar du dig! =) 

Sen styrde jag mina steg mot avenyn där min pojkvänn och "taxi" väntade. Tack ännu en gång för att du ställer upp på din veliga flickvänn.

Brudar, jag måste ändå säga att det var en helt fantastisk kväll. Konserten var grym och vi var grymma =) sjukt mysigt att vara alla igen och bara umgås utan att känna några måsten. Får se till att detta händer oftare. För brudar, ni är det bästa som finns, utan er är jag ingenting. Jag hjärta Er (L)

Tycker om när du tar på mig, tycker om när jag har er vid min sida!


Sommarlov

Ja, förklaringen till varför jag inte hunnit med att blogga är att jag verkligen har njutit av min sista semester vecka för denna gången. Ångesten kryper upp längst ryggraden när min tankar går till måndagsmorgonen... Men men, det är fyra dagar, sen drar jag till varmare breddgrader =)

Denna veckan har varit blandad må jag säga. Massa David, sömn och film, bad och sol med pettson, jag har även hunnit med att kolla lite fotboll. Men jag måste säga att jag mer ägnade mig åt att kolla på alla fjortisar som endast åker in till stan för att ragga fotbollsgrabbar och tjuva lite uppmärksamhet från fotbollen. Komiskt att vi varit där, i den där fjortisfällan, en gång. Ja, jag säger bara suck, vilka jobbiga tider det var. Man visste inte vart man hade sig själv eller någon annan. Tacka vettja att man växt upp, lite iaf, haha. 

Dagen idag har bestått av sömn till halv ett, en smaskig frukost med david och hans far och sedan några avsnitt av min nya favoritserie "hidden palms". Yeah, två avsnitt kvar och jag kan knappt bärga mig. Nu är jag hemma igen, ska snart knalla bort till bohus och fördriva lite tid med pettson och saris. ME LIKE.

Imorgon ska vi vara ALLIHOPA igen, och guuuud vad skönt det ska bli. Är det såhär det ska vara att bli vuxen och jobba? att man inte ska ha tid för kompisar? hmmm... då vill jag aldrig bli vuxen. Men imorgon brudar, glömmer vi jobb och allt annat och ägnar allting åt varandra. Det ska bli underbart. Bara vi har vädret med oss, jag har läst regn, men jag håller tummarna för uppehåll, åtminstonne under konserten. Efteråt får det regna hur mycket det vill, då håller väl vi oss till något dansgolv någonstanns ändå.. eller hur brudar? =)

sommartider hejhej, sommartider....

L.A

27 juli - 10 augusti - Los Angeles, Californien

Tjejer jag vet att detta innebär att jag missa båstad, och tro mig, jag fick en tår i ögat när jag insåg det. Jag har längtat sen förra året när vi åkte därifrån. Men samtidigt får jag ställa mig frågan, hur ofta får man chansen att åka till Los Angeles och då står valet ganska klart för mig. Kommer sakna er och tänka på er och även om jag inte finns med på planen eller brevid så har ni mitt fulla stöd, jag kommer tänka på er varje sekund och jag hoppas på uppdatering av både match och fest resultaten på andra sidan världen =) Jag kommer sakna er brudar, men sen har vi ett helt år framför oss, och gud vad underbart det ska bli.

Två veckor med sol, bad och upplevelser. Och här sitter en linda med ett leende på läpparna, jag trodde inte jag skulle få se solen denna sommaren, men sedär, helt plötsligt, ändrade planer och jag åker till L.A. 
Ett hus med pool och en cab står och väntar på oss när vi kommer fram, mer vet jag inte. Jo vilket datum jag åker, men här sattsar vi inte på någon planering inte, vi tar det som det kommer...och man vet aldrig vad som kan hända. Men hur roligt hade livet vart om allting hade vart förutbestämt?

Imorgon kommer jag hem från sthlm btw. Hemlängtan och lite msnande med pettson och ett samta till mamma och jag insåg att jag inte fixar en dag till i huvudstaden! 

California here we come. 

Butikschef

Japp, idag kom beskedet, om tre år är jag färdigutbildad butikschef...

Det var en sten som föll från hjärtat, nu kan jag njuta av resten av sommaren, jobba dem veckor jag har kvar, för att sedan börja plugga igen. Och denna gången ska jag läsa massa roliga saker, gud vad kul det ska bli, jag är sjukt taggad.. Att programet är tre år långt innebär att jag är 22 när jag är färdigutbildad och jag måste säga, att det ger mig lite ångest, men va fan, jag har hela livet framför mig, och så länge jag får göra någonting jag alltid drömt om gnäller jag inte. Soo thats it, min framtid är säkrad. Ingen mer oro, ingen mer stress, låter som om att det är precis det jag behöver bli av med. wellwell...

Dagen har varit fantastisk faktiskt. Steg upp med tuppen och tog mig en härlig löprunda innan frukost. Solen sken och fåglarna kvittrade, jag tog en dusch och gjorde mig en härlig frukost, satte mig på verandan njöt av solen och mina goda mackor, dessutom hade jag körkortsboken vid min sida. Efter frukost satte jag på mig bikinin och efter det avnjöt jag en dag i solen på bryggan och i gräset. Kvällen bestod av en båtutflykt och en god middag, en skål för att jag kommit in på min utbildning, sedan en kall båtresa hem (då solen faktiskt hunnit gå ner). För Värmdö är mitt sommarparadis.

Men ack vad jag saknar alla där hemma.. Detta börjar bli tungt nu, en rastlös Linda liksom, vad ska jag ta mig till? Har nog inte fattat att jag kan koppla av och varva ner än, hela tiden måste det hända någonting, eller? Men jag taggar för nästa helg brudar, för då blir det konsert och party, jag längtar.
Hoppas på besök av David på fredag också.. men vem vet, får väl se hur det blir med den saken. Saknad är du iallafall, och alla andra också för den delen om inte det framgått.

En sjöman älskar havets våg!

(huvud)staden

För er som vill veta så regnar det hä med...

Jag vill börja detta inlägg med att tack för en störtskön lördag. Surte IS - Me like! Även om det var en otroligt trött fröken karlsson som begav sig till Hard Rock så hade hon väldigt roligt. Jag begav mig dock hem ganska tidigt pågrund av min trötthet som kröpp fram allt eftersom kvällen gick och pågrund av min stundande flygtur till sthlm som faktiskt skulle ske under söndagen.

Denna resa som framförallt görs för att jag, linda karlsson, ska få tid att varva ner och sova bort denna trötthet som tränger in i varje vrå av min kropp. Har jag gått in i väggen kanske? Jaja, nu har jag iallafall semester och tid att vila ut och funder på vad jag vill med livet, och det ska jag minsann göra.
Denna måndag har spenderats med min far. Sov först tills jag vaknade, begav mig mot stan, läste massa teori, lyssnade på massa musik, åt en härlig thailänds lunch och åkte med pappa på två möten (på nk, inte mig emot). Vi kom hem efter jobbet och bestämde oss för att ta en löptur innan någon av oss hann slå sig ner i soffan och så blev det, har nu käkat en härlig middag och jag hör min fars snarkningar i örat där jag siter med den bärbara datorn i knät framför tven.

Jobbigt dock att jag redan saknar alla därhemma, men jag vet, jag behöver komma ifrån det för att vila ut mig helt och hållet. Men jag vill inte inse att det faktiskt har gått såhär långt. Att jag måste åka iväg för att verkligen kunna koppla av. Men detta är helt enkelt vad jag behöver. Även om jag känner för att ta nästa flyg hem till er =)

Min stååålis är saknad!


Mitt/Ditt

Mitt, det finns inget som heter så i detta huset! Hur svårt kan det vara? Man tar väl inte någonting som inte är ens eget. Nej, det får bli lås på dörren och larm på alla mina saker som gör att det piper så fort det kommer i kontakt med någonting annat än mig. Eller kanske inte.. ;) men någonting i den stilen! För det är ganska jobbigt att tro att man vet vart man har saker och ting och sen när man ska ha dem så finns dem inte där man senast la dem.

Mitt och Ditt, vad är det?

Vardagen

Det känns som om att jobba helt plötsligt har blivit en del av vardagen, och skolan är som bortblåst. Visst, det är skönt att jobba och tjäna sina egna pengar, men fan vad bra man hade det i gymnasiet. Om jag fick välja skulle jag nog vilja gå i trean på gymnasiet resten av mitt liv.  Tänk vad bra man hade det...
Och jag måste erkänna, att jag blev tårögd idag när jag fick hem katalogen där det stog "avgångsklasserna, Hulebäck, 2007". Jag slog genast upp sidan med våran klass och insåg hur mycket jag verkligen saknar alla. Hur ska det gå utan spsp3b,spei3c?

Tre dagar kvar innan semester. Efterlängtad och väl behövlig dessutom.
Och nej, det bir inget sthlm på fredag Pettson. Jag drar på söndag istället =) Du med kanske? ;)

Grattis Amelie till körkortet (L)