Oh. Det är helg och för en gångs skull känns det ju faktiskt lite som helg med. Jobb hela dagen och sedan snabbade jag mig hem för att hämta bilen och styra den mot Mölndal. Jag envisades med att slippa skrapa bilrutorna men fick ge upp, stanna bilen där jag var och jag tvingades tillslut att skrapa dom jäkla bilrutorna ändå. Tänka sig att det redan har blivit så kallt. Är vintern redan här? Big NO. Iallafall så kom jag tillslut fram till ett gott litet gäng, vi kikade idol och jag åt upp lite matrester. Fin fredag med idol och ett fint sällskap. Helt klart. Och visst var det lite fredagskänsla över det? Tillochmed jag kände ju det liksom.

Nu är jag återigen på hemmaplan och jag känner att jag kanske egentligen borde varit i något större sällskap just precis nu för att slippa tänka så satans mycket. Kvällarna och ensamheten. Det är pest och det är pina. Men det hör väl till. Jag försöker ta det som en mogen kvinna (?) Fyller ju trots allt snart 20. haha.

Nej, duschen lockar och sängen lockar. Kanske borde snabba mig i säng medans fallet är sådant. Eller ta mig en dusch och bädda ner mig i soffan och se klart på sex and the city. Oh, den tanken gillade jag starkt.

Juste, nu fick jag en idé. Denna fredag känns som helg eftersom att jag hade tenta imorse och eftersom att två kurser numera är avslutade. Men jag drog tydligen en lättnadens suck efter tentan och hade nästan redan glömt att jag spenderade mina fyra första timmar av dagen i skolbänken med penna och papper i högsta hugg. Jag lovar, min hjärna gick i högvarv. Så denna helgen, är det verkligen helg. Tentan kändes dessutom förvånansvärt bra. Men man ska väl inte säga för mycket. Grattis mina skolkamrater som är ute och tentafestar idag. Grattis till mig som inte är ute och tentafestar idag. Vad bra jag kommer må imorgon på jobbet. Sjukt värt det faktiskt.

Vardagen utan dig är en plåga.

Du och jag är riktig kärlek. Att man kan sakna någon så mycket. Alla stunder vi har haft. Allting som vi har gjort. Allting som vi har gått igenom såväl skratt som gråt. Alla dem gånger vi har funnits vid varandras sida. Plötsligt en dag begav du dig. Bort, långt bort. För långt bort för att vi skulle kunna ses varje dag. Så som det var förr. Men trots avståndet står vi vid varandras sida när allting faller. Det kallar jag riktig kärlek och det värderar jag högt.

Min ängel.

Vilket underbart höstväder jag vaknade till imorse. Det jag trodde skulle bli en tung dag blev pågrund av vädret en mycket lättare dag, därmed inte sagt att den var lätt. Men jag försöker. Jag knatade ner till bussen och huttrade lite för mig själv. Vilken kyla som har dragit in över staden. Vintern som smyger sig på tro? Så länge solen skiner så skiner jag också. Eller jag försöker iallafall att skina ikapp med den. Ingen helt lätt uppgift vissa stunder och vissa dagar. Men allting handlar ju om att göra sitt bästa och det gör jag.

Väl hemma från jobbet satte jag på SATC-filmen som mamma införskaffat, hann väl se sisådär 40 minuter innan jag slumrade till och vaknade ett par minuter senare av ett pling i min telefon. Det jag såg var ju helt fantastiskt bra. Finns helt klart en anledning att se klart på den. Vaknade till liv och pallrade mig ner mot centrum för att möta upp Sara och traska hemåt igen. Lite mat och lite häng och sedan vidare till träning. Gött tugg på träningen idag och nu ska jag kila in i duschen, stoppa i mig någonting att äta och ta tag i någonting som jag inte alls känner för att ta tag i.

Just do it.

Studier borde vara prioritet ett idag. Men jag har lite svårt för att tänka klart. Så istället har jag tillbringat tid på DIOS. När jag kom hem från jobbet åkte jag till Kungälv och solade min bleka hy lite och nu sitter jag med en slinghätta på huvudet. Så har istället för att plugga tagit lite tid åt mig själv kan man säga. Jag vet att jag kommer att ångra det på fredag. Men jag orkar helt enkelt inte. Det är mycket nu och jag känner att jag måste få ta hand om mig själv mitt i allt detta. Trots att jag vet att jag skulle vara mer nöjd med mig själv om jag kunde gå till skolan på fredag och känna mig väl förberedd. Men det gör man väl aldrig kanske... Den som lever får se.

Efter att ha duschat ur min färg funderar jag på att sätta på en film och mysa ner mig i sängen för att vara ordentligt utvilad imorgon när jag kilar till jobbet på morgonen. Imorgon är det Bianco som gäller. Wihooo. Hur kan man sakna sitt jobb? Det måste vara ett bra tecken. Jag trivs. Det finns mer än jobbet som jag trivs med just nu och det är med folk i min omgivning. I allt höstmörker och i en tungperiod kan vissa alltid få mig att se ett ljus. Uppskattat!

En liten bit av dig.

Det är mycket nu och helst av allt skulle jag nog bara vilja skrika ut allt vad jag kan. Men jag gör det inte. Jag visar vilken mogen tjej jag är och håller min mun stängd. Hur mycket jag än önskar att jag hade kunnat tala ut eller åtminstonne skriva av mig. Riktigt ordentligt. Ja, det var längesen jag gjorde det. Men jag vet att jag kommer ångra mig. Så... jag ältar det för mig själv istället och övertygar mig själv om att allting är som det ska. Fast jag vet att det inte är det. Hmm. Jobbig känsla.

Helgen har varit en fin historia som började tillsammans med pettson och co. och slutade i gymnasiet med vinst. Hur bra låter inte det liksom? En del detaljer däremellan men jag låter dem stå oskrivna här, tydligen.

Idag har jag spenderat några otroligt trötta timmar på DIOS. Ibland spelar det ingen roll att man har mysiga och härliga människor vid sin sida man orkar helt enkelt inte ändå. Men jag gjorde mitt bästa. Trött och jävlig. Hade planer på att spendera ett par timmar i sängen för lite sömn innan träningen blev aktuell. Men nu vet jag ju hur det blev med den saken. Ingen sömn här inte, nono. Så nu bär det snart iväg till gymnasiet för träning och jag känner mig faktiskt riktigt taggad, även om jag inte fick sovit mina timmar.

Kan man både hata och älska någon på samma gång?

Varje steg jag tar är åt rätt håll. Det spelar ingen roll om jag går framåt eller bakåt för att det är JAG som väljer vilket håll jag ska gå. Det kanske inte alltid bli bra, men det är i alla fall ett steg längre bort från detta. För går jag bakåt är det för att klara upp någonting så att jag kan gå framåt igen. Vissa dagar går det bättre än andra, så är det bara.

Oj vad jag skulle behöva skriva av mig. Men jag sparar det. Ska tänka igenom det först.

Hur kan en fredag kännas som en fredag när man vet att man ska jobba hela helgen? typ rutin. I snart 20 år har ju fredag alltid varit fredag. Men i det yrket jag valt finns det ju inte samma möjligheter att ha helg när alla andra har det. Kanske om ett par år då jag hoppas befinna mig på ett kontor men nu? Ska jag behöva vänta tills jag nästan är 40 innan jag fattar att fredag inte är lika med helg. Suck. Numera går jag för det mesta på helg på måndagar och återkommer sedan till jobbet på torsdagar. Men det är bara när det inte är mycket att göra.

Hursomhaver. Denna fredag innebär löning. Jag är förkyld och har hostat hela natten. Snart ska jag pallra mig iväg till jobbet. Löning + sjukdommar = Katastrof. Misstänker att jag kommer somna på studs när jag befinner mig på hemmaplan igen. Men den som lever får se. För annars har jag ju hört att det blir mycket folk på stan ikväll. Vem vill missa det egentligen? Men hälsan går först, right?

Ytligt.

Vaknade imorse med en näsa som var omöjlig att andas igenom. Kanske var det gårdagens löprunda som gjorde att förkyldningen bröt loss. För precis när jag gett mig ut kom värsta hagelovädret. Dum/enveten som jag är vägrade jag vända och trippade runt Surte trotts detta oväder. Jag var nöjd igår kväll, imorse var jag mindre nöjd. Insåg ju ganska fort att dagens träning bara var att avboka. Ringde min mor för lite tröst och vi bestämde oss för att styra bilen mot Ullared och Gekås. Alldeles lagom tröst. Jag gick där inne och snörvlade och tyckte synd om mig själv medan jag stoppade kundvagnen full med grejer. Närå, så mycket blev det inte, men lite nödvändigheter fick jag med mig hem. Tycker inte att kläderna brukar ha utmärkt passform där så att säga + att dem gärna bli skeva efter en tvätt. Men... Idag var det ju lite synd om mig.

Kolla klockslaget. Ja, jag kan inte sova. Hostar och snörvlar för fullt. Jag hoppas ju allt vad jag kan att detta ska vara som bortglömt imorgon när jag vaknar så att jag kan få köra ett härligt och svettigt pass bråttning med dem andra töserna imorgon kväll. Men jag misstänker att jag inte ska hoppas för mycket. Det gör mig bara besviken. Oavsett hur jag mår imorgon så behöver jag kila iväg till jobbet ett par timmar. Kanske blir det med alvedon i kroppen, kanske inte. Jag hoppas på det sistnämnda.

Du vet, Jag vet.

Jag tycker inte om sånt här regn och rusk väder. Jag blir så otaggad. Jag vaknade imorse och visste att jag absolut inte behövde gå upp ur sängen. Men självklart är det då jag är som piggast. Så jag pallrade mig upp och stoppade i mig lite frukost innan jag körde i gång med pluggandet. Jag tröttnade allteftersom och lagom till syster yster kommit hem bestämde jag mig för att lägga ner. Jag orkade helt enkelt inte sitta och läsa sida upp och sida ner längre. Jag ville bra mycket hellre shoppa.

Jag och min kära sis begav oss mot city för lite shopping. Meningen var att få med mig ett right-blad hem till min nya sticka. Numera sitter det ett left-blad på den och jag tror inte att det skulle bli någon direkt hitt om jag körde med en felvänd klubba. Så ett nytt blad blev det och mycket där till. Fick även med mig en fuskpälsväst, en rosa kjol och ett svart urläckert linne hem. Hmm... jag som verkligen inte behövde shoppa. Min garderob säger stopp men jag säger meramera.



Bladet är finast av allt, eller hur? ;)

Vaknar och känner hur min tjocka hals talar för att jag inte borde gå till skolan. Men det var ju trots allt redovisning av hemtentamen så det var bara att pallra sig dit. Det svenska regn och rusk vädret gjorde mig ju inte direkt mer motiverad att knata iväg. Men jag gjorde det. Och för att hitta fler fel kom ju såklart inte bussen i tid och jag fick stå och frysa tio minuter för mycket. Suck. Det var längesen jag gnällde men nu fick jag gnällt av mig lite! Redovisningen gick förövrigt smärtfritt.

Efter att ha vart i skolan vägde vi mellan att shoppa, äta något gott eller bara åka hem. Med tanke på mitt och carros tillstånd (sjukt trötta + halsont) valde vi att ta nästa buss hem vilket jag inte ångrar såhär i efterhand. La mig skönt framför tven och hann slockna innan jag fattade vad som var på den. När jag vaknar en timme senare ligger syrran i soffan brevid och sover likaså. Trevligt. Jag gick ner och la mig under täcket istället och sov några timmar till. Så nu kanske jag möjligtvis kan orka träna ikväll. Får se vad halsen säger om saken. Jag tänker göra ett försök.

Vad vet jag.

Ser ni mina trötta ögon. Lite för lite sömn, men det var det värt. Vilken toppenkväll jag fick med min kära vänn Carro. Trots mina få timmars sömn var det inga problem att kliva upp ur sängen imorse. Piffade mig och begav mig till jobbet. Spenderade några timmar där innan jag beslutade mig för att kliva på spårisen mot Torpa för att se b-laget. För gud vad jag hatar innebandy (se ironin). Sen att se när Surte vinner, det glädjer ju mitt surtehjärta lite extra. Sedan jag kom hem har jag arbetat bort lite plugg. Dukti flicka.

I mörkret hos mig.

Gårdagen drog förbi som en vind. Och gärna för mig. Vissa delar av den vill jag minnas föralltid och vissa vill jag bara glömma så fort jag bara kan. Men ändå ältar man. Varför gör vi sånnahär skitmatcher? suck.

Kvällen spenderade jag med min älskade vänn Caroline och lite bihang. En kväll som jag aldrig trodde skulle bli lyckad. Men som faktiskt blev den mest lyckade på länge. Underbart.

Jag hann med lite jobb och sånt tjaffs igår med.

Saknar för saknadens skull.

Fredag igen. Två veckor kvar till tenta. Och jag vill inte vara sånn, såhär på en fredag, men ångesten börjar krypa nära inpå. Men jag tränger bort det. Iaf för ikväll. Under gårdagen hann jag med såväl löpning som tårta. Jag startade dagen med löpning och avslutade med kalas och tårta. Däremellan hann jag jobba. Sa jag förresten att det var min syster Sofia som fyllde 19 år? (detaljer)

Dagen idag startade jag med en lång promenad. Inte en tanke på att det skulle kunna vara minusgrader ute och när jag väl hade gett mig ut var jag för lat för att orka vända och plocka på mig mer kläder. Så det blev en rask promenad runt Surte innan det blev jobb. Efter jobbet har jag hunnit mysa lite med familjen och kolla idol. Vad mer kan man begära av en fredag som denna? Skulle möjligtvis vara lite kärlek, men man kan ju inte få allt.

Ibland förvånar jag mig själv. Jag trodde inte att jag hade kommit så långt. Och egentligen vet jag inte om jag har det. Men jag gör som alltid. Jag ljuger för mig själv. Det har funkat hittills.

Varför känns det som om att jag borde vara arg?

 

Träning och plugg kan väl kortfattat beskriva min dag. Och tro det eller ej, men jag har faktiskt gillat det. Just för att jag har fått göra det i min takt. Utan några måsten och utan någon stress. Fin dag.

Det där med sömnlösa nätter är tydligen någonting återkommande. Efter att ha fått sovit fridfullt i nån vecka eller två hade jag en såndär hysterisk natt igen. Hur mycket jag än ville så somnade jag inte. Och ju längre tiden gick desto mer frustrerad blev jag. Suck. Lyckades läsa ut en bok och sen då? vad skulle jag göra sen? Jag somnade tillslut om och vaknade lättad runt tiosnåret. Skönt.

Denna lediga onsdag morgon spenderade med en damsugare i högra handen. Samtidigt som jag tvättmaskinen gick i högvarv. Kan villigt erkänna att jag gör precis allt för att slippa plugga. Men i maj, då äntligen är studierna färdiga, eller? Efter att ha städat och tvättat kände jag att lite luft inte skulle sitta fel. Jag snörade på mig löparskorna och tog mig en runda runt Surte. Det skulle kännas hemskt bra om detta blev en rutin de dagarna då jag ändå inte börjar förrns vid lunch. Men det var ju det där med att orka också.

Nu är min pluggpause slut och jag borrar återigen ner huvudet i text.

Okej, det slutade med att jag tog en dusch och sov bort ett par timmar mitt på dagen. Jag behövde det. Hade jag satt igång med studier där hade det ändå varit helt lönlöst. Så Mitt beslut var helt rätt. För efter mina timmars sömn har jag varit hemskt effektiv. Läst ut en av böckerna som ska vara lästa inför tentan, samt. börjat på nästa. Dessutom har jag hunnit klottra ner ett A4 teori till vårt arbete som ska vara inlämnat på fredag. Tänk vad man kan åstakomma trots att man känner sig halvsjuk.

Dessutom gjorde jag någonting som jag kanske inte borde gjort och som jag kanske får ångra. Jag tränade (allt för att slippa plugga). Nu återstår det bara att se hur kroppen reagerar på detta. Märker jag väl imorgon när jag ska krångla mig upp ur sängen ett par timmar för tidigt.

?

Nyss hemkommen från min gamla lågstadieskola. Och jag måste erkänna att när jag gick dit imorse kändes det ganska konstigt. Den vägen som jag har gått i fem år fram och tillbaka. Vissa dagar snabbt, vissa dagar otroligt långsamt. Minnen väcks till liv, minst sagt. En lärare kom fram och kände igen mig. Om detta ska tolkas positivt eller negativt kan ju diskuteras. Det var ju trots allt typ nio år sedan jag sprang runt där på skolgården och lekte lekar. Shit.

I vilket fall som helst så var vår uppgift att locka medlemmar till klubben och låta små kidsen prova på det här med innebandy. Det kändes som om att vi lyckades väldigt bra. Det är ju bara att vänta och se om dem dyker upp på träningarna framöver.

Dagens nästa uppgift blir att sätta händerna i masssssor av studier. Inte precis vad jag känner för idag men måste man så måste man. För egentligen rinner min näsa och bihålorna värker lite och jag skulle helst av allt krypa ner under en filt med en godispåse och slå på något bra på tv. Men nej.

Jag förstår ingenting.

Denna söndag startade som sagt uppe i Aleg. Hann väl se lite drygt en och en halv period innan det blev dags att åka till jobbet. Jag måste medge att det jag såg av dagens juniormatch var imponerande. Japp, det var faktiskt bra.

Bianco, på söndagar, det är bara för dött. Varför vill folk inte shoppa på söndagar? Hade det inte varit för att jag själv jobbade hade jag gärna shoppat på en söndag när man slipper trängas i affärerna. Men det är väl bara jag kanske. Kanske är det lite av charmen att få stå i långa provrumsköer, svettas med alla andra shoppinggalna och sedan behöva vänta ytterligare innan man väl är framme i kassan och ska betala? Ja, då är söndagar ingen hitt.

Och bara för att jag älskar innebandy så himla mycket bestämde jag mig för att åka upp och kika lite på vårat div.3 lag där vissa av flickorna spelade sin tredje match för dagen. Och det var absolut inte för att dem var dåliga jag och syrran valde att åka hem efter två perioder. Nej snarare tvärt om, dem var hemskt duktiga och motståndarna (?) No coments.

Its my life.

Söndag och jag är för en gång skull uppe betydligt tidigare än vad som egentligen skulle behövas. Iof vaknade jag och tog mig en trappa upp, sedan la jag mig lika snabbt ner igen i soffan. Frukost på sängen är ju ingenting man är bortskämd med, framförallt inte nu när man lever singel livet. Men har man inte en pojkvänn som kan ge en frukost på sängen så är det ju tur att man har en underbar mor som ger en frukost på soffan.

Jag låg raklång på soffan och var helt inne i ett tvprogram. Då dimper en bricka med en kopp kaffe och två rostade brödskivor ner i knät på mig. Vad mer kan man önska en söndagmorgon. Min mamma är en ängel sänd från himlen <3 Det där gjorde min dag. Absolut.

Nu tänkte jag dra på mig lite kläder och piffa lite för att åka upp och heja fram junisarna i Aleg. Sedan blir det ilfart till jobbet.

Underbart

Minst sagt. 07.00 avgick bussen denna härliga lördagmorgon. Jag njöt lika mycket som jag alltid gör när klockan ringer på morgonen. Jag är mer djur än människa vid sisådär sex tiden. Bortskämd man blir när man arbetar i butik. Klockan ringde i vilket fall som helst och efter att ha snoosat ett par gånger så blev det tillslut bråttom, som vanligt.

Väl på bussen virade jag filten kring mig, stoppade i ipodlurarna och somnade fint om. Efter ett stopp i Värnamo för att hämta upp keepern för dagen var jag nätt och jämnt människa igen.

Matchresultatet speglar inte matchen. Vi gör en strålande kämparinsatts och får stryk med 6-2. Trist.

En sväng på stan hade väl inte varit dumt. Men jag känner att jag behöver sansa mig och vila lite för att orka nästkommande vecka och morgondagens jobb. Så kvällen blir en lugn historia. Förmodligen lite studier och sedan sängen.

Nej

Och återigen går vi mot en veckas slut. (känns som om att jag börjar bli tjatig)

Imorse vaknade jag runt tio tiden och var lycklig att jag hade två timmar på mig innan jag behövde knata till bussen. Trots två timmar att göra sig iordning på slutar det med att jag får slänga ner det sista i väskan och jogga lätt ner mot bussen. Vad är mitt problem undrar jag? Skärpning. Varför sätta mig själv i situationer där jag tvingas stressa. Tycker jag inte att jag har nog med stress i mitt liv? Får nog börja tänka om lite när det gäller dem här bitarna. Jag skyller på en dålig hårdag. Dem är jobbigast.

Efter jobbet hade jag en och en halv timme att slå bort innan det var dags för träning. Vart slår man bort tid bättre än i solariet? Härliga känsla. Slumra till i värmen och vakna vettskrämd av att solariet släks. Lätt att göra mig glad.

Bör pallra mig i säng då det blir tidig uppgång imorgon eftersom att det en gästföreläsning på butikschefsprogramet väntar. Vad kan vara mer spännande än detta? Efter att ha suttit av föreläsningen blir det jobb. Sedan har jag planer på att se lite innebandy om min kropp tillåter. Annars blir det raka vägen hem för lite sömn. Med tanke på avresetiden på lördag så kanske det är mer vettigt. Vi får se, vi får se.

På gång.

Sovmorgon - Frukost - Promenad - Plugg - Lunch - Tv - Sol på balkongen - Somna på balkongen - La mig i sängen - Sov - Blev väckt - Åkte och träna.

Känner att min kropp inte är helt hundra idag och inte mitt huvud heller. Massa sömn och ändå mår jag inte bra. Hoppas att detta inte bryter ut i nått elakartat. Känner att det sista jag behöver just nu är en jobbigt sjukdom. Men jag håller tummarna. Om jag inte tänker på det så kanske den inte angriper mig. Ska intala mig själv att jag är frisk!

Så onsdagen som skulle varit min pluggdag övergick ganska så snabbt i en sovdag. En välbehövlig sådan värkar det som. Plugget tar stryk. Men med hyffsat långt kvar till tentan känner jag mig ändå ganska lugn. Men det är väl också lugnet före stormen kanske. Hoppas inte.

Jag kan se det.

Det visade sig att jag behövde sova. Somnade strax innan elva igår och har först nu vaknat till liv. Börjar märkas att mina lediga dagar kanske är ganska välbehövliga.

Frågan är bara vad jag ska ägna resten av dagen åt. Det är ett par timmar kvar fram tills träning står på schemat. Jag tror att en promenad i höstsolen står näst på tur. Sedan ligger det en bok här brevid som nästan slår upp sig själv och tvingar mig att läsa den inför den stundande tentan. Får väl ge den en chans.

Det ÄR lätt

Slutet på ännu en vecka. Suck, vart tar all tiden vägen?

Större delen av dagen har spenderats i sängen. Jag har njutit av att vara LEDIG. Det är inte förrns jag är ledig som jag ser hur mycket jag verkligen behöver det. Skärpning på mig. Man ska ju tydligen orka också. Men dagen har som sagt gått i sängens tecken. Fick väcka lite liv i mig själv genom att dricka lite kaffe för att orka spela b-lagsmatch nu på kvällen. En drabbning mot challengers. Vi är bra och det var faktiskt hemskt roligt att lira. Tyvärr blev det förlust med 7-6 och en förlust är ju aldrig något man är nöjd med. Men vi gjorde ändå en bra match.

Nu tänkte jag läsa några sidor studentlitteratur för att slippa tentastress senare i månaden. Jag vet att det är omöjligt att slippa den. Men den kanske kan bli något lättare. Hm.

You are my heaven.

Då var den så eftertraktade lördagen borta med vinden.

Självförtroendet var på topp och vilken känsla att få springa in i ale gymnasium med hemmapubliken på läktaren. Ah, det är minst sagt känsla det. En skottstatistik som tydligt visar att matchen var våran. Men vad hjälper det att skottstatitstiken är till våran fördel när vi inte får in boll j*vln. Jorå, vi tuggade på bra och målen dem kom dem också. Vinst med 4-2 och div1 södra är inledd. Nu suger vi på denna karamellen och laddar upp inför nästa lördag. Borta mot Olofström. Vi lär inte få en lätt match. Men vi är inte dem som är dem. Vi fixar det.

 Gött tugg

Inte vilken fredag som helst. Nej, dagen före seriepremiär för div.1 södra och jag känner hur mina nerver börjar svika mig lite. Dem får gärna svika mig nu, bara dem inte gör det imorgon, men jag ska se till att hålla styr på dem tills matchstart.

Dagen idag har vart ganska lik många andra dagar. Jag tillbringade morgonen i sängen innan jag begav mig till stan för att sälja lite skor. Alltid lika trevligt att mötas av en strålande pigg arbetskamrat. Haha. Vi har våra dagar. Men jag trivs och jag trivs väldigt bra.

Nu tänkte jag kleta i lite färg i mitt hår. Allt måste vara perfekt inför premiären ju.

More than words can say.

Då har vi inlett oktober månad. Jag inledde den med mina kära arbetskamrater på Dios. Vad mer finns att önska? En dag som förhållandevis faktiskt har gått ganska fort och som jag tror att jag faktiskt har gillat lite. Som sagt timmarna på Dios flöt på bra och det var dags att åka hem. Istället för att åka hem tog jag mig en tripp till kungälv och solariet. Minst sagt välbehövlig och jag känner mig nästan som en ny människa såhär i efterhand. Nu förstår jag varför jag uppskattade mina minutrar i solariet så mycket under gymnasiet. Tur att solariet inte ligger lika lätt tillgängligt längre för jag vet ju att det inte är så bra för hyn egentligen. Men det är skönt tycker jag och då gör jag det.

Tråkiga besked från Stockholmstrakterna. Det är hemskt, livet är inte rättvist. Ni finns i mina tankar. Massa kärlek.

I know what i want.