Avslappnad efter fantastiska dagar på en katamaran i den Kroatiska kusten. Vackert är bara förnamnet. Magiskt vackra solnedgångar, härliga människor, nya kontakter, realtioner som växer starkare, massa bad, god mat, ett landskap som visar sig vara långt över förväntingarna, solens starka strålar, brunbrända kroppar, saltvattenstänk, hissat segel och så mycket mer. Kroatien, vi ses igen!

Mina höga förväntningar överträffades. Magi rakt igenom. En utvilad tjej med massa energi tillbaka på kontoret. Min Johanna, hennes skratt gör mig till en lugnare människa. Nu saknar jag henne, min älskade vän. Så mycket tid ifrån varandra men ändå som det alltid varit. Och det kommer föralltid vara. Sånt vet man.

Ett stopp i Stockholm påvägen hem fick mitt hjärta än lite rödare. Kramas med papsen, se att han mår bra och njuta av tid tillsammans. Kvalitét. Sedan hann jag inte mer än slänga in väskan i lägenheten innan jag fick kramas med mina hjärtan här hemma. Märkligt att någonting kan saknas så mycket när man inte bara kan slå en signal eller skicka ett medelande som tecken på att man lever. Nästa gång åker vi tillsammans. Ett som är säkert. Mitt supercrew. Love.

Ibland är livet sådär rättvist.
Det regnar på utsidan, väskan är packar och en vecka i Kroatien väntar.
Segling, min fantastiska Johanna, värme, sol och bad.

Kommer sakna mina hjärtan här hemma!
Men jag är tillbaka om en vecka.

Just nu.
Mår jag så himla bra!

Lunch med fina vänner i solen gav mig energi.
Energi till att jobba trots strålande solsken.
Självklart hade jag hellre glassat i solen. Men det kunde jag inte.
Jobbet gick snabbt, känns som att hela sommaren gjort det.
Om man nu ska kalla det sommar. Men jag har trivts med mina nya arbetssysslor.
Imorgon går jag på semester och framtiden är oviss, men det finns en mening med allt.
Det tror jag. Och stänger en dörr öppnas en annan. Livet är spännande.

Jag har städat, skurat, tvättat och sprungit. Men jag har inte packat.
Hur kan det vara så otroligt tråkigt? Suck. Jag gör det imorgon natt. Typ!
Villinteorkarintetyckerdetärtråkigt.

Älska livet.

Så var det fredag. Vilket innebär sista arbetsdagen på veckan för sånna som mig.
Behöver jag säga att jag inte är ledsen för det? Jag gillar mitt jobb. Det gör jag verkligen.
Men helg är alltid helg och när man har jobbat hårt är den alltid välkommen.
Idag ska jag ge mig på lite löpning innan det blir till att lägga sig på soffan och mysa.

För första gången på fler år går Båstad Outdooropen av stapeln och jag befinner mig i Göteborg.
Hur känns det? Just nu är jag bara nöjd. Jag känner inte minsta avund på dem som sticker ner idag.
Dem kommer ha fantastiskt roligt, det vet jag. Men jag känner mig klar med den biten just nu.
Man kan alltid ångra sig och hitta suget, tycka att man var dum som en gång gjort detta valet. Kanske.
Vi får se.
 
Jag kanske åker ner imorgon och kikar lite innebandy, umgås och njuter.
Men det är en annan femma. Det är jag som bestämmer om jag gör det.

Jag har torsdagskänsla och det är onsdag. Jag längtar till nästa fredag, ännu mer till nästa lördag. Men annars leker livet. Solen kikar fram emellan skurarna och jag känner mig glad inombords. Jag har kommit igång med träningen igen och det känns bra i kroppen. Trött men bra. 18 km blev det igår. Uppe i Skatås insåg jag att jag hade valt fel strumpor. För stora, vek ihop sig under fötterna och hela foten domnade bort. Stod i valet och kvalet, ska jag stanna och rätta till det eller ska jag strunta i det och köra på. Stannar jag så kommer jag aldrig komma igång, men jag känner inte min fot längre. Jag förträngde det och sprang vidare, bet liksom ihop och det försvann. Kom hem och la mig raklång på golvet, andades och var jäkligt nöjd. Hällde i mig lite protein och orkade göra några sit ups, sedan tog allting stopp. Jag sov som en gud inatt. Första gången på länge! Underbart.
Idag blir det spinning. Fullt ös emot semestern. Jag fuskar med min såkallade diet, men skitsamma eller? Jag kan inte ha psyke när det gäller allt och jag kan erkänna det för mig själv. Nu tänker jag, bättre med mat än med socker.





Min älskade far, idag tänker jag extra mycket på dig. All min kärlek!