Tisdag, och var försvann dagen?

Jag har blivit allt för bra på att sova bort mina dagar, men jag antar att det är någonting som hör till.

Ännu en dag närmare studenten, 7 juni, det blir grejor det =) Känns så skönt nu, jag har jobb, och jag har gort valen till högskolan. Om jag kommer in återstår att se, gör jag det inte, har jag jobbet kvar förmodligen. Känns skönt med någon slags trygghet.

Min dag...
Tro det eller ej, men jag pallrade mig upp imorse när klockan ringde 05.15.. släpade mig in till duschen och vaknade till liv. Tog det lugnt ner mot bussen och var i god tid. Bestämde mig för att ta tåget till skolan och självklart är det tekniska störningar så att tåget är en kvart för sent. Därför blev jag en kvart försen till skolan på den enda lektionen jag skulle ha, kändes sådär bra. Jag tycker om kollektivtrafiken VÄLDIGT mycket...
Tänk dagen då jag står där med mitt körkort i handen, ska bli skönt måste jag säga =)
Men jag hann ju trots allt vara med på en timmes lektion innan skoldagen var slut och vi skulle krångla med kollektivtrafiken igen, för självklart hade jag och Amelie nyss missat bussen och fick snällt vänta i 20 minuter på nästa buss. När bussen väl kom var den full med folk och vi fick tillsist plats längst bak, brevid en tjej som hade rivit sig själv på hela kinden och typ sparat blodet som hade runnit från rivmärkena. Jag förstår inte varför man gör sånt, uppmärksamhet? eller finns det någon annan BRA andledning? Antar att dem vill att man ska tycka synd om dem, och ja, hon lyckades få mig att tycka synd om henne. Jag blir så ledsen när jag ser sånt där.
Tillslut kom jag fram till centralen och fick byta buss till "min" buss. Där somnade jag omedelbart och sov tills bussen körde in i surte centrum.
Väl hemma lyckades jag tillaga lite mat, tro det eller ej. Sen gick jag och la mig i min säng och somnade genast

Nu har jag vart och "simmat" i vallhalla. Att kalla det simma skulle väl iochförsig vara att ljuga. Jag fick ha på mig en väst och springa runt i vattnet, utan att nudda botten, tro mig, jag har aldrig sprungit så långsamt. Och roligt var det inte heller, men vad gör man inte för att bli bra igen. Det simmade förbi några tanter och skrattade åt mig och frågade om det var kul, men njae, kan säga att det är inte ens hälften så kul som att spela innebandy. Men jag gör ju det trots allt för att kunna spela innebandy nästa säsong. Blir tioårs jubileum för mig iår ju =) Sjukt, känns som om att det har gått så fort. Nyss var man ju en liten, liten skit och sprang runt med en klubba som inte äns var godkänd...

Imorgon har jag återigen en kort dag, hoppas dock att den blir lite mer givande. Innebandylektion på morgonen där jag antar att jag sitter på läktarn och sover medan dem andra tränar, eller är ute och går ett par varv runt sjön, om jag orkar vara ambitiös. Sen har jag en härlig (inte) mattelektion att se fram emot, urs. Börjar närma sig nationella provet nu, antar att det måste bli en del plugg för mig i helgen!

Tur att du kommer hem imorgon =)
Like a shooting star, you shine brightest of them all (L)

( Ja carro, man måste ha en kursiv text längst ner ) haha. =)