The greatest peasure in life is doing what others say you cannot do.

Jag vill ut och låta strålarna träffa mig.
Men oj vad allting känns mycket lättare så fort det blir ljust ute.
Måndagen har gått med rasande fart och snart är väl helgen här igen.

Gick upp omänskligt tidigt och kilade bort till gymmet. Där mötte jag upp Karro.
Vi kämpade på bra och vi kan bocka av konditionen från dagens träning. Gött.
Blir en sväng för att köra styrka efter jobbet. Sa jag att jag gillar att träna precis som jag vill?

Och idag är ingen vanlig dag utan det är min systers 21årsdag.
Som jag saknar henne. Längesen vi var ifrån varandra  under såhär lång tid.
Men grattis till dig min fina!

Skytten 22/11-21/12

Du vägrar att lyssna på goda råd från dina kollegor
trots att det faktiskt kunde underlätta arbetet för dig.
 Genom din envishet kommer du att upptäcka att både måndagen
och tisdagen blir jobbiga och problemfyllda dagar.
Under onsdagen får du lite mer energi från Solen.
 Då försvinner ditt dåliga humör och du orkar handskas både med
jobbiga klienter och sura kollegor.
 Under torsdagen ska du passa på att göra något snällt emot dig själv.

Dagens pass avklarat tillsammans med mamsen. Nu åker vi hem till Surte igen för nybakat bröd till frukost. Jag är inte den som klagar!

Har haft en fin helg såhär långt. Jobbade över igår tillsammans med favorit-eva. Sedan kollade vi Lindås samtidigt som vi febrilt uppdaterade live-match för resultatet för mina fina pirater. Det var en bra dag. Lindås vann en spännande match och tjejerna vann med en boll. Då var jag nöjd.

En sväng på gymmet och sedan hem till Surte för mat och den stora godis-påsen. En bra film senare och jag var redo för sängen. Tänka sig att jag höll mig vaken hela filmen. Kanske för att det var en sliskig kärleksfilm, då brukar jag på något konstigt sätt hålla ögonen öppna.

Vaknade tidigt och tog mig upp en våning där min älskade mor gjort kaffe och vi hade en mysig morgonstund. Underbara söndag!

Ett par nya skor... Kuunde inte låta bli. Hopplöst fall.

Lägger jag klubban åt sidan.

Året var 1997. Mamma hade tidigare försökt med gympa och det var ju roligt ett tag. Men koordination var inte min starka gren och det roliga tog slut. Året jag skulle fylla nio var det en klasskompis pappa som fick en idé om att starta igång ett innebandylag för flickor födda 88a. Med oss fick vi ett 89or, någon 90a och min syster Sofie som då bara var 7 år.

Det jag minns från denna tid är jolly-klubbor med neon gula blad. Jag minns att vi tränade löp/fall – teknik… ifall olyckan skulle vara framme. Vår tränare hade tidigare bara lärt ut fotboll och jag misstänker såhär i efterhand att det kan vara orsaken till att och att vi tragglade detta. Jag lärde mig tillslut hur jag med relativt snabba fötter skulle trippa fram på tårna och inte använda hälarna och jag lärde mig att lägga höger arm emot vänster höft och sedan göra en kullerbytta framåt. Jag minns dagen då vår tränare berättade för oss att vi skulle börja spela matcher. Det var skräck i ögonen på oss allihop. Hur skulle detta gå? Det vill jag inte minnas, men det gick inte så bra det där första året. I ett alltid för dagen inlånat ställ förlorade vi match efter match. Men vissa av oss blev bättre vissa föll bort på vägen…

Jag blev junior, fick möjlighet att vara med och spela i stadslag, blev upplockad till damlaget i föreningen, var med och vann division 2 med Surte IS, började läsa på innebandygymnasiet Hulebäck i mölnlycke och bytte klubb 2 gånger. Året är 2012 och jag beslutade mig i onsdags för att kliva åt sidan på obestämd tid.
Varför undrar man?

Jag har under en tid försökt hitta tillbaka till den motivation jag hade under gymnasietiden. Jag levde för innebandyn och varje träning var rolig (och då tränade jag ibland 3 gånger om dagen). Jag har aldrig varit någon stjärna och jag fick sitta mycket på bänken. Men jag fick spela då och då. Jag var frustrerad, ledsen och arg. Men det gav mig oändligt mycket energi. Plötsligt tar innebandyn mer energi än vad den ger och motivationen dalar. Innebandy är egentligen det bästa och roligaste jag vet, men det har inte vart så den senaste tiden. Jag hoppas verkligen inte att det tar slut här.

Det var ett stort steg att ta då innebandyn vart en trygghet i mitt liv. När jag hade mina värsta tonårs år så var det en befrielse att få komma in på banan och bara släppa allt. Innebandyn har på något konstigt sätt alltid fått mig att slappna av och kunnat tänka bort allt det där som har varit jobbigt. Den där lagandan, känslan som man har tillsammans, att vinna och att förlora, att åka buss lång, att jobba på tråkiga cuper… Ja, allt det där. Det kommer jag att sakna.

Men jag vet att detta var ett klokt beslut. Någon gång kommer man till ett val och jag anser just nu att min tid är mer värdefull än att sitta på bänken och känna att jag inte bidrar med någonting. Och att jag dessutom ägnar tid åt någonting som tar mer energi än vad det ger är bara dumt. Kanske hittar jag tillbaka, kanske inte. Jag låter tiden tala…

Fredag.

Termometern visade minus tio. Jag satte på mig underställ, träningsoverall, mössa,
vantar, tjocktröja och jacka. Sedan gav jag mig ut på PW. 6 km och jag var vaken.
Det var gudomligt skönt och när klockan ringde 05.15 så kändes det inte ens jobbigt.
Vad hände? Ja, jag vill ju inte ha tillbaks mitt morgontrötta jag. Men jag var lite förvånad.
Nöjd tjej när jag kom hem igen!

Kylan har nått oss. När man gett upp alla tankar på att få en riktig vinter och man tyckte våren var på gång.
Då slog det till. Minus åtta, glashala vägar och glittrande snö. Jag gillar det lite, mer än slask.
Göteborg har dessutom bjudit på sol dem senaste dagarna och det gör mig lycklig.
Mest vill jag bara ut och njuta av vintervädret, helst i en brant backe med ett par skidor.
Men jag antar att man inte kan få allt man vill.

Har vart på gymmet tidig morgon både tisdag och onsdag. Igår var jag även där på kvällen.
Hysteriskt är bara förnamnet på vad det är på kvällen. Långt ifrån vad jag skulle kalla okej.
Hur mycket folk får det egentligen vara i lokalerna? Gör fler gym... eller nått.
Man ska uppmuntra tjockisarna till att träna och röra på sig, men ibland kan jag inte låta bli.
Dem kommer att vara där max en månad till. Resterande delen av året kommer dem ligga på soffan,
med handen i chipsskålen och tänka tillbaka på hur duktiga dem var under årets
första en och en halv månad. På morgonen är jag mest trött, men jag gör det ändå!
Fantastiskt skönt när det är lite lugnare och jag kan göra som jag vill.
Men någon styrka är det inte tal om så tidigt, mest kondition och rörlighet.

Nu ska jag fortsätta frysa och jobba.

Guld Svart Skinn Zebra Brunt Silver Stickat

Vilken underbar lördagkväll de blev. Mina tjejer är dem absolut bästa.

Kände mig tio kilo tyngre när jag kom hem. Men det sprang vi bort imorse på gymmet försöker jag inbilla mig. Både Jonnis, Pettson och Ida var där och härjade. Så länge det bara är vi så känns det helt grymt, lugnt och skönt! Så länge man slipper alla tjockisar med nyårslöften. Jag gillar inte dem! Men imorse var dem inte där, nä för så hurtiga är dem inte...

Dagen har spenderats i Kungsbacka med min mamma. Vi har gjort de vi gör bäst... Shoppat! Nu är jag hemma i surte, har bakat världens godaste kaka och fått mat. Nu ligger jag på soffan, njuter av kärleken som finns här och blickar ut över ett snötäckt landskap.

Nu ropar mamma. "Viiilket tee ska du ha?" Jag har de bra nu!

Göteborg är fantastiskt när det bjuds på sol.

Jag sprang årets första mil utomhus idag, sedan pakade jag väskan och gick bort till gymmet.
Lite överkropp, en dusch och sedan väntade kvällspass på jobbet. Där är jag nu.
Mörkret har sänkt sig över Göteborg igen och jag börjar bli fredagstrött. Med all rätt.

Ser ut att bli en lugn helg med vänner och familj. Det gillar jag starkt.
Precis vad jag behöver.

Det var bäcksvart när jag klev utanför dörren till lägenheten. Ingen ström i trapphuset. Läskigt. Det blev inte ljusare när jag kom utanför porten. Men jag pluggade i lurarna och låtsades som ingenting. Jag kan flyga, jag är inte rädd... Ungefär på samma sätt försökte jag övertyga mig själv om att jag inte är mörkrädd. Med radio som sällskap gick det bra och jag tog mig runt mina 5 kilometer. Fantastiskt skönt, men jisses vad trött jag är idag. Typiskt. Men imorgon jobbar jag, emot min vilja, ett sent pass. Fördelen är att jag kan sova liiite längre. Sedan hade jag tänkt springa en lång runda och gå till gymmet innan jobbet. Okej, kanske lite bra att jobba sent ändå. 

Det är lite väl mycket just nu. Jag vill bara ha tid för mina vänner och familj.
Allting går inte riktigt ihop alltid och jag inser att jag helt enkelt inte har den tiden som jag vill ha.
Men det kommer bli bättre när innebandysäsongen är över. Jag håller ut.
Hoppas att alla andra också gör det!

Vill gå hem nu också.

Tröttaste tjejen, missade precis bussen och känner mig tjock. Japp, men jag är glad ändå. Kvällen ska spenderas i Lundbystrand istället för på soffan. Jag vet inte om de är åldern eller mörkret, men just nu känner jag mig rätt tung. På alla sätt. Men jag är glad. Mest för min familj och mina vänner. De är det bästa jag har, utan undantag! Lite grå Göteborg kärlek till er <3

Vaknar 07.30 pigg som en nötkärna. Eller är jag egentligen det? Kanske känner jag på mig att jag har en händelserik dag framför mig. Har gjort kaffe och lagt mig i sängen igen. Ska snart ta mig ner till tvättstugan och råda bor på alla mina träningskläder som jag avverkar på en vecka. Det är inte en t-shirt och ett par shorts. En tvättmaskin i lägenheten, tänk vilken lyx.

Just nu är jag riktigt nöjd. Lugnt och skönt. Jag måste inte gå upp. Kaffe och en fantastisk dag att se fram emot!

Underbart!

Blev ingen lång löprunda. Checkade in på gymmet och körde på cross-trainern.
Sedan sprang jag hem igen. Min stela kropp mår mycket bättre nu.
Underbart!!

Äntligen onsdag. Då vänder veckan. Det gillar jag.

Torsdag och fredag sedan har vi en fantastisk helg att se fram emot.

Imorse kände jag mig vek, svag och sjukt trött.
Morgonrundan var bara att ge upp. Det fanns inte på kartan.
Ibland behöver man kanske lyssna på kroppen.
Det blir gym och innebandy ikväll så det känns inte som hela världen.
När jag väl kommit upp och var klar för att gå till jobbet, då var nycklarna borta.
Typiskt, jag var nära på att ge upp och gå och lägga mig igen.
Då hittade jag dem, i sminkväskan. Fråga mig inte vad dem gjorde där.
Nu är jag iallafall på jobbet!

Påväg från ett hårt benpass på gymmet och pigg som bara den. Självklart inte i benen. Där har jag de där härligt trötta känslan.

Nu ska jag hem och få i mig lite frukost, sen iväg för att kolla så att ungdomarna i Gothia cup sköter sig. Sitta i sekretariatet under finaldagen, ska faktiskt bli lite kul. Jag saknar cup-tiden! När man bara hängde i hallen, känslan av att spela för vinna eller försvinna, muskler som är helt slutkörda och massa skoj. När jag satt och tittade på hyllningen för småkronorna rös jag i hela kroppen och fick nästan en glädjetår. Tänk att sport kan ge en sånna kickar och så mycket glädje! Men de finns en annan sida av myntet också...

Tre dagars ledighet snart till ända, jag är mer utvilad än på länge efter dagar då jag mest vart för mig själv, tränat och lagat mat! Nu är jag mest sällskapssjuk och rastlös. Men de får dagen råda bot på!

Later...

Denna dagen har varit kvalitet ut i fingerspettsarna.
Ja, jag har verkligen njutit och gjort som jag vill.
Startade med ett gympass tillsammans med fina Jonnis.
Hem för att städa och äta frukost. Städa var tråkigt, så jag gick ner på stan.

Fick med mig två tunikor och en tröja hem. Duktig tjej?!
Svängde förbi ICA och sedan hem för att göra pizza.
När pizzan var i ugnen städade och diskade jag.
Sedan har jag ätit och legat på soffan med tända ljus och försökt varva ner.
Min kropp är stressad och jag försöker gå emot den.

Nu New moon på TV.

Love.

Jahaapp... Vaknade nog fem gånger inatt och var rädd att balkongen släppt och att rutorna skulle gå i tusen bitar. Stormigt är milt sagt. Jag har aldrig varit med om orkan, men i min värld skulle detta kunna liknas med en. När jag på morgonen steg upp för att göra min morgonrunda stod jag länge och tvekade. Haffade gymkortet och sprang bort till gymmet, körde en kortis och sprang hem igen. Det låg mycket påvägen som inte borde legat där och jag tog mig inte fram helt utan problem. Men jag klarade det. Pigg och glad på jobbet. Nu laddar vi för kvällens match och jag ska för första gången på länge få vara med på banan. Kul ska det bli!!

Vi har januari och än har vi inte sett speciellt mycket snö. Är det klimatförändring tro. Kommer dett att komma snö och kommer den då att ligga kvar till maj? Suck. Jag känner att det faktiskt kan få bli vår nu. Jag är lite redo för det. Men jag har vecka 8a att se fram emot först. Sol eller skidor? Återstår att se. Jag röstar på båda, men man kanske inte kan få allt man önskar sig.

Ungefär sådär kan man beskriva min nyårsafton. Den gick från klart, till oklart och sedan tillbaka till klart.
Alldeles perfekt förutom att jag under den oklara tiden slått vad om att jag ska springa gbg-varvet på
en timme och 40 minuter. Det var ju ett mindre smart drag då jag inte ens tänkt springa det iår.
Men men, jag kanske ska vara glad att jag inte slått vad om att jag ska göra en triathlon.
Bara att sätta igång med träningen. Förhoppningsvis får jag lite hjälp på traven.

Så... Nu har vi nytt år 2012. Det smakar bra i munnen och vi har massor kul att se fram emot.
Jag är hysteriskt trött idag men jag gillar läget och känner mig förväntansfull.