Det var bäcksvart när jag klev utanför dörren till lägenheten. Ingen ström i trapphuset. Läskigt. Det blev inte ljusare när jag kom utanför porten. Men jag pluggade i lurarna och låtsades som ingenting. Jag kan flyga, jag är inte rädd... Ungefär på samma sätt försökte jag övertyga mig själv om att jag inte är mörkrädd. Med radio som sällskap gick det bra och jag tog mig runt mina 5 kilometer. Fantastiskt skönt, men jisses vad trött jag är idag. Typiskt. Men imorgon jobbar jag, emot min vilja, ett sent pass. Fördelen är att jag kan sova liiite längre. Sedan hade jag tänkt springa en lång runda och gå till gymmet innan jobbet. Okej, kanske lite bra att jobba sent ändå.