Så var helgen över, nästan iallafall, känns som om att den har gått väldans fort! Fast ändå inte, utan all innebandy på helgerna så blir dem ganska så långa. Knasigt det där, inga matcher att åka till, ladda till och spela. Sjukt trist.

Men jag är nöjd med min helg, har hunnit med lite av varje. Grillkvällen som det var tal om blev uppskjutten, eller...? hoppas att den blir av i ett senare skede iallafall. Igår hängde jag med Pettson, och vad skulle jag göra utan dig i mitt liv liksom..? sjukt glad att du finns! Vi åkte in och fikade en stund, för att senare bli hem körda av Dave. Så det blev en riktig myskväll =)

Vad borde Linda göra idag? Ja just det ja, det var ju det där med att plugga matte, hmm... och idag har jag inga dåliga ursäkter för att inte göra det. skit också, antar att det bara är att ta tag i det, senare. Ja jag är bäst på att skjuta upp saker i sista sekund. Blir så arg på mig själv när jag gör det också, jag ångrar mig alltid efteråt. Men ändå gör jag det gång på gång. Känns nästan som ett beroende. Så fort man ska plugga så kommer man på 100 andra saker man behöver göra. Men jag lovar, jag ska iaf ägna en timme av min söndag åt matten.
 
Johanna, du är typ sjukt saknad. Jag vet det är mycket nu, och det får vi acceptera, men så fort det börjar lugna sig måste vi få ordning på det här. I need YOU (L)

Och snart kommer allas våran Jennifer hem från Irland. SAKNAD, ja minst sagt. Och du skulle bara veta vad som väntar =) Men vi behöver lite planering här, känns som om att det börjar brinna i knutarna. Länge sedan jag träffade Terese nu med, vi behöver ses, snart, i veckan kanske? och gå igenom det här.

Ännu en helg utan laget, man känner sig helt tom. Saknar er brudar! (L) För det finns inga som ni.

Mamma vill boka resa, Anna vill inte med, Linda behöver jobba? Vart ska detta sluta? haha. Min familj (L) Svårt att hitta på någonting allihopa. Jag känner mig kluven, jag vet inte om jag kan fixa detta med jobbet osv. Vill ju gärna åka med, men att vara ensam hemma och tjäna pengar lockar också, för då kan jag åka i augusti istället, då har vi dock en del innebandy. Men jag vet inte, det är kanske sista resan där hela familjen är samlad... Och jag vet att min kära mor vill att jag ska med. Hur ska jag lösa det här? mer info kommer...=)

Jag har vant mig vid tanken på dig och mig, och ja det smälter ihop fint i mitt huvud. Jag måste sluta tveka och tro på det jag ger mig in i. Jag antar att det jag känner bara är rädsla för att bli lämnad ännu en gång!