Nu ser jag det!
Vi kom hem efter en lång dag med träning och teori. Jag såg redan påvägen hem att min syster var helt nostalgisk för att hon skulle få träffa sin mamma igen. Och jag känner så väl igen det, jag var där, för bara några månader sedan. När vi kom in genom dörren sprang hon gråtandes upp för trappan för att slänga sig i famnen på mamma. Och jag förstår hennes känsla, men jag kan faktiskt inte känna den länge. Har jag växt ifrån det under sommaren? Kan det gå så fort att "släppa taget" om någon. Fast det är dumt att kalla det släppa taget, för det kommer jag nog aldrig göra, en del av det där mammiga kommer alltid finnas kvar i mig. Men den delen blir mindre och mindre känns det som.
oavsett om jag släppt taget eller inte var det väldigt skönt att se mamma idag och vi satt och pratade i timmar, för hon är trots allt min bästa vänn och min älskade mor och det kan ingen - ting förändra på. Det där bandet och våran underbara relation, den kommer jag aldrig att "växa ifrån". På något sätt kommer ju alltid min största trygghet att finnas där, hos henne. 

Och vid närmare eftertanke, kanske har den där mammiga Linda växt upp lite och gått och blivit riktigt kär? Därav har alla dem där mamma känslorna blivit några helt andra (underbara) känslor.. hmm.. måste vara så!

Så var första träningsdagen på den här träningshelgen avklarad och det känns som om att truppen börjar ta sin form och jag måste säga att det på dem flesta håll ser väldigt bra ut =) 
Och Pettson och Jonna, vad säger ni om en Pizza imorgon? haha, knäppisar.
Imorrgon väntar ett teoripass, två träningspass och ett mental tränings pass. Spännande...


I wanna hold you tight cause it feel soo right(L)