Envis så jag är dum? Mja, det var så min mamma uttryckte sig imorse när jag lite snällt trippade up runt 6 snåret och meddelade att jag hade dundrande huvudvärk och en hals som jag vet inte vad. Lite feber till det hade vart hela sanningen, men så lång hann jag inte. "Linda, vad var det jag sa, du skulle inte spelat igår, du är envis så du är dum"
Well well, men vad gör man inte för laget? Det gäller att offra lite. Även om hälsan kanske inte är det bästa att offra men... Jag är inte bitter för att jag får vara hemma och ta hand om mig själv idag. Är nästan lite njutningsfullt.
Ska försöka bege iväg till vårdcentralen snarast med tanke på skåneresan som väntar imorgon.

Matchen igår var en spännande historia och då menar jag inte resultatmässigt. Jag debuterade som back, fick ansvaret att vara kapten OCH reservmålvakt. Som dem elaka tränare Tommi, Stefan och George är lurade dem mig att Virre skadat sig. Det var länge sen mitt hjärta slog så hårt och så fort. Puh, att det inte var på riktigt. Ett stort tack till mina lagkamrater som verkligen tror på mig i dessa svåra lägen. HAHA
Terre: Men Linda är ju bollrädd.
Carro: Men är det inte bättre om Jenny står, hon har ju gjort det tidigare.
Efter det var jag ganska nöjd över min plats på backen, då jag visste att jag lika gärna kunde varit i målet. Så nära att få stå i mål har jag nog aldrig varit. Tre assister blev det i vilket fall från min klubba, men jag kan väl inte direkt påstå att jag storspelade som back. Men det var kul måste jag säga. Och slutsiffrorna skrevs till 11-0.

Lite plugg kanske?