Verkligheten kom ikapp.

Å nej, idag kom den där dumma verkligheten ikapp mig.. 07.00 ringde klockan och det var återigen dax för jobb. Trots att det var motigt pallrade jag mig upp, men med tankarna på helt annat håll... Los Angeles. Nu räknar jag dagarna, 4 dagar kvar till avresa. Men samtidigt växer paniken... Grej efter grej som måste göras dyker upp, varför nu? Jag hinner inte, så enkelt är det! Måste till banken och betala diverse flygbiljetter och kåravgifter?! Well, well, livet som student har inte ens börjat och nu kommer alla utgifter. Fick en lista på kursböcker som ska inhandlas också. Men alltså, det är värt allt och lite till, för nu ska det satsas på plugget.

Tre dagar kvar på jobbet, sen bär det av. Det ska bli bra skönt.. nio dagar, utan telefon, internet och regn. Tillsammans med min kärlek. Me like! Men vad jag kommer sakna er här hemma, familjen och brudarna. Det faller nästan en tår, men jag lovar jag ska tänka på er!

Sis är i sthlm och det är nu det märks vilket tomrum hon lämnar. Även om hon kan vara pain in the ass ibland är hon en helt fantastisk människa och lillasyster. Hoppas du har det bra gumman. Jag tänker på dig lite.

Over the hills and far away..?

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback