På en och samma gång...

Imorgon är det dags, och jaa, vad känner man egentligen? - Allt på samma gång!

Så mycket som vi har hatat och älskat varandra det senaste året. Det kommer bli så tomt att inte komma till skolan varje morgon och veta att alla bara är där. Vi ska splittras nu och gå våra egna vägar. Även om jag är helt övertygad om att vi kommer fortsätta ses kommer det inte vara samma sak. Minst sagt SORGLIGT!
Men va fan, vilken kännsla att få springa ut ur skolan och veta att man aldrig mer behöver ställa klockan på 05.15 och gå upp för att åka buss i en och enhalv timme till skolan. Och vilken lycka att känna att man aldrig mer är tvingad att sitta och plugga dag in och dag ut (även om man säkert kommer välja att göra det själv). Vilken lycka att springa rakt ut i friheten och känna att man nu har allt i sina egna händer.
Men vad händer sen? Vart tar tryggeheten med skolan vägen? Tänker man så blir man orolig och dem stunderna har även funnits hos mig (även om dem verkligen inte finns just nu). Men det löser ju sig alltid tillslut, någonstanns tar jag vägen och gör man bara sina val och verkligen tror på dem så slutar det bra, det är jag nästan säker på.
Jag hade kunnat skriva i timmar, men jag har en dag imorgon att tänka på.
En god natts sömn är verkligen vad jag behöver innan jag ska hoppa och skrika som en dåre imorgon. 7.30 nalkas champanjefrukost innan det bär av till skolan för diverse firande =)

För nu är det faktiskt nära!