Vart tog våren och mitt underbara humör vägen? det måste sprungit sin väg under natten för i morse när jag vaknade var allt försvunnet, grådiset låg över Surte och genast föll mina mungipor minst två centimeter. Men utan någinting att välja på fick jag kämpa mig upp ur sängen för att åka till jobbet. På jobbet stog jag i koma tills det äntligen blev frukost och vipps så blev linda pigg. Jag fick massa ork och dagen gick därefter ganska så fort.
Jag skyndade hem för att hinna in till stan med min kära och älskade Johanna (vad skulle jag ta mig till utan dig?) du och jag förevigt och förälltid liksom. Haha. Vi åt iallafall en go sallad för att avsluta i en biosalong med en härlig påse godis. Bra dag, trots det gråa vädret! :D
Johanna, du är det lilla extra i mitt liv, du och jag är ett (L)

Så har vi du, den där, ja, vad jag än ska kalla dig... Varför funderar jag ens? varför låter jag det inte bara bli som det blir? Jag börjar tillochmed tröttna på mig själv. Å nej. Men du har en så stor del av mitt hjärta och på något sätt måste jag få tillbaka den, om du tänker försvinna. Jag vill inte att du ska ha den kvar, fast det har du. ÅH...

Im down on my knees,  i dont know what to do, please, can you tell me?!