Kunde inte hålla mig från att skriva ännu ett inlägg på plats i stockholm.

Skönt att träffa far igen... mungiporna liksom hamnar uppe vid öronen och ja, de känns såå bra! Känns dock inte lika bra med syskonen, som jag förfarar att jag inte kommer få träffa igen. Eller inte som det känns nu iallafall... saknar dem så himlans jättemycket, mina små bebisar (som har gått och blivit stora). Den här historien är sorgslig. Ska dem inte få träffa sin pappa som dessutom är världens finaste och bästa pappa? märklig kvinna har dem till mor iallafall.

Känns konstigt för en liten bergsklättrare som jag att höra människor springa förbi på utsidan, kolla man ut så ser man uteställena på rad och det känns faktiskt väldigt bekvämt. Stockholm, götgatan, me like.

Vi anlände, slängde inte väskorna i lägenheten och kilade ner för backen för att käka lite mat på Hilton med utsikten över slussen. Och ja, jag måste nog vara världens tråkigaste människa som väljer att äta hamburgare på ett sånt här ställe, men liksom, det andra visste jag ju knappt var det var.. näe det vågar man ju inte!

Imorgon blir det en vända på stan, jag längtar!

Pettson, jag förstår vad du menar. Vad händer liksom? Men du vet vad vi har sagt... =) du och jag, ehm, som helt plötsligt har blivit en duo eftersom att johanna har lämnat oss. haha. Men ja, dålig stil. Det får bli ändring! 
Tur att vi har varandra (L)

Och jag måste nog erkänna att jag längtar efter dig..  kanske =)