Ja, varför ska dessa måndagar alltid komma?

En trött tös klev upp ur sängen 05.30 imorse. Måste säga att jag kände mig aningen slutkörd och trött efter helgen. Att kroppen kan bli så trött... kände att jag behövs sova ytterligare ett halvt dygn, men vad gör man inte för skolan.
Anlände till skolan 7.45 seminariet skulle börja 8.15 men som vanligt hade vi tekniska fel och kunde inte kopplas ihop på tvbildsändningen med skövde och arvika. Så vi fick redovisa och ha vårat eget seminarium, vilket kändes ganska onödigt men.. vi var duktiga och gjorde det i rask tackt. Så vid nio var vi färdiga, och vad skulle jag nu göra?
Jag drog långsamt mina steg mot körskolan, insåg att jag inte hade några bortförklaringar utan att det bara var att gå dit och utnyttja den tid som fanns. Satt där i lite drygt en timme innan jag blev hungrig och åkte hem.
Lagade lite mat innan jag la mig för att vila lite i sängen, vaknade upp fyra timmar senare och kände mig ännu tröttare, hur är detta möjligt? well, vi får väl se om jag kan somna ikväll!

Mina tankar, min hjärna, ibland blir det för mycket. Varför tänker jag så mycket? Varför låter jag inte bara allt vara som det är och låta det bli som det blir? Varför ska jag hela tiden gå runt och oroa mig och uppfatta saker på olika sätt och direkt generera till någonting annat? Detta är helt i onödan och jag måste lära mig att koppla bort alla dem där tankarna... Hur kan det bli så fel liksom?

I´m lying alone whit my head on the phone, thinking of you untill it hurts...