Å sesådär så var man på plats hemma igen. Helgen har varit superskön. Vi har strosat fram längst gatorna i stockholm, kollat på innebandy, festat och umgåtts. Och jag kan bara säga, tack för helgen tjejer den var nästan lite magisk! Vilket väder vi hade och vilken final det blev. Var nästan så att jag fick gå ut på utsidan tillslut.

Väl hemma igen blev det ett efterlängtat återförenande. David, som jag har saknat som jag har längtat. Att allting kan kännas så tomt, kallt och värdelöst utan en människa är ett rent under. Men hur allting kan kännas så underbart, fantastiskt och sagolikt tillsammans med en människa är ännumer magiskt. Aldrig mer ska jag tvivla på dig och det vi har. Nu och föralltid, jag säger då det! Tråkigt nog blev det ett kortare avsked imorse igen. Min lilla pojk är tvungen att åka och fixa tänderna hos tandläkaren i skåne, men återkommer förhoppningsvis imorgon eller på onsdag. Eller så kanske jag tar mig en tripp till skåne. Varför inte?

Idag består kvällen av en löprunda och en hel del pluggande, suck. Jag vill bara vara fri och ledig. Men så länge man pluggar blir man aldrig fri och ledig. För man har alltid någonting som ligger och gnager i bakhuvudet. Mja, skulle väl vara det såkallade sommarlovet då! Men då bör man ju jobba om man vill ha lite cash att leva för. Men så länge det är kul så klagar jag inte!

Home sweet home!