Igår var det 10 dagar kvar tills vi sitter på ett tåg mot huvudstaden. Idag är det 10 dagar kvar tills vi sitter på ett plan mot Thailand. Hur gött låter inte det då?! Det är detta som har fått mig att orka hela hösten, se motgångar som en möjlighet att utvecklas och en anledning till att jag inte brytit ihop när det har varit som jobbigast. Det har funkat så bra. Men jobbigt om jag ska behöva ha en Thailandsresa att se fram emot för att klara mig igenom alla mina motgångar utan att bli helt knäckt. Tål att funderas över.

Dagen har jag spenderat på Dios. Och det bästa med Dios är arbetskamraterna. Här kan man verkligen se hur viktigt det är att man trivs med sina medarbetare. Även om man inte trivs med alla så finns det ett par pärlor som lyser upp dagen. Efter att ha jobbat klart begav jag och mamma oss till gymmet. Och jag vill ju inte påstå att någon av oss var direkt taggade på att köra ett pass. Men har man ett kort som bländar med sin närvaro så fort man öppnar plånboken, som dessutom är helt nyinköpt så är det bara att göra det och när man väl är där är det ju trotts allt helt underbart. Jag trampade bort träningsvärken som smög sig på efter gårdagens träning och vipps så känner jag mig pigg och fräsch igen.

När jag kom hem kände jag mig pigg som en lärka. (se ironin) Så jag tog tag i mina studier. En stundande tenta gör att jag är illa tvungen. Vem vill plugga när det typ är jul? Hårt liv när man pluggar på högskolenivå tydligen.

Spännande!