Man kan väl säga att denna morgon var en typisk familjen Karlsson morgon. Vi har all tid i världen och det slutar med att vi kastar oss in i bilen och har alldeles för lite tid kvar. Vart tar tiden vägen?

Julafton igår var precis som den brukar vara med våran släkt... Finfin. Jag hade varit snäll och fick lite klappar och jag kröp i säng mättare än vanligt. Som vanligt på julafton med andra ord. Våran lilla minsting i släkten var helt underbar. Hon var sådär härligt rädd för tomten som alla små barn är. Inte så att hon skrek utan hon vågade precis fram för att sno åt sig sina paket och springa till mamma för att öppna. How cute. Men jag tror närmare bestämt att jag gärna väntar ett par år med att införskaffa mig en egen.

Nu är vi påväg mot sydöst och Stockholm. Det blev sent igår och jag trodde inte det var sant när mammsen väckte mig klockan åtta imorse. Men jag ska väl inte klaga. Snart ligger jag på beachen med nått svalkande i handen. Men först ska vi averka en liten julafton i skymningen med våra små syskon som vi inte träffar allt för ofta. Mys. Vad är väl en jul utan alla nära och kära?

Kan ord beskriva vad äkta kärlek är, så skulle jag vilja veta hur!