Ensam i hela den stora världen. Det är så jag känner mig nu. Vem ska jag vända mig till? Vem kan jag prata med? Tur att jag hade syster yster idag, utan dig hade jag aldrig tagit mig igenom kvällen. Visst, jag har funderat runt omkring detta, men jag har aldrig riktigt hunnit ta mig tid att ta reda på sanningen. Eller så har jag gömt mig, jag ville inte veta. Jag har misstänkt att det skulle vara på ett sätt, men aldrig brytt mig nämnvärt mycket om det. Jag har blundat, hårt, mycket hårt. Men att det där hemska hemska man misstänkt plötsligt är helt sant, att få höra orden strömma in i mina öron, att öpnna ögonen som jag så länge haft hårt stängda och se någonting jag aldrig ens kunnat drömma om, det kom som en shock. Vad ska jag göra? Vad händer nu? Jag håller tummarna för allt i världen. Det får inte hända det får inte ske.

Jag är rädd!