Ja, minst sagt! Jag hinner inte detta egentligen, och orkar inte heller, men vafan.

Jag känner att jag är påväg in i väggen, alldeles för mycket att göra i skolan, influensa? och jobb. Att man dessutom inte får stimmulera sin kropp emellan pluggandet och jobbandet med lite träning tar knäcken på mig. Hosta försvinn, förkyldning försvinn! Ser inte ljust ut på matchfronten denna helgen heller. Blir ingen match för mig inte. Men jag ska allt försöka pallra mig med på bussen. Umgås med pettson, åh, det var längesen. Känner att jag behöver det, en tid utan skolböcker och dator. Fast jag vet inte, kanske blir raka motsatta effekten, känner mig stressad för att jag behöver komma hem och P L U G G A.

Åh, lönsamhet hit och produktivitet dit, imorgon ska jag lämna in det och få det överstökat. Men på måndag ska nästa arbete vara inlämnat, puh, hur ska jag fixa detta. Tur att man har en pojkvänn som kan skriva arbeten. För nu lassar jag snart över allt jag har på honom faktiskt, innan jag tar mitt eget liv och springer in i en vägg, en jävligt hård vägg.

sova? ska upp om ca 5 timmar. Till skolan för att lämna in ett arbete, jobba 08-17, försöka hinna fira alla hjärtans dag med min David. För det var faktiskt det viktigaste med 14 februari att jag skulle hinna tillbringa lite tid med David, men som det ser ut nu lär det ju inte bli alltför mycket tid. Men jag håller skenet uppe ändå. Det viktiga är ju att veta att han finns och att han bara är min.

znark