Tidig uppstigning imorse för ett möte med ett hotell som pappa bygger om vid Stureplan. Visst tänkte jag ett litet möte går ju snabbt tills vi är påväg in emot stan och pappa säger till Sofie, "ja, du kan ju vara på kontoret så länge så ringer vi dig sen så lunchar vi ihop". Jag tappade hakan och trodde inte det var sant samtidigt som jag genast började räkna på hur många timmar det var mellan 08.00 och 12.00. Suck.

Vi kom fram och jag möttes av ett stort höghus som såg helt fallfärdigt ut. Yes, jag hade hamnat på värsta byggarbetsplatsen, det var ju inte riktigt vad jag hade förväntat mig. Jag som för dagen hade klätt mig i kjol och såg alltmänt nippertippig ut såg förmodligen ganska fjantig ut när jag trippade in där med mina alldeles nya kritvita keds. Jaja.

Mötet började och diverse arkitekter, snickare och elmontörer ramlade in samt lite andra nissar som hade diverse åsikter. Jag satt väl mest och knapprade på mobilen lite oförskämt. Kände att jag inte hade så mycket att bidra med i deras såkallade möte liksom. Men tiden gick och snart var klockan 12, puh, äntligen över tänkte jag fram tills för en stund sen. För under tiden då jag, pappa och soffsen käkade lunch kom det fram att dem där nissarna som var med på mötet, var hotellets ägare. Inte nog med det, dem tillhörde tydligen också stureplans eliten och var ägare för massa nattklubbar här i stan. Skit, med lite knep hade jag ju kunnat bli värsta kändisen där, om jag nu hade velat det... Men vem vill det?

Fröken Karlsson är trött