Okej, jag får väl erkänna då. En viss hemlängtan börjar leta sig fram. Längtar till mitt rum, till mina kläder men framförallt efter innebandytjejerna och kompisarna. Okej, mamma och George lite med. Peeeeettson, hör du mig? - Tur att det finns telefoner iaf. Men jag beräknar att befinna mig i Göteborg om lite drygt en vecka. Det får jag väl klara dådå.

Då du inte befinner dig hemma kan jag ju inte längta hem till dig. Men med det har jag inte sagt att jag inte längtar efter dig, för det gör jag, nått så ofantligt mycket. Sjukt att man kan tycka om och sakna någon så mycket faktiskt. Urs.

Borta bra men hemma bäst..