Som ett litet barn...

Vi plockade upp "lillebrorsan" på centralstationen och tog en lunch på seven eleven. Men gud, vad småsyskonen växer, jag är snart minst i kullen. När hände det liksom? -shit! Men skönt att se pojken igen!

Efter att vi lunchat styrde vi bilen mot Sickla och lite shopping. Pappa och co. gnällde över att jag bara försvinner. Men hur kan jag försvinna när det enda jag gör är att stå och vänta på dem? Jaja. Vi hittade varandra tillslut iaf. Jag är väl som ett litet barn som springer bort från sina föräldrar hela tiden. Det var så jag kände mig när dem sa till mig att jag bara sprang bort hela tiden iaf. Men men, fick med mig ett par läckra solglasögon hem iaf, för inte kan man väll vara på stan utan att shoppa? Närå.


sunshine

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback