Suck, nu är det upp och iväg igen. Nu är gränsen till vad jag klarar av snart nådd, men jag klättrar över den. För den senaste tiden har alla mina gränser puttats uppåt och det känns just nu som om att jag kan klara allt. Jag bara går och går, men till vilken nytta egentligen? Två dagar kvar nu =)

Verkar som om att någon känner till min situation bättre än vad jag själv gör. Hade vart skönt att veta vem det är.

Jag lyssnar på det du säger och det är det som får mig att fortsätta tro på oss! Hade det inte vart för dina ord hade jag slutat drömt och hoppats för längesen.

Jag litar på dig!