En snabb vända här innan städningen och andra aktiviteter fortsätter... För just nu har jag egentligen inte en minut över. Men jag kände att jag behövde en skrivpause. Har precis städat ur rummet inför morgondagens studentfirande.

Bröllopet blev en lyckad historia där jag mer eller mindre grinade till varenda tal. Det var liksom helt sagolikt vackert, som en dröm och som någonting man aldrig tror ska hända en själv. Att se sin pappa sitta där och gråta av lycka är en känsla som jag skulle vilja återuppleva om och om igen. Tredje gången gillt heter det och jag tror att det är ett par sanna ord vad det gäller just min pappa. För detta känns bra, detta känns på riktigt. Förövrigt var det underbart att få träffa alla gamla fagerdalabor som man mer eller mindre växt upp med under sommarmånaderna då man var liten. I övrigt var det många ansikten som man inte kände igen men alltid finns det någonting att prata om och jag tycker att vi lyckades riktigt bra. Min hjälte dök efter många om och men upp fram emot kvällskvisten och gjorde att den redan lyckade dagen övergick i en underbar kväll och natt. Tänk om vi kunde stoppa tiden där! Bilder dyker upp så småning om.

Nu borde jag kila i säng då jag faktiskt ska upp och vara storasysterlig nog att köra sis till champanjfrukost imorgon samt. hämta bilen som hon ska färdas i hem från stora staden. Och jag vet precis hur hon känner sig just nu. Och jag känner att jag mer än gärna hade haft den där pirriga känslan och alla dem där förväntningarna en gång till. Men nehe då, gammal var det ja. Men jag är absolut inte bitter.

pausen är över