På något sätt börjar jag förstå att det finns en mening med allt. Är det meningen att det ska vara VI så blir det förmodligen så sen. Men detta måste få ta tid, DU behöver din tid att tänka och JAG behöver min tid. Vi kanske måste få vara du och jag ett tag för att kunna finna varandra igen, eller så kanske vi inser någonting annat. Just nu känner jag bara, låt tiden föra oss samman igen. Du är bra och du är vettig.

För lite sömn och för lite mat de senaste dygnet gör att jag mår ännu sämre. Men samtidigt, det är väl såhär det ska vara. Jag måste försöka hitta tillbaka till vardagen, men det måste få ta tid och man måste få vara ledsen.

Snart ska jag och mamma iväg och inhandla lite saker så vi kan göra klart mitt rum. Bland annat en tapet, för här ska det göras fondvägg. En vit fondvägg i ett vitt rum, ah. Kommer bli bra detta. Så fort rummet är klart åker jag till stockholm och låter min pappa ta hand om mig lite, jobbar och försöker hitta tillbaka.

Det finns en mening med allt