Mittemellan allt målande idag hann jag med en tripp till hemtex och alla inköp som ska göras inför färdigställandet av rummet börjar bli klara. Har fortfarande några småsaker att göra, men dem tar jag allt eftersom... bättre så, när jag ser hur det blir liksom. Det kommer bli bra.

Har även hunnit med en träning nu under kvällen. Fastän att energin är i botten just nu känns det bra att få träffa alla kompisar och trötta ut sig ordentligt. Nu är det bara att hoppas på att jag är tillräkligt trött för att kunna få sova några timmar innan jag väcks av oron igen, men jag börjar vänja mig nu. Och såhär kommer det väl vara åtminstonne fram tills det blir dags att ses igen...

Men som sagt, detta får mig att inse att jag ska uppskatta det jag har. Att jag ska ta vara på varje dag av lycka. Jag börjar få ett perspektiv på det hela.

Tur att man har sina vänner och sin familj när allt annat brister. Vad hade jag gjort annars? Vem skulle jag ha pratat med annars? Vem skulle tagit emot mig med öppna armar? Vem skulle ha låtit mig gråta till söms i deras famn kväll efter kväll om inte ni?

Du är allt!