07.30 jag väcks av ett sms, det var du och jag piggnar genast till. Tittar ut genom fönstret och inser att himlen är alldeles blå och att vädret även idag kommer bli helt underbart. Varför ska jag behöva njuta av detta själv, när det kunde varit du och jag? Jag försöker trycka undan alla känslor för att göra det lättare för mig själv. Men det blir inte lättare, känslorna bubblar över och det gör även tårarna så fort jag blir ensam. Linda, dags att börja inse att livet inte alltid kan vara som en förtrollad värld.



Nu är det dags för en löprunda i morgonsolen innan jag ska inta plats på altanen och sätta igång med diverse jobb! Tänk att kunna sitta på altanen oc h jobba, det jobbet skulle man ha när jag blir stor. "När jag blir stor, då vill jag sitta på altanen och jobba". haha.

Baby, you are the music in me and now i cant feel the rythm!