Där fick jag för att jag tänkte vara duktig och springa coopers idag. Nej, det gick bara inte. En ömmande fot och en hals som svullnat upp och gör ont, till minne av dig. För det är ju trots allt förmodligen dina baciller, skönt att veta att jag har någonting som är ditt kvar. Att bara några ord från dig kan betyda så mycket. Du betyder mer än vad jag själv någonsin kommer att förstå och just nu känns det ganska så jobbigt. Ge mig allt tillbaka.

Annars har jag målat mitt nattbord idag och George har blivit klar med min fondvägg. Imorgon ska jag försöka hinna flytta in innan det bär av mot stockholmo och papi för lite jobb. Jag längtar faktiskt efter att få börja jobba. Ha någonting att göra på dagarna mer än att bara gå runt och fundera, sakna och tänka.

Tyskland - Turkland