Jadu, i en lägenhet centralt benägen, vid Götgatan för att vara mer precis missar man inget. Jag hör varenda kotte som strosar förbi, jag hör grannarnas musik dåna genom väggarna och jag hör nattlivet som pågår precis nedanför mig. Hur ska jag kunna sova i allt detta, jag som knappt kan sova till tystnaden numera. Ne ingen vila ingen ro och för närvarande känner jag bara att min kropp går på reserverna, undrar hur länge dem håller. Önskar att jag kunde få somna in till dina andetag och din närhet igen, men det kanske förblir just en önskan. Jag vill bara lyfta telefonen och slå ditt nummer, men jag vågar inte.

Förbaskade känslor!