Varför ska allt underbart ta slut?

Så var man på hemmaplan igen. Svårt att beskriva känslan. På något sätt vill jag bara bort igen. Börjar se en tendens hos mig själv som jag inte vill se. Jag känner mig inte hemma här längre, det som är mitt här hemma får jag inte ha ifred och jag känner en viss längtan efter att ha mitt eget. Men samtidigt vet jag hur bra jag faktiskt har det här hemma och känner mig bara bortskämd när jag gnäller. Men tiden är väl snart kommen för att ta sina saker och hitta ett eget krypin. Ett år kvar i skolan, sen får vi se vad som händer...

Det som känns tyngst idag är att David har åkt tillbaka till Skövde och som vanligt är det deppigt, ledsamt och jobbigt. Distansförhållande är hemskt, men å andra sidan lever jag hellre såhär än att inte få ha dig i mitt liv. Någonstans är ju allting alltid ett övervägande. Men att någonting som har varit så underbart i ett antal dagar plötsligt löses upp, när man helt plötsligt ska krypa ner själv under täcket när mörkret faller och att inte ha någon att skratta ikapp med tätt intill känns jättetomt. Nu kommer sommaren snart och det är bara att hålla ut till tentaperioden är över.

Missade gårdagens innebandymöte där en ny andratränare presenterades. Detta kommer bli bra, sjukt bra. En löptur på det idag tror jag närmare bestämt! Sedan slå sig ner med diverse juridikböcker (suck).

Den dagen du lämnar mig blir jag nunna =)