Ser ni mina trötta ögon. Lite för lite sömn, men det var det värt. Vilken toppenkväll jag fick med min kära vänn Carro. Trots mina få timmars sömn var det inga problem att kliva upp ur sängen imorse. Piffade mig och begav mig till jobbet. Spenderade några timmar där innan jag beslutade mig för att kliva på spårisen mot Torpa för att se b-laget. För gud vad jag hatar innebandy (se ironin). Sen att se när Surte vinner, det glädjer ju mitt surtehjärta lite extra. Sedan jag kom hem har jag arbetat bort lite plugg. Dukti flicka.

I mörkret hos mig.