Nyss hemkommen från min gamla lågstadieskola. Och jag måste erkänna att när jag gick dit imorse kändes det ganska konstigt. Den vägen som jag har gått i fem år fram och tillbaka. Vissa dagar snabbt, vissa dagar otroligt långsamt. Minnen väcks till liv, minst sagt. En lärare kom fram och kände igen mig. Om detta ska tolkas positivt eller negativt kan ju diskuteras. Det var ju trots allt typ nio år sedan jag sprang runt där på skolgården och lekte lekar. Shit.

I vilket fall som helst så var vår uppgift att locka medlemmar till klubben och låta små kidsen prova på det här med innebandy. Det kändes som om att vi lyckades väldigt bra. Det är ju bara att vänta och se om dem dyker upp på träningarna framöver.

Dagens nästa uppgift blir att sätta händerna i masssssor av studier. Inte precis vad jag känner för idag men måste man så måste man. För egentligen rinner min näsa och bihålorna värker lite och jag skulle helst av allt krypa ner under en filt med en godispåse och slå på något bra på tv. Men nej.

Jag förstår ingenting.