Ett silver kan ju bara kännas som ett förlorat guld när man hör slutsignalens jävla ljud. Men med lite distans, lite eftertanke och lite prat så kan man glädjas litelitegrann åt det där silvret. Vi gick in i cupen med ett lag som praktiskt taget aldrig har spelat en match ihop. Vissa av oss har spelat ihop hela säsongen, vissa har man spelat med någongång och vissa har man aldrig spelat med. Trots detta kämpar vi oss fram till en final, väl där så faller vi mot ett klart bättre lag. Då är det egenligen bara att gilla läget, trots att man så gärna skulle vilja ha den där guldmedaljen. Men tjejer, jag har haft en otroligt fin påsk, jag har haft otroligt roligt tillsammans med laget och jag har fått spela en himlans massa superkul innebandy. Love it. Love Surte IS IBK!

En tanke till Vanessa och hennes stackars nacke!

Tack tjejer, bra kämpat ännu en gång.