Sådär ja. Hemma efter ett litet 20årskalas för fröken Pettson. Helt proppmätt och super huvudvärk. Sådär nöjd med huvudvärken, men min mage är nöjd.

Tänk att tiden bara rullar iväg. När man slår sig ner, pratar gamla minnen och bara tar in allting som man har gjort i sina dagar inser man hur lyckligt lottad man är som har fått vara med om allt det där. Och man inser hur fina vänner man faktiskt har! Jag kan sakna stunderna då vi var ett juniorlag. Vilka tider och vilka stunder. Det fanns ingenting som inte kunde hända!

Nä, om man skulle ta och krypa ihop i den nybäddade sängen.

Im over it!