Sitter med plugg upp över öronen, ett tungt beslut som hänger på mina axlar och en lång framtid att blicka fram emot. Ibland önskar jag att allt bara kunde vara som förr, när man bara flöt runt. Man gjorde det som föll en in för stunden. Sedan kunde det innebära små konsekvenser som snabbt kunde rättas till. Tyvärr funkar det inte riktigt så längre. Besluten blir tyngre, jobbigare och mer betydelsefulla och detsamma gäller konsekvenserna av besluten. Jag vet fortfarande inte vad jag gör om två månader. Jag vet att jag inte pluggar till butikschef längre iallafall och just nu är det mycket känslor, blandade känslor.

Jag är trött på att hela tiden veta vad jag ska göra, av att gå upp på morgonen och veta att varje dag ser likadan ut. Men lika trött är jag på att gå runt och undra vad som ska hända när jag inte vet vad jag ska göra på dagarna. Suck. Kunde inte allt vara som då. Juniortiden var en bra tid.

Det är mycket som händer i mitt liv just nu och det är verkligen någonting som jag uppskattar, även om det kanske inte låter så. Alla beslut är inte lätta, men det är roligt. Jag kan gå min egen väg nu, jag kan bestämma själv vad jag vill göra och någonstans känns det fantastiskt bra.

Jag vill ha en känsla som kan bestämma vilket beslut jag ska ta.