En vecka kvar till Julafton. Dagen som alla småbarn längtar efter. Kalleankasjul på TV och tiden då det är dags att slita upp alla julklappar som föräldrar,släktingar och syskon inhandlat och slagit in med omsorg. Dagen hinner knappt komma innan den försvinner. Och sedan är det ett helt år kvar tills nästa gång det är dags för denna högtid. Jag tycket personligen att snön är jättemysig, julen är jättemysig och att träffa alla man tycker om är alldeles fantastiskt. Men jag kan känna att just dagen, Julafton, är väldigt överskattad och hysterisk. Kan vi inte pyssla om varandra och ge varandra små saker utan en dag då vi ska göra det? Måste vi ha en dag då vi SKA ge julklappar och umgås med släkt? Detta känns lite tragiskt. Men min släkt är som många andra familjer där ute. En dag som Julafton är vad som krävs för att vi ska stanna våran annars så viktiga vardag och umgås med varandra. Så jag är tacksam att julafton finns!