Så var man i Sveriges trygga händer igen. Jag ska inte påstå att jag har längtat hem, för då skulle jag ljuga. Men jag har saknat personer som står mig nära här hemma, så någonstans finns det väl ändå någonting gott med att vara hemma. Hemresan knackade på hotelldörren igår morse och det var bara att lyda order och packa ihop sommarkläderna. Jag inser att dem kommer att förbli nerpackade (om inte annat i min garderob) ett tag framöver. Förtvivlad är vad jag är. Jag är inte gjord för detta hemska, kalla klimat. Nä, 40 plus och jag känner mig hemma.

Behöver jag säga att min resa har varit alldeles fantastisk? Vi hade iof några dagar med dåligt väder. Men inte ens då kunde jag sura för temperaturen visade fortfarande på över 30. Hotellet var helt otroligt, hade allt man kan önska sig. Hör och häpna, dem hade tillochmed gym, så alla undanflykter till att träna blev som bortspolade och jag och syrran bemästrade värmen och gymmade ett par gånger under resan. Skönt.

Annars hade vi en trip till Phiphi, där vi även var sist vi var i Thailand. Jag älskade det lika mycket som sist, trots att vissa saker gick upp för mig när jag var där. Ibland inser man saker som har legat och grott under ytan. Saker som man tryckt undan pågrundav rädsla. Men hej, ni ska få se. Om jag bara försvinner nästa år vid den här tiden så kan ni hitta mig på Phiphi islands.

Pigg som en lärka, men ändå så trött...

Kommer mera