Fysiskt sätt så kan man väl säga att jag är hemma igen. Men det är mycket som behöver styras upp innan jag är på banan igen. Helgen har varit precis så fantastisk som man hade kunnat tänka sig. Jag tänker inte göra någon utredning på allt som har hänt. Det som händer i Tandådalen det stannar i Tandådalen, eller hur var det nu? Jag kan bara konstatera att det är svårt att ha tråkigt med vårat gäng. Sedan att det kan hända tråkga saker det är en annan femma. Vi gör det bästa av situationen och har roligt ändå helt enkelt. Det finns så mycket att berätta men ingenting nämnt och ingenting glömt känner jag. Vi som var med vi vet!

Min kropp skriker sova, min plånbok skriker jobba och eftesom att jag har lovat att jobba så är det bara att pallra sig till jobbet. Fast jag ska erkänna att det känns som om att en lastbil har kört över mig både i huvudet och i kroppen. Men det är smällar man får ta. Helt klart värt det.

Tjejer, tack för en underbar helg. Älskar er!