Mina ben var stumma, min känning i rumpan är fortfarande en känning och mitt humör var inte som det borde ha varit. Detta satte stopp för det där jäklans konditionstestet idag. Jag är lite knäckt. Eller kanske mycket. Jag hatar att ge upp. Men förmodligen hade resultatet inte sagt mer än att jag var dålig idag. Och då hade jag också blivit knäckt. Så det kan ju egentligen kvitta. En liten kolaps från min sida. Men känner man som jag gjorde så känns det ganska menlöst fast det förmodligen inte är det egentligen. Nästa gång det är test, då ska jag banimej visa vart skåpet ska stå mina vänner! Mina lagkamrater som gjorde testet idag, trots lite sura miner, vill jag ge en stor eloge. Ni är bra!