Bokstavligtalat har det varit fullt ös denna helgen, även om det egentligen inte har varit det. Fredagen spenderades med mysigt folk. Bowling och en sväng till Viktoria för att mysa med ännu fler av mina favoriter. Vid ett styrde vi hemmåt eftersom att det vankades innebandytittande på lördagförmiddagen. Jag plockade upp min kära Therese och transporterade oss till Partillebohallen där flera av mina surtisar befann sig. Massa innebandy innan jag tog på mig min taxi utstyrsel och agerade taxi för min morbror.

Ett trevligt möte med en gammal hockeygrabb, med efternamnet Stjerneman, gjorde att jag föll in i ett litet lyckorus. Låt det inte gå lika lång tid tills vi ses igen! Jag tog mig uppåt i komunen för att köra min älskade syster och blandannat våran lilla stjärna, Malin Eriksson, till Furulundsparken. Tanken var att stanna kvar där, men efter en halvtimme av fulla människor och kyla smög sig min trötthet på och jag åkte hem och somnade som en sten. Härligt!

En match som resulterade i vinst på det och helgen är fulländad. Även om dagens match lämnade mycket att önska utav mig. Jag säger som såhär. Nästa helg är det seriepremiär och då har jag dragit fram toppformen. Det känns ju iallafall skönt att veta att det finns mer att ge i mina små ben.

Jag lever livet.