Det känns som om att min kropp försöker säga nått. Jag försöker förstå den, men jag gör inte det. Ordet VILA finns inte i mitt vokabulär. Men ja, jag kanske borde lägga till det och inse att det krävs lite vila ibland med. Jag känner mig inte helt hundra och det är inte så himlans lägligt. Det härjar en del sjukdomar nu. Men jag ger mig inte, jag ska vara frisk. Jag tar nya tag imorgon och på söndag då är det dags. Det känns sjukt. Jag är så himla sugen på den här säsongen med mitt älskade Surte och mina älskade Surtisar. Den här dagen kan bara försvinna, fort, nu, med en gång. Tack hej!