Båstad dödar mig långsamt tydligen. Det kostar att ligga på topp sägs det. Jag är på jobbet idag, jag knaprar ipren och lever i en egen värld känns det som. Inte alls okej. Jag har inte tid att vara sjuk. Verkligen inte. Jag blir en rastlös själ av att vara sjuk och jag behöver träna. Bu. Det märkligaste av allt är att alla som bodde på samma rum som mig verkar ha åkt på samma bakterie. Vad har vi gjort den undrar jag?