Igår gick jag med tveksamma steg mot gymmet. Kombinationen av ständig huvudvärk, iprenknaprande och träning kändes inte helt ultimat. Men jag kände att min kropp var i behov av träning, motsa mig gnagandet i huvudet och begav mig. Detta ångrade jag absolut inte. Fick lite extra krafter när jag såg ett bekant ansikte och plötsligt var huvudvärken som bortblåst. Efter ett tufft pass hade jag en riktigt härlig känsla i kroppen. (den är inte lika härlig idag)

Avrundade kvällen med en av mina favorittjejer, pizza och ett glas vin. Stunder som den jag hade igår dem sitter långt in i hjärtat och är stunder då lyckan i mig är total. Hann knappt lägga huvudet på kudden innan jag somnade som en sten.