Vaknade av ett sms från Hanna-panna. Med ett leende på läpparna tog jag mig upp ur sängen. En promenad och massa frisk luft till gymmet senare var kroppen i liv. Ett lätt pass på 40 min och sedan hem för en brakfrukost. Jag säger det igen, jag älskar lediga dagar när jag känner att jag inte MÅSTE göra någonting. Min kropp bara skriker energi, det gillar jag. Jag har hittat någon form av välbefinnande det senaste. Mera sånt. Piffade till mig lite och mötte upp en saknad kille, "Robin Råbin Löfström", en fika på två timmar senare och mitt leende är ännu bredare. Vissa människor behöver man bara se och ha runt omkring sig för att må bra. Nu kommer snart Jonna och Eva på lite mat innan det vankas Derby i Torpa.

Den som fått ut mest av livet är inte den som levt längst, utan den som levt var minut.