Jag intar helgen med ett lugn i själen. Fast ändå inte. Ett jobbvikariat på tre månader, heltid, är hemkammat. Det känns fint! Äntligen kan jag pusta ut över min jobbsituation, åtminstonne i ett par månader framöver. Jag har min vänn Pettson att tacka. Jag ska putsa dina skor om du så önskar. Sa jag för mycket nu? Tack iallafall.

Idag har jag hällt i mig vatten, käkat pasta och ätit fredagsgodis. Okej, det sista kanske inte var ultimata laddningen inför morgondagens match. Men jag, Sofie, Carro och Therese kom överrens om att sålänge man tränar hårt så får man äta godis. Eller? Vi säger så. Imorgon möter vi Kumla och det är vinna eller försvinna som gäller. Det borde räcka så för att få oss att vakna. Blod, svett och tårar... det kommer inte bli lätt, men vi har gjort det förr och jag tycker att vi gör det igen. Det är tidernas uppladdning och hockey som präglar denna afton. 


Lägger klackarna åt sidan
tills serien är slut för i år 
och är lika seriös som alltid.